‒Under stora delar av förra året tänkte jag; nu vill jag verkligen komma igång med träningen. Men vad jag ville träna, det visste jag inte riktigt. För jag hade testat på en del boxning tidigare och att gå på gym var inte min grej, säger Caroline Kallenberg.
I somras under en kräftskiva skulle hennes tankar förändras helt och hållet. För när träning kom på tal tipsade en medlem i gruppen om Facebookgruppen, 100 pass fram till nyår.
‒Vad väntar du på, fick hon höra.
‒Jag lovar komma igång, sa Caroline.
‒Det är bara köra. Varje förlorad dag är en förlorad träningsdag, fick hon tillbaka.
Någon dag senare kom ett meddelande att hon var tillagd i Facebookgruppen. Då skaran redan satt igång sex veckor tidigare skulle Caroline behöva göra 5,26 pass i veckan för att klara 100 pass till nyår.
Så i början av augusti påbörjade Caroline sina pass. Hon bestämde sig för att börja med powerwalks, boxning och simning. I samma veva hörde en gammal vän av sig, Kajsa Mumm, som också flyttat in till stan. Ganska snabbt blev det snack om träning. Och då Kajsa ofta tar en rask morgonpromenad, föll det sig naturligt att de började med powerwalks ihop, kvart över sex på morgonen innan jobbet. Caroline och Kajsa började prata mer om hur de skulle planera sin träning.
‒Skulle inte du vilja bli bra på att springa? frågade Caroline.
Kajsa som tidigare bara sprungit fyra kilometer som längst, och tyckt att det varit fullt tillräckligt, gillade dock Carolines förslag och hängde på.
‒Vi satte i gång och sprang 400 meter, gick 100 meter, sprang 400 meter och gjorde så i tre kilometer och det här var i mitten av augusti. Efteråt var vi svinnöjda, säger Caroline och skiner upp.
Efter två månader grejade de sju kilometers löpning utan stopp. En utveckling som de är väldigt stolta över.
‒Jag har alltid haft någon mental bild att jag vill kunna springa en mil. Men jag har aldrig tyckt det varit kul eller att jag varit bra på det, säger Caroline Kallenberg.
Vintern anlände och mitt i allt kom en lägenhetsflytt som gjorde att Caroline inte kunde fullfölja sitt mål med att springa milen, däremot lyckades hon med att göra sina 100 pass. Hon kände att hon ville ge det en ny chans 2017, i den tredje upplagan av utmaningen, 100 pass till midsommar. Hon bjöd in Kajsa till Facebookgruppen och de båda började planera sitt upplägg för utmaningen. Men för att klara av den sporren krävs det att det hålls en viss effektivitet.
‒Jag tycker det är jätteroligt att Facebookgruppen finns. Du gör allt helt efter dina egna förutsättningar och sen kan du få tips och idéer på träning från andra medlemmar, säger Kajsa.
Caroline håller med och fortsätter:
‒Ja, i gruppen finns allt från elitidrottare till dem som aldrig har tränat. På Facebookgruppens sida kan man se hur de andra tränar och antar sin utmaning, vilket också sporrar.
Kajsa, som har ett stillasittande jobb, har som målsättning att göra minst ett pass om dagen. Antingen blir det morgonpromenaden eller ett simpass, eller båda. Ibland kan det till och med vara så att hon lägger in ett pass med sonen då de spelar pingis.
-Jag blir mycket mer kreativ i jobbet ju mer jag rör på mig. En gång i veckan på lunchen går jag på vattenpass som jag får så otroligt mycket energi av. Det hjälper också till att hålla mig friskare. Jag tycker jag blir mer motståndskraftig mot förkylningar och andra sjukdomar. En viktig del är såklart också återhämtningen där kroppen måste få vila, fyller hon i och fortsätter.
‒Facebookgruppen har verkligen fått mig att vilja köra två pass om dagen, ibland tre, men någon dag kan det givetvis bli ingenting.
I dagsläget skulle vännerna klara sig utan utmaningen men de känner att gruppen ger så mycket tillbaka i form av uppmuntran och inspiration, samtidigt som båda har fått träningsrutiner som är ökar välbefinnandet.
‒Efter ett pass tar vi en bild och lägger upp den i Facebookgruppen. Själv blir jag sporrad av alla ”likes” och pepp jag får av gruppen. Det är en del av det hela och bilderna är inte alls tillrättalagda. Man är mest svettig och dan, säger Caroline och skrattar.
Har ni stött på några motgångar?
‒Det är klart man kan känna lite stress vid sjukdomssymtom. Skulle man missa en vecka då man varit sjuk får man lägga till några pass under en tid, sen är man ofta i fas igen. Men det är klart det gör, att man inte kan göra sina pass som planerat. Jag brukar tänka att jag ska gå 10 000 steg om dagen. Så i stället för att gå till affären direkt efter jobbet, brukar jag gå hem och landa lite för att sen gå och handla. För jag vet att det är 2 000 steg. Så för mig funkar uteträningen bäst, när jag får bestämma tid själv och inte är styrd av fasta tider, säger Caroline.
De båda motiveras av varandras träning samtidigt som båda har fått varsin träningskompis.
‒För mig betyder det jättemycket att ha Kajsa att träna med. Men jag tror jag är ett bra pepp för henne också, säger Caroline och tittar på Kajsa som nickar instämmande.
Båda är på god väg mot sina 100 pass till midsommar. Kajsa har sedan den första januari gjort 38 och Caroline 26 pass.
‒Man har ju bara en kropp. Vi åker till verkstan och lämnar in bilen. Men vad gör du med kroppen, den måste du ta hand om själv. För annars kan du få lida för det när du blir äldre, säger Kajsa.