Joel vet vad han pratar om. I början av 2016 fick han nämligen för första gången prova på hur det är att möta unga italienska förare.
– Jag var med i en deltävling i en vintercup. Jag hängde med bra i de två första sektorerna av banan men sedan tappade jag i den tredje, berättar han om erfarenheten.
Nyligen avslutades säsongen i mellansvenska kartingserien och där kom ett av hans två bästa race i karriären.
– Det är två tävlingar jag minns lite extra. Den ena är från när jag körde i microklassen och vann i Linköping och den andra är från i år när jag vann på min hemmabana i Valla i J60-klassen.
Hur skönt är det att gå i mål först?
– Efter segern i Valla var jag så glad att jag knappt kunde tänka längre.
Är det inte stressande att vara i ledningen i ett lopp?
– Jo, man kan lätt börja tänka "jag leder, jag leder". Det är också lätt att börja kolla bakåt i stället för att fokusera framåt som man ska. Särskilt om man tycker att man har en klar ledning och helt plötsligt ser att den inte är så klar.
Vad är tjusningen?
– Farten och kurvorna!
Joel började köra gokart redan när han var 3–4 år och även lillebrorsan Linus tävlar, fast i microklassen. De funderade på att börja träna i Västerås men det fanns fler lediga tider i Katrineholm dit det är ungefär lika långt. I Eskilstuna finns däremot ingen bana ens.
Joel spelar även innebandy men det är helt klart motorsporten han lockas mest av.
– Drömmen är att jag ska få köra formel 1 någon gång, säger han.
Men först väntar alltså ett nytt äventyr mot de tuffa kartingkillarna från Italien. Det handlar om WSK Final Cup på Adria Raceway, beläget en timme utanför Venedig
– Målet är mest att jag ska lära mig mer och kanske också börja köra tuffare.