Äntligen är det dags för ligapremiär i handboll.
För Guifs del alltså.
När det gäller vår högsta serie på herrsidan är det som vanligt splittrat och rörigt.
Mästarna Kristianstad har till exempel redan hunnit med tre fighter innan Eskilstunas stolthet ens fått göra ett enda avkast än.
Kanske är jag lite gnällig, men jag tror handbollen måste få ordning på detta.
För kan stora sporter som hockey och fotboll få till vettiga spelscheman trots en massa cupspel i Europa så borde även handbollen på något vis kunna samordna bättre.
En tabell som haltar mest hela tiden är nämligen så grymt tråkigt.
Både för spelare och publik.
Nåväl, just nu är det som det är och bara att gilla läget som det brukar heta.
Förra säsongen fixade Guif ganska behagligt en slutspelsplats.
Så borde det bli även den här gången.
Visserligen har laget på förhand tippats utanför topp åtta på andra håll, men de profetiorna tror jag inte slår in.
Tycker att Guif, som i stort sett har truppen intakt, minst ska lyckas som senast.
Kanske till och med ännu bättre eftersom jag inbillar mig att de flesta killarna är redo att ta ytterligare kliv.
Som till exempel Eric Johansson.
En oslipad diamant som kan vara flygfärdig för en allt mer dominant roll i högsta serien.
Sedan är jag väldigt nyfiken på vad lagets enda nyförvärv, Rickard Åkerman, kan prestera.
Jag har en känsla av attr de tre åren i Tyskland har gjort den extremt luriga högernian gott.
Nu är Rickard tillbaka för att göra livet surt för motståndarnas försvar.
För är Åkerman på rätt humör – ja, då kan precis vad som helst hända när han har bollen.
Finns det några orosmoln då?
Nja, det är väl i så fall hur luckan efter mittsexan Markus Sjöbrink fylls.
Kan omskolade Simon Sonesten hitta rätt i sin nya roll?
Tar Thim Ahlin det där lilla extra klivet när han säkertligen får mer speltid?
Ja, delsvar på detta lär vi säkert få redan under fredagskvällen när Alingsås kommer på besök.
Ett Alingsås som jag tror får lite tuffare än vanligt.
Fikastaden, ja det kryllar ju av kaféer där, har tappat tungt och inte värvat av samma kaliber.
Åtminstone på papperet ...
I toppen gissar jag på att en stark fyra Skåne hamnar.
Kristianstad blir förstås omöjligt att stoppa.
Därefter tror jag en trio grannkommuner radar upp sig på platserna närmast.
Mästarna tappar visserligen spelare som vanligt, men fyller som alltid på med minst lika vassa ersättare.
Orangeklädda IFK tar hem grundserien och med stor säkerhet även SM-guldet till våren.
Speciellt som finalen nästa år spelas i bäst av fem matcher i stället för en.
Finns det plats för större skrällar då?
Tveksamt blir mitt svar.
Jag har till exempel jättesvårt att se hur Önnered ska undvika jumboplatsen.
AIK, som hette Ricoh förra säsongen, får också extremt jobbigt i botten. Speciellt som stjärnan och spelfördelaren Henrik Olsson lämnat Solna för proffsspel i Frankrike.