Det är över 40 år sedan Eskilstuna Bandy spelade i högsta serien.
Sedan dess har nivån och intresset dalat. Mer eller mindre varje säsong hotas seniorverksamhetens fortsatta existens på grund av spelarbrist, men i år har det vänt.
– När jag flyttade hit för två år sedan, så hörde jag av mig till EBS och då fick jag hoppa in och spela match direkt. Jag hade inte gjort en enda träning. Det säger ganska mycket. De har haft det jättetufft och fick ringa in spelare på matchdagar för att få ihop det, säger Gustav Ingolfson, numera spelande tränare i EBS.
Vad beror det på?
– Det är väl konkurrens med andra idrotter, det är inte en så publikvänlig sport heller.
Ingolfson tog över rodret inför den här säsongen – när det åter fördes diskussioner om att lägga ned – och lockade med padel och pizza på första träningen.
Sedan dess har 18 spelare i snitt dykt upp på träningarna.
– Vi är väl 25 spelare på pappret i ett åldersspann mellan 16 och 43 år. Så det har blivit ett uppsving i år, delvis för att vi gjort om lite i laget och satsat mer på lagsammanhållning och anpassat träningsnivån efter vad spelarna vill, säger han och fortsätter:
– Så pizza kan vara vägen in till bandyn. Nej, men hade vi inte lyssnat på varandra hade det inte gått, för det har varit jättekärvt.
Och med uppslutningen har även resultaten kommit. EBS leder sin division 2-serie (när EBS spelat klart och övriga lag har två matcher kvar), men frågan är om föreningen är villig att gå upp.
– Med laget som vi har så skulle vi kunna göra det bra i division 1, med fler träningstillfällen. För då måste vi nog bättra på fysiken. Men som det är nu är nog folk ganska nöjda med hur det är. Det är lite spridda åsikter och det är lite oklart vad vi gör om vi går upp, för det viktigaste är att få snurr på det och hitta gemenskapen, säger Ingolfson.
Är du orolig för bandyns framtid?
– Ja, lite orolig är man väl. Det blir sämre och sämre, för några år sedan fanns det division 4 och 5, nu är den lägsta serien division 3 och då finns den bara i Stockholm och Göteborg.
EBS har två ungdomslag och ett tredje på ingång och Ingolfson brinner för att hålla bandyn levande i stan.
– Jag brinner väldigt mycket för bandyn och gör mycket vid sidan av. Det handlar väl om att jag har tiden och engagemanget, men också för att jag vill att sporten ska överleva.