1. Varför valde du att satsa på dressyr?
‒Jag började hoppa när jag var liten, jag tyckte det var coolare och såg roligare ut. Men jag ramlade bara av hästen hela tiden så jag började med dressyr där jag i alla fall satt kvar på hästen.
2. Du har elitsatsat sedan du var 10 år. Känner du att du tvingats göra avkall på mycket för att nå toppen?
‒Det är klart att det blir mindre tid med vänner, familj och utlandsresor. Och kanske hade jag pluggat vidare om jag inte haft hästarna. Men jag ser det inte som en förlust, jag ser det som att jag är lyckligt lottad som får jobba heltid med detta redan som 19-åring.
3. Ja, du är bara 19 år men har redan eget företag inom dressyr och siktar på att nästa år driva hästgården i Sparreholm på heltid. Varifrån kommer ditt driv?
‒Pappa tog över gården här hemma från farfar och har utvecklat den under många års tid och jag har under hela min uppväxt fått se hur gården utvecklats, hur det blivit fler anställda och större omsättning. Att få se den processen och växa upp med det tror jag har gjort mycket.
4. Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
‒Jag har bara några enstaka lediga dagar om året, då vill jag helst komma iväg från stallet och träffa vänner och hitta på något kul. Jag gillar nya upplevelser och adrenalinkickar, det kan handla om att gå på Gröna Lund eller att besöka nya platser.
5. Har du någon gång gjort bort dig så du känt att du velat sjunka genom jorden?
‒Ja, när jag tävlade i Norge i höstas och red fel program. Tävlingen var i stora Telenor Arena, det var mycket folk, jag representerade Sverige och ville visa vad jag gick för. Jag tittade slarvigt på protokollet innan och började helt fel. Då ville jag bara försvinna.
6. Hur hanterar du en sådan motgång, är du en dålig förlorare?
‒Jag är oftast bra på att bryta ihop, åka hem och träna och komma igen starkare. Men man måste nog ge mig någon timme direkt efteråt, jag behöver den tiden med mitt team för att se över vad som gått fel. Jag tror att det är bra att ta den timmen innan man släpper folk inpå.
7. Om du fick bli vilken person som helst för en dag, vem vill du då vara?
‒En vanlig kontorsmänniska. Jag skulle vilja testa på det vanliga "Svenssonlivet". Jag tror inte att sitta inne på ett kontor är min grej, men jag skulle vilja prova på det.
8. Finns det något du önskar att du var bra på men inte är?
‒Det skulle nog vara att laga mat, min syster blev kock så hon står för den biten. Jag är lite bortskämd med att maten är klar när jag kommer hem, när jag gör någonting själv ska det bara gå fort och jag ska bli mätt.
9. Vilket är din största dröm inom dressyren?
‒Min största dröm är att i framtiden ha flera fina hästar hemma i stallet, vara en OS-kandidat och rida de stora mästerskapen. Jag vill också bli en bra förebild för alla människor, inte bara hästmänniskor.
10. När grät du senast?
‒På SM i juni. Jag åkte dit som favorit, hästen var i fin form och jag ville verkligen visa vad jag gick för. Men hästen gjorde sig illa natten innan tävling så vi kom inte till start.
11. Vad ska man göra för att du ska bli riktigt irriterad?
‒Vara anonym på nätet och trycka ner andra. Det gör mig riktigt irriterad.
12. På tal om det, i april förra året skrev du ett långt inlägg på din blogg den etablerade hästen Biggles som gjorde att jag fick en skjuts på vägen och fick uppleva de svåraste klasserna. Tyvärr är han ganska gammal så vi får se efter året om han ska bli pensionär eller om vi kör på ett år till.
20. Senare i år väntar EM i Göteborg vad är målet?
‒Vi ska ta oss dit först och främst, väl där är det bara att köra på. Det är seniorernas EM och vi U25-ryttare får rida kringklasser. Självklart vore det kul att plocka någon slags topplacering och visa hemmapubliken vem man är och vad man går för.