Hur blir det med gymnasieundervisningen efter covid-19?

Det finns många elever för vilka skolan är synonym med dagens mål av näringsriktig mat eller den trygghet som saknas i en dysfunktionell hemmiljö. Skriver Helena Brobäck.

Det finns många elever för vilka skolan är synonym med dagens mål av näringsriktig mat eller den trygghet som saknas i en dysfunktionell hemmiljö. Skriver Helena Brobäck.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2020-07-07 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Våren 2020 ändrade coronapandemin svenska gymnasieskolans undervisning radikalt. Snabbt skulle undervisningen bedrivas digital på internet. Undervisning och studier i offentlig eller privat skolmiljö ersattes för de flesta elever av distansundervisning i hemmiljö. På många skolor fanns redan rutiner som behövs för att undervisa digitalt och elever och lärare hade ofta tillgång till dator. Även om omställningen till distansundervisning var långt ifrån smärtfri, gick den förvånansvärt snabbt. Men problemen med att helt ersätta undervisning i skolan med hemundervisning blev också tydliga. 

Det blev till exempel lättare för både lärare och elever att vara mer frånvarande under lektionstid, färre oväntade möten uppstod och relationer som byggs upp under skoltid i skolans lokaler blev svåra att utveckla och underhålla. Viktigast av allt är nog hur lärares uppgift att utöver undervisning i specifika ämnen försäkra att elever som samhällsmedborgare får väsentliga behov tillfredsställda försvårades.En uppgift som med växande samhällsklyftor är viktigare än på länge.

Det finns många elever för vilka skolan är synonym med dagens mål av näringsriktig mat eller den trygghet som saknas i en dysfunktionell hemmiljö. Dessutom ökar barns och ungas behov av samt förmåga till självbestämmande i takt med att de växer och utvecklas. Ofta är skolan den förutsättningslösa plats där jämnåriga kompisar och trygga vuxna finns som tillåter och stöttar nämnda behov och utveckling. 

Trots det riskerar undervisning och studier i traditionell skolmiljö till stor del att fortsätta ersättas med distansundervisning i elevers hemmiljö även efter coronapandemin. Något som vore ett stort misstag i ett samhälle där det gemensamma offentliga rummet redan krymps mer än önskvärt. För att lära elever om deltagande, medmänsklighet och uppmuntra fortsatt lärande borde det offentliga snarare stödja den obligatoriska skolplikten genom att komplettera skolans undervisningslokaler med att åter uppmuntra offentliga stadsdelsbibliotek. Förutom att det skulle erbjuda elever plats för studier efter skoltid och uppmuntra livslånga lärande skulle även andra samhällsmedborgare få tillgång till väl behövda offentliga mötesplatser.