Det är härligt tryck i atmosfären i Pingvinen på Parken Zoo på lördagen. Armbrytartävlingen Golden Arm arrangeras för 29:e gången och i år deltar runt hundra tävlande från åtta nationer.
– Runt hundra är bra. Det är en populär tävling, säger Holger Krekola från arrangerande klubben Sméarms – och en av svensk armbrytnings första och största eldsjälar.
Bland de gästande nationerna märks bland andra Litauen, Moldavien och Kazakstan, som har en stor och laddad trupp med bland annat fyra kvinnliga världsmästare. Sverige är också väl representerat med flera världsmästare som laddar inför SM i Avesta den 9-10 mars.
Golden Arm är en väletablerad tävling som är öppen för deltagare på alla nivåer, från nybörjare till världselit. I år kör man även för första gången matcher med tävlande i rullstol, parasport.
Brytarna möts i matcher med vänster respektive höger arm, noga övervakat av domare så allt går rätt till. En match avgörs ofta på mindre än en sekund, men det kan även bli en betydligt mer segdragen historia.
Klara Bohlin Tysell från Hammarby armbrytarförening började redan som 14-åring och gör nu sitt elfte Golden Arm, en av runt tio tävlingar hon reser till varje år.
Vad är grejen med armbrytning?
– Stämningen. Komplexiteten. Jag har brutit arm i över tio år och fattar fortfarande ingenting, haha! Det finns alltid nytt att lära, säger Klara och berättar att många armbrytare tränar på både gym och brytarbord i sina hemmaklubbar.
I Eskilstuna finns inte längre någon sådan klubblokal, utan de aktiva bryter hemma och med varandra, konstaterar Holger Krekola. Verksamheten har genom åren gått lite upp och ned och just nu för armbrytningen en något tynande tillvaro här.
Det är också en av anledningarna till att en av "stadens starka söner", den flerfaldige mästaren Daniel Åberg knappt tränat brytning alls det senaste året.
– Det finns ingen att bryta mot. Folk har fått barn, nya jobb... vi har inte haft någon tillväxt. Det är lite synd. Vi behöver fler brytare, säger han.
Men nu står han här, 90 kilo Åberg, peppad på att få bordsträning inför SM. Fast lördagens allra första match kom lite oväntat...
– Jag var egentligen inte anmäld i vänster, så jag satt i publiken med en kaffe när de plötsligt ropade upp mitt namn.
Så Daniel klev upp och bröt hem silver – bland annat mot en drygt tjugo kilo tyngre tävlande från Litauen.
– Jag kan ju säga att det känns mer än bra inför SM, när jag kan göra det helt ouppvärmd, i en tyngre viktklass och med vänster! Annars är ju höger min starka sida.
Nu visade det sig att silvret ändå blev Daniel Åbergs enda medalj.
– Formen var inte riktigt bra i höger och det var också lite tyngre motstånd i den klassen. Tydligen var jag mer laddad i vänster den här gången. Men det var bra med bordstid och nu finputsar vi inför SM.