I sitt yrke har fyiosterapeuten Annica passande nog rehabiliteringsträning av korsbandsskador som sin specialitet. Så hon har ovanligt bra koll på vad som väntar för att kämpa sig tillbaka. Plus att hon har egen erfarenhet av det.
‒Korsbandet gick av i vänster knä 2008. Då kom jag tillbaka redan efter sex månader, det är väldigt snabbt och med facit i hand var det kanske lite för snabbt. Det är mitt vänstra ben som har tagit alla karriärens värsta smällar (inklusive en rejäl mot Piteå i februari, den höll Annica borta i flera veckor på försäsongen). Så det här är min första skada på högerbenet i karriären, berättar hon.
Vad hände när du skadade dig på lördagsträningen?
‒Ren otur. Jag halkade med högerfoten och stukade den kraftigt. Jag hörde att det knakade till i foten men även uppe kring knät. Foten svullnade upp direkt och jag hade lite hopp om att den fick ta hela smällen. Men dagen efter, när även knät svullnade, förstod jag nog innerst inne att det var en allvarlig skada. Därför var jag lite förberedd när det definitiva beskedet kom efter magnetröntgen.
Kolliderade du med någon?
‒Nej. Det var någon spelare i närheten men det här hände helt av sig själv. Vi är väl förberedda och har väldigt mycket kunskap om hur man ska förebygga korsbandsskador men tyvärr händer det ändå ibland.
När svullnaden har gått ner väntar operation och sedan sex–tolv månaders rehabtid. Annica Svensson har inga som helst funderingar på att ge upp. Hon vill tillbaka i rollen som allsvensk spelare och siktar in sig på nästa års försäsong.
‒Det kändes jätteskönt att jag fick vara med och spela matchen mot Rosengård precis innan skadan. Det ger ändå en positiv minnesbild som jag kan bära med mig, säger Annica och fortsätter:
‒Jag är ju lagets sjukgymnast så jag tänker vara med så mycket som möjligt och stötta och hjälpa laget hela säsongen. Bara inte på planen.