"Han var världens enklaste hund", beskriver Johan.
När Strängnäs IBK mötte Partille på hemmaplan i början av mars fanns tränaren Johan Jönsson som vanligt med vid sidan om planen. Men som många i publiken lade märkte till var kepsen långt neddragen samtidigt som han förde en något undanskymd roll bakom spelarbänken där i stället den skadade skyttekungen Adam Nilsson var mest aktiv.
Anledningen? Tränarprofilen hade precis innan match tagit farväl av sin älskade hund.
Nu berättar Johan om den enorma sorgen.
– Bara jag nämner hans namn får jag tårar i ögonen. Det är så färskt fortfarande, säger han och blir tyst för en stund.
Hunden Charlie – en Staffordshire bullterrier, i folkmun engelsk staff – kom till Johan och hans dåvarande sambo för elva år sedan. Paret, som hämtade sin nya ögonsten hos en kennelklubb i Katrineholm, valde först att bli fodervärdar.
– Jag minns att vi provade att ha honom hemma i två veckor, sedan var vi fast. Han var extremt glad och så människokär. Många säger att en hund ska lugna ned sig efter tre år men det var full fart på honom, jämt, säger Johan Jönsson och fortsätter:
– Han var världens enklaste hund. Det kunde komma harar och andra hundar men då var det bara att säga åt honom att, "nej nu går vi fot". Sedan om det var någon hund som ville hälsa var det såklart "varsågod".
För några år sedan märkte paret, som då hade gått isär och hade delad vårdnad om Charlie, att något inte stod rätt till.
– Vi märkte att han haltade och vi var sedan runt hos olika läkare. Till slut fick vi reda på att han hade en inflammation i kroppen. Läkarna gav honom både medicin och smärtstillande – något han reagerade stark på.
– Han spydde blod och blev dålig i magen. Men vi fick faktiskt ordning på det men för snart ett halvår sedan fick han en inflammation i örat, en cysta. Det vi fick förklarat för oss att det krävdes intensivvård. Om man skulle operera var läkarna tvungna att ta bort hela hörselgången och eventuellt ta bort lite av skallbenet och 90 procent av alla hundar som gör ett liknande ingrepp blir aldrig riktigt bra. De rekommenderade oss att hålla rent i hans öra och så länge han inte lider handlar det om att droppa i kortison.
Men efter ett tag blev det värre och värre.
Det krävdes starkare medicin för Charlie.
– Då reagerade hans mage i stället. Det började rinna ur honom och han var tvungen att springa ut och bajsa mitt i natten. På slutet började Charlie även att spy nattetid och då handlade det om blod vid ett par tillfällen. Även om han var pigg i övrigt blev han rätt låg emellanåt.
Johan och hans ex-sambo förstod då att de var tvungna att ta ett av deras jobbigaste beslut – att avsluta ett liv.
– Det var tufft som satan. Även hur mycket vi vill ha honom i livet så blir man lite självblind, säger Johan som inför hemmamatchen den 2 mars tog ett smärtsamt farväl av sin bäste vän Charlie.
Snart två veckor har gått sedan Johan Jönsson (till höger i keps) tog farväl av sin hund Charlie. "Jag kommer knappt ihåg att jag var i hallen", säger han.
– Jag hade sagt hej då och kommer knappt ihåg att jag var i hallen. Jag har så otroligt svårt för avsked så jag visste inte om jag pallade vara med hos veterinären. Därför tog jag farväl av honom redan på lördagen för säkerhets skull.
– Jag var helt förstörd, han har betytt så enormt mycket för mig. Jag bröt ihop både på vägen till matchen och därifrån. Jag försökte hålla ihop det men var inte riktigt närvarande alls och med facit i hand borde jag kanske varit hemma.
Måndagen den 4 mars somnade Charlie in hos veterinären.
– Så fort man tänker på det mår man piss. Jag jobbade på måndagen samma dag som vi tog bort honom men var tvungen att bryta efter halva dagen. Det gick inte att fortsätta.
– Jag har försökt att tänka på annat men man måste ta tiden att sörja också. Charlie var hos mig helgen innan vi tog bort honom. När man kommer upp på morgonen och ser matskålen och en massa tennisbollar överallt på golvet ... Då är det tufft. Den enda fördelen med att vi hade delad vårdnad är att han inte var hos mig hela tiden. Det är lättare att ha känslan att Charlie är hemma hos mitt ex, det är därför han inte är här nu.
Johan, som sedan i somras bor i Stockholm, berättar att många stöttar honom – både inom privatlivet men även inom Strängnäs IBK.
– Min nuvarande sambo har varit otroligt stöttande men de är även förstående inom innebandyn, speciellt spelarna. De har kommit fram till mig och sagt "Det här är innebandy – livet kommer först". Så man har haft mycket stöd runt omkring och det hjälper.
Och för att hedra sin bortgångne vän har Johans en plan som han ska förverkliga – att tatuera in Charlies tassavtryck.
Johan Jönssons Strängnäs IBK spelar under söndagen säsongens sista match i Allsvenskan. Laget som redan är klart för fortsatt kval till högsta serien möter Lillån på bortaplan.
"Jag minns att vi provade att ha honom hemma i två veckor, sedan var vi fast", säger Johan om sin hund Charlie.