I grannskapet finns det som bekant en hel del folk med utländsk bakgrund och något som förenar många av dem är basketboll som sport, men också som något som förenar olika grupper i samhället.
Linda Sanderberg är föräldern som, förutom att hon är ledare för ett av lagen, flickor 14–15 år, också tycker det är minst lika viktigt med sammanhållningen i laget, att spelarna har kul och trivs tillsammans.
– Jag möter många ungdomar i svåra situationer i både mitt jobb som ungdomsrådgivare på socialförvaltningen och även här i hallen. Så jag ser mig inte så mycket som en tränare, i den rollen är Mille Panic och Annika Österberg mycket bättre. Men jag vill gärna vara en person som alla ungdomar kan prata med och känna förtroende inför, säger Linda.
Den här tisdagen är det lov från skolan och barn och ungdomar har samlats i Nyhemshallen som vanligt när det är lov. Hallen är öppen varje kväll och varje dag på helgerna, då lagen och ledarna har ansvar för olika dagar så att det alltid ska finnas en plats att gå till och där ungdomarna känner sig välkomna.
Linda Sanderberg poängterar det sistnämnda.
– Jag kan vara trött efter jobbet, men när jag kommer in i hallen och välkomnas av en eller flera kramar då får jag så mycket positiv energi och förstår att det spelar roll, det lilla jag gör, säger Linda tacksamt.
Den här dagen är det fullt ös på basketplanen – men inte en basketboll i sikte.
– Vi har ett tema i dag: samarbetsövningar, det är på ett initiativ från Sörmlandsidrotten. En övning kan vara att man klättrar uppför en ribbstol balanserande en ärtpåse på huvudet och tar hjälp av lagmedlemmarna för att klara övningen och därmed skapa så bra laganda som möjligt.
Två-tre kvällar i veckan är Linda med på träningarna och på helgerna bär det av. Ibland på riktigt långa resor för ett lag med tjejer i yngre tonåren.
– Nyligen var vi på Gotland och nästa helg bar det av till Arvika för två matcher. Då åkte vi 7.00 och kom hem 21.30. Då undrar man vad man håller på med, men det är samtidigt otroligt roligt hela tiden.
Linda framhåller hur viktigt det med samarbete mellan ledare.
– Vi har en så bra samarbetsform i vårt lag, med tre ledare med olika egenskaper. Det gör att vi kan avlasta varandra hela tiden och det blir mindre ansträngande för alla.
En annan fördel med det delade ledarskapet är att Linda kan vara med utan att behöva styra över dottern Stella på planen, det får de andra ledarna, Annika Österberg eller Mille Panic, ta hand om. På samma sätt tar hon hand om deras barn.
Linda blir något av en brygga, ett kitt, mellan de olika grupperna i föreningen. Föräldrar, ledare, spelare och skulle inte det räcka så finns maken Robert med på ett hörn eftersom han finns med i den nybildade styrelsen. En riktig basketfamilj med andra ord.
Hur märker du av att den "gamle" ordföranden Mats "Flugan" Fredriksson har slutat?
– Det märks ingenting – i en positiv mening. Han är med precis lika mycket som vanligt här i hallen och har hand om ett stadsdelslag så han är här i hallen jämt ändå.
– Sedan har Carina Löfving Lundin tagit över som ordförande med en klar och tydlig målsättning om vilken riktning vi ska ha som förening, säger Linda.
Hon poängterar också gång efter gång hur välskött KIF är som förening.
– Vi har en fantastiskt bra breddverksamhet, det jag möjligen kan sakna är ett bra A-lag. Men bestämmer vi oss för att satsa på det en gång så kommer vi att lyckas med det också, det är jag övertygad om, avslutar Linda Sanderberg.
Men än så länge så är KIF:s målsättning: "Så många som möjligt så länge som möjligt".
Det låter rätt vettigt det också...