Historien om Holger är historien om en man med passion.
Passionen för armbrytning började tidigt.
– Jag bröt alltid arm hemma och i skolan från mellanstadiet och uppåt. Min pappa Toivo inspirerade mig. Han var sjöman och blev världsmästare i Södertälje 1994. Då var han 67 år och tävlade mot sådana strax över 40, säger Holger och hans beundran är påtaglig.
– Jag var 12 år när jag bröt ner min mamma Eine första gången, men hon var stark och bröt ner många karlar. När jag var 17 bröt jag ner pappa första gången, vi bröt så hårt att morsan blev rädd och farsan började blöda på armbågen. Samma år slog jag även styrkelyftsmästaren Ray Yvander som sa "aj, aj, aj, han bryter armen av mig". Sedan gick han ut och satte armen i snön. Det glömmer jag aldrig.
Den första riktiga tävlingen som Holger ställde upp i var skånska öppna mästerskapen 1981, då var han 20 år. 1983 tog han sitt första SM-guld.
– Då fanns inte förbundet och Vita Hästen (hockey) höll i den öppna tävlingen i Norrköping.
Därefter har det blivit massor av SM-tecken, runt 20. Exakt hur många vet han inte.
– Folk tror kanske att man är stöddig men jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag har i alla fall vunnit SM i sju olika klasser.
1987 grundade Holger Svenska Armsportförbundet. Han blev ordförande – en post han hade till 2000.
1988 tog han hit VM som avgjordes i Sporthallen. Då var det runt 200 deltagare – nuförtiden lockar ett världsmästerskap ungefär det tredubbla.
Holger ligger även bakom Golden Arm som 25-årsjubilerade nyligen.
– Det fanns inga andra tävlingar i Sverige och folk ville inte bara tävla i SM så jag var tvungen ... för skulle det till exempel bara finnas en tennistävling skulle det ju inte gå.
Hade du trott att det skulle bli en så stor och klassisk tävling?
– Det trodde jag aldrig. Vi har väl det här några år tänkte vi. Nu är det en av Europas största tävlingar.
Vad har den betytt för dig?
– Vi har fått hit mycket folk från hela världen, säkert från 30 länder som Sydafrika, Indien, Kanada, USA och hela Georgiens landslag har varit här. Det har varit bra för utvecklingen av svensk armsport.
Du beskrivs som en stor snäll björn. Stämmer det?
– Ja, det tror jag nog.
Det sägs också att du är väldigt tävlingsinriktad, även under en vanlig spelkväll hemma.
– Det stämmer bra (skratt). Jag är ingen dålig förlorare men går in för det när jag håller på och vill gärna vinna.
Är det en stor anledning till att du lyckats bra?
– Det är en hel del i det. De flesta som är duktiga i sina sporter är de som har en stark vilja.
Din dotter sa att du är en bastubyggare av stora mått. "Han har byggt en var vi än bott. Det spelar ingen roll om det är i en lägenhet, sommarstuga eller ett litet utrymme". Berätta.
– Jag har byggt i små lägenheter (skratt). Nu i radhuset har jag gjort en minibastu i en garderob på 1x1,40 meter. Killen i byggvaruaffären bara skrattade när jag sa vad jag skulle göra.
Varför en så stor bastupassion?
– Alla finnar gillar bastu ... eller jag gör det i alla fall. Min pappa har också alltid byggt en där vi bott.
En annan sak som intresserar Holger är brottsfall.
– Jag gillar att sätta mig in i olika mordgåtor. Jag är lite som Leif GW Persson, säger han och skrattar.
På juldagen 2009 blev Holger en stor hjälte då han räddade familjens hund från ett allvarligt tillbud i Eskilstunaån – en händelse som det bland annat rapporterades om i Kuriren. I måndags fyllde hunden elva – på dottern Daniellas 19-årsdag. Holger berättar om sin livsavgörande insats och blir tyst innan han säger:
– Det var en sådan incident som om jag sett något liknande sagt att "det där är farligt". Jag trodde aldrig att jag skulle våga men man vet aldrig vad man gör i krissituationer.
Vad är din stora framtidsdröm inom armbrytningen och livet i allmänhet?
– Att bli världsmästare och att familjen ska må bra.
Dottern Daniella är utan tvekan Holgers största supporter. Hon följer med på de flesta tävlingarna.
– Känns väldigt bra. Hon är ett stort stöd.
De tränar även styrketräning tillsammans och spelar innebandy ihop varje lördag.
– Vi peppar varandra.
I dag finns Daniella med när Holger bryter SM med höger arm på Hotell Ronja i Vimmerby. Målet är klart.
– Försöka ta SM-guld. Jag har kört hårt och ser fram emot att tävla. Jag har förbättrat tekniken hur man nu kan göra det efter 30 år (skratt).
I början var det mer "bonnbrytning" med bara styrka och uthållighet. Nu är det styrka, uthållighet, teknik och snabbhet.
VM i september avgörs i Vilnius. De två främsta i SM i varje viktklass får åka dit.
Mastersklasserna, där Holger tävlar, håller väldigt hög klass internationellt.
– Där har Sverige bland de allra bästa. Jag har redan två världsmästare föranmälda i min klass.
Världsledande i armsporten är Ryssland och Ukraina men även Kazakstan och USA ligger långt framme.
Krekola har hittills tagit fem VM-medaljer – ett silver och fyra brons.
– Det är inte många svenskar som har lika många medaljer men guldet saknar jag.
När det kommer kan även Janne Strandqvist, numera lärare på Rekarnegymnasiet, sträcka på sig.
– Vi var väldigt jämna brytarkompisar som slog varandra om varannat. Vi utmanade alltid varandra på rasterna i skolan. Det har jag haft stor nytta av, säger Holger som tog sitt senaste SM-guld 2011.
De två åren därefter blev det brons.
Intervjun lider mot sitt slut.
Ett kraftigt handslag som tack.
Det känns att Holger är stark.
– Fint. Då är jag i riktigt bra form, säger han och skrattar.
Den uppfinningsrike armbrytarkungen från Eskilstuna.