David Fällman slår sig ner i en fåtölj i den ventilationsbullriga pressfoajén på Tele2 Arena. Jublet från fansen, som börjat röra sig från arenan hörs inte in här.
Han är nöjd med sin allsvenska debut för Hammarby - men är lite självkritisk till hur försvaret bjöd Sirius på en yta innan ett snyggt reduceringsmål.
– Vi kom inte riktigt intill. Det behöver man göra men det var bara slarvigt där och då, säger han.
Fällman hade gjort två säsonger i den kinesiska ligan innan Hammarby värvade honom. Ett fotbollsliv som såg annorlunda ut, ner i minsta detalj.
Efter matchen serverades spelarna i Hammarby lasagne.
I Kina såg matvanorna annorlunda ut, det bjöds på en del "konstiga" saker som Fällman själv uttrycker det.
– Jag var väldigt nära att käka grishjärna en gång, säger han.
Det var sista matchen för säsongen, efter första året i den kinesiska ligan som den – för det svenska köket – ovanliga efterrätten serverades.
– De skulle bjuda på något fint, ungefär som om vi tar in en god paj med maränger och glass, då kommer det in en grishjärna. Alltså en hel.
Hjärnan doppades i varmvatten några minuter innan lagkamraterna mumsade i sig läckerheten och uppmuntrade Fällman att göra på samma sätt.
– Nej för fan, det här inte sant, tänkte jag.
Men sa i stället:
– Det är bra, jag hoppar det här grabbar.
Under sessionen med kinesiska Dalian Transcendence var pressen på Fällman som person också annorlunda – han skulle vara lite av en stjärna.
Han räknar inte med att kameror och mikrofoner kommer riktas mot honom på samma sätt i Hammarby.
– Men det har varit nyttigt för mig och något jag tar med mig.
En annan stor skillnad är trycket från publiken. I Kina var det 5000-7000 i publiken på hemmamatcherna.
Under premiären i Stockholm förra helgen var 30 000 Bajenfans på plats.
– Jag fick gåshud bara av att åka till arenan och den känslan måste man också lära sig att kontrollera.
Efter fem minuter på planen var han inne i sin "zon". Han är inte så förvånad över att det blev så.
– Jag sög åt mig lite av känslan innan jag klev ut på planen men sen måste man släppa det. Det går inte att spela annars.
Fällman är medveten om att det kan komma negativ respons från publiken framöver.
– De kommer kanske bua för att vi inte går framåt vid något tillfälle. Men vi har en plan och den måste vi följa.
I Hammarby ska han vara den stabila mittbacken med ledaregenskaper. Han ska vara delaktig i att styra anfallsspelet, något som visade sig vid ett flertal tillfällen i premiärmatchen (3–1 mot Sirius).
– Det är bra för när en mittback tar fram bollen ställer du en fråga till motståndarlaget. Till de som kanske inte har räknat med att hålla en markering på mig.
Det finns dock risker med en sådan spelstil.
– Men eftersom det i ett sådant här lag alltid finns två-tre att spela till blir det inte panik, säger han.
Minns du första gången du över huvud taget gjorde premiärmål i en match?
– Nej, men jag minns sjukt bra en match första året jag spelade elvamanna i Mariefred. Jag spelade forward, vi vann med 7–2 och jag gjorde sex mål. Fick bollar i djupet att springa på, gång på gång.
Det var på en fotbollsplan som fått lämna plats för bostäder i stället, berättar Fällman, innan han, sambon och familjens nytillskott lämnar arenan.
Under tisdagskvällen väntar nästa utmaning för den förre Mariefreds- och Cityspelaren.
Då ställs Fällman och hans Hammarby mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi.