1. Du valde att lämna Skuru i SHE och återvända till Guif under den nuvarande säsongen. Varför?
– Det var främst för att jag inte fick tillräckligt med speltid där. Hela upplevelsen i Skuru var bra och jag utvecklades mycket som spelare, men det var inte värt att sitta på bänken i den utsträckningen som jag gjorde. Jag valde att ta en annan väg och återvände till Guif i ett försök att få tillbaka spelmotivationen och hitta formen igen. Det fanns SHE-klubbar som var intresserade men jag var inte sugen på att flytta någon längre sträcka.
2. Hur skulle du sammanfatta er säsong hittills?
– Den har sammantaget varit bra. Vi har några totala genomklappningar men annars har vi hållit en väldigt bra nivå. Vi har en stark moral i gruppen och vunnit flera matcher med uddamålet, men det kan så klart bli bättre.
3. Vad är de största skillnaderna mellan allsvenskan och högstaligan SHE?
– Jag skulle säga att det är bredden. I SHE är det fler spelare i lagen som utmärker sig och målen är utspridda på många. Det finns större individuell skicklighet där som allsvenskan kanske saknar. Här är det ofta en eller två spelare som sticker ut i varje lag och det räcker inte när man kommer upp en nivå. Utöver det är det väl hårdheten och farten men det är ganska logiskt.
4. Hur utvecklades du under din tid i Skuru?
– Jag mognade mycket i mitt spel. Mittniorollen sägs ju vara den position som tar längst tid att växa in i och jag kände att jag tog kliv framåt där. Det var också bra spelare framför mig på den positionen som jag lärde mig mycket av. Jag blev också större, byggde upp mer muskelmassa.
5. Guif har misslyckats i kvalspel de senaste åren. Vad har saknats?
– Det är väl det där lilla extra och att fler spelare kliver fram. Det är ofta det som är avgörande. Spelmässigt är det inte mycket som skiljer, alla gör ju i princip samma sak. Men det krävs att fler kliver fram och kan avgöra. Det är ganska lätt för ett lag ovanifrån att ta bort de få spelare som utgör ett hot.
6. Vad talar för att ni tar steget upp i år?
– Vi har varit mycket jämnare i år och vi har en stark trupp där många är med och bidrar hela tiden. Jag tror vi har en stor chans att ta det steget nu.
7. Vad är dina styrkor som handbollsspelare?
– Spelförståelsen framför allt. Jag är en spelare som lever på teknik och mycket "hjärna". Spelar också med mycket fart och gillar att både gå på genombrott och skjuta.
8. Dina svagheter?
– Jag kan bli lite väl impulsiv ibland. I de lägena då jag ska vara den rutinerade och lugna kan det vara just jag som drar iväg ett onödigt skott eller passning. Försvarsmässigt kan jag utveckla en del också.
9. Vissa spelare gör alltid korstecknet inför en match, andra sätter alltid en viss fot först på planen. Har du något du måste göra inför varje match?
– När jag var yngre hade jag väldigt många sådana saker för mig. Nu är det inte så många kvar, men en sak är att jag alltid måste ta på vänster sko före höger. Det gäller även utanför handbollen. Sedan har jag en sak som kanske inte är så fräsch, men jag har spelat i samma tofs i flera år. Det började i Göksten när vi vann SM två år i rad och jag spelade i samma tofs hela tiden. Det blev min turtofs men den gick sönder och jag blev helt förstörd. Nu har jag en ny som har varit med under flera år, säger Mia och skrattar.
10. Vad är ditt bästa handbollsminne?
– Det är nog tiden i Göksten när vi bland annat vann SM två gånger. Det var en väldigt speciell tid och vi var samma grupp under flera år som var väldigt bra.
11. Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
– Då tar jag en längre sovmorgon och en god frukost framför en bra serie. Sedan träffar jag gärna någon kompis också.
12. Berätta om din bästa semesterresa och varför den blev så lyckad?
– Det var i somras när jag bilade i USA. Det var väldigt mäktigt och man får möjlighet att se alla häftiga platser.
13. Har du någon gång gjort bort dig och velat sjunka genom jorden?
– Det har jag garanterat ... 100 gånger minst. Men jag kommer inte på något specifikt tillfälle just nu.
14. Varför valde du att satsa på handboll?
– Det var inte självklart att det skulle bli handboll. Som liten hade jag inga tankar på att bli handbollsspelare, då var det bara fotboll som gällde. Jag skulle bli nya Ronaldinho liksom. Men sen kom jag in i Gökstenlaget och det blev väldigt avgörande med alla framgångar vi hade. I samband med det blev jag också uttagen till riksläger och landslag så då föll det sig naturligt.
15. Om du fick bli vilken person som helst för en dag, vem skulle det vara och varför?
– Zlatan. Han är min och hela min familjs idol. Det skulle vara coolt att få uppleva vad han gör.
16. Finns det något du önskar du var bra på men inte är?
– Sjunga, haha. Vilken framtid man kunde ha haft då. Annars är det nog tennis. Jag var tydligen ganska duktig som liten men det rann ut i sanden.
17. När grät du senast?
– Det var nyligen när jag för första gången kuggade en tenta...
18. Är du vidskeplig?
– Ja lite grand ändå får jag säga. Det var som sagt värre när jag var yngre men lite finns kvar. Jag måste göra saker på ett visst sätt för att det ska gå bra i en match till exempel. På morgonen måste jag vara glad och känna mig pigg och så vidare.
19. Tror du på gud?
– Nej, det gör jag inte.
20. Vad ska man göra för att du ska bli riktigt irriterad?
– Jag vet inte... lite irriterad kan jag väl bli när någon slänger ut lite onödiga kommentarer. Elaka människor stör jag mig också på.