När hösten är här är det många som åker på förkylningar och stannar hemma från sina aktiviteter. Sören Karlsson, 70, klarar sig utan förkylning. Höstens fotbollsmatcher är i full gång med favoritlaget BK Sport och med en förträfflig dagsform är han smått unik med sitt intresse då han bara missat en match (när det gäller serie- och cupmatcher) med fotbollsklubben BK Sport sedan 1963. Och då snackar vi så klart även om bortamatcherna.
‒Ja, det har blivit en kul grej. Det kanske inte är jättekul att åka iväg sista seriematchen och laget varken kan komma upp eller ner i tabellen. Men då tänker jag på det här – jag har sett alla matcher utom en, säger Sören och skrattar.
‒Det blir ju lite som en familjeutflykt då frugan och dottern i regel är med.
Med sitt intresse har han också sett nästan alla fotbollsplaner i Sörmland.
‒Inte riktigt alla, det är några nere i söder och lite på östra sidan. Så det är några som fattas, annars har jag sett alla. I årets serie finns det bland annat lag från Hälleforsnäs, Katrineholm, Vingåker och Nyköping så det blir en del turer i Sörmland.
Sportklubben har pendlat i serierna genom åren. Allt från trean till sjuan, där det nu spelas fotboll i division 5. Totalt har Sören synat över 1 000 matcher under 53 säsonger med BK Sport.
Hur är det att vara en så hängiven supporter, jag tänker om det går dåligt för laget?
‒Man är luttrad. Det var katastrof i början. Nu har man lärt sig att det är upp och ner inom idrotten. Alla har ju ett intresse och det här betyder fortfarande väldigt mycket för mig. Men det har varit helt fantastiska år och jag skulle inte vilja ha dem ogjorda, snarare tvärtom.
Är det någon resa som sticker ut mer än andra?
‒Det finns många men 1972 var vårt första år i division 4. Då vann vi de sju inledande matcherna men det gjorde även Katrineholms SK. Så när vi möttes var det seriefinal på Backavallen och då åkte vi dit med två bussar från Eskilstuna. Till matchen kom det runt 800 åskådare, vilket är mycket för fyran. Men då vann KSK med 2–0, efter matchen var det förtvivlat hos oss i BK Sport. Men vi låg som nykomling med i toppen hela året och i returen på Ekängen senare på hösten vann vi med 7–1.
För Sören började allt under skoltiden då han spelade lite gängfotboll med IFK Eskilstuna.
‒Vi var ett gäng från en skolklass på Slottskolan och på den tiden skulle alla spela fotboll. Vi hade jättekul ihop men var inte särskilt bra. Men vi bestämde oss för att skapa ett eget lag och bildade BK Sport 1 april 1963 på Lilla Tvärgatan 3.
‒Vi var 18 på den tiden och först spelade vi bara träningsmatcher för vi var ju rätt så unga då, runt 15-16 år. Men 1965 började vi spela riktiga matcher i division 7 norra. Jag var målvakt från början men jag släppte in alldeles för många bollar så då fick jag bli lagledare och ordförande i stället. Så kan det gå, säger han.
Och ordförande blev han i ett par år. Otroliga 44 för att vara mer exakt.
‒Det är ju väldigt glädjande att ha varit med och bildat en förening som betytt så mycket för så många för ett tag var vi över 1 000 medlemmar. När man är ute och åker så ser man ungar som är på väg till träningen ute på Ekängen. Det är väldigt kul.
Under åren i BK Sport har det även blivit en del resor utanför landet där lagets olika insamlingar med lotter, sitta barnvakt och till och med tomta på julafton har gett möjligheter till träningsläger i Bulgarien, Holland, Rumänien och gamla Jugoslavien.
‒När vi samlade in pengar till en resa hade vi en barometer. Så för varje tusenlapp som vi samlade in så målade vi på stapeln så man visste hur man låg till. När målet var avklarat blev det så klart jubel. Det var en otrolig sammanhållning på den tiden, minns Sören.
Hur var det med den där matchen du missade då?
‒Samma år som vi invigde klubbhuset 1985 fick jag gallsten på hösten och var tvungen att läggas in för akut operation på Mälarsjukhuset. Grannen Gustaf Liberg som var chef på kirurgen på Mälarsjukhuset på den tiden opererade mig.
‒Jag sa, "du måste släppa ut mig, det är match".
‒"Om jag kan", sa han tillbaka.
‒Jag hade feber och fick ingen permission, så det var ju bedrövligt. Tränaren då för BK Sport, Bengt Anlert, han stod och tittade och tänkte "snart kommer väl Sören med en taxi" men jag dök aldrig upp den gången.
För Sören har yrkeslivet mest bestått av BK Sport. Han har ett medfött hjärtfel sedan födseln och blev avrådd från doktorn att ha för tunga jobb. Så det blev arkivarbete, en anställning på BK Sports kansli. Så ett tag var han både lagledare, ordförande och anställd i klubben. För att hitta lite ro i kroppen blev det en del timmar i skogen.
‒När jag höll på som mest i BK så blev det lite för mycket av allt. Så jag var mycket ute i skogen och knallade och är det är jag fortfarande. Jag tycker det är skönt och avkopplande. Och sedan blir det en hel del svampplockning. För det blir lite tid över nu när man är pensionär, säger Sören som varit pensionstagare i fem år.
Vad gör du på vintern när laget inte spelardå?
‒Då laddar man för nästa säsong, säger han och ler.
Hur länge tänker du åka på BK Sports matcher?
‒Haha... Ja, när man missar en match så kanske jag inte blir lika noga med på att åka på de betydelselösa matcherna på höstkanten. Men jag tänker nog hänga i så länge det går för jag tycker det är så roligt.