Madicken Swärdh plockar ut Luna från stallet för bildtagningen.
Första SM-deltävlingen, studenten och så ett sommarjobb på akuten på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm – det händer mycket i 19-åringens liv just nu. Men hon stressar inte upp sig.
– Man måste vara fokuserad och lugn både på hästryggen och i bilen, säger Madicken.
Förra helgen i Uddevalla körde hon sin första deltävling i nya tävlingsformen sprint-SM på asfalt. Det blev en niondeplats och två mästerskapspoäng.
– Jag är nöjd, jag kan inte riktigt mäta tiderna mot de som tävlar i min klass, men jag låg bra till om man kollar på de som kör i grupp F.
Nu vet Madicken dessutom vad hon ska tänka på till nästa race, som är i Växjö i mitten av juni.
– Jag måste lita på att jag har fäst. Jag blir lite rädd när det går fort eftersom jag tror att greppet ska släppa, men det händer ju inte när man åker med slicks på asfalt. Lite mer gas och så ska jag vara lugn hela tiden. I finalen blev det kanske lite för yvigt, säger hon efter att ha rannsakat sig själv.
Den solgula bilen av märket VW Polo har hon haft sedan i höstas så det har bara blivit fyra-fem tävlingar. I år har hon dessutom gått upp från ungdomsklass till att bli C-förare, vilket gör allt lite svårare.
Just motorintresset har hon efter sin pappa Leif Fredriksson, som har SM-medaljmeriter. Men det var Jonna Olsson som för två år sedan lockade in henne i folkracevärlden.
– Jag hade kört lite gokart innan, men det var för skoj skull. Sedan provade jag på folkrace och det var kul, men sedan tyckte pappa att jag skulle prova på rally och vi köpte en bil.
Men det var en ekonomibil så Madicken bedömde den "tråkig" eftersom den saknade krafter, så till den här säsongen införskaffades Solen. Bilen har till och med namnet på registreringsskylten.
– Vi har fått hjälp att köpa den genom Lars Stugemo. Han är ambassadör för #fkcancer, berättar Madicken som nu även hon är ambassadör för välgörenhetsprojektet.
Det betydde bland annat att hon fick köra med kamera i bilen i sin SM-debut.
– Men jag är ganska tyst, brukar aldrig svära. Jag lyssnar bara på vad pappa säger, säger hon och ler brett.
Samarbetet dem emellan går bra, men nu söker Madicken en ny kartläsare.
– Det ska helst vara en tjej, vi hade nog haft roligt. Skapa mycket roliga minnen, säger hon och efterlyser en glad och sprallig tjej, som är duktig på att läsa noter och är lugn och pedagogisk.
Madicken Swärdh trivs lika bra bakom ratten som när hon håller i tyglarna.
120 hästkrafter mot en, vilket föredrar du?
– Båda faktiskt. Det känns ibland som om jag har mer kontroll över hästen, men jag börjar få kontroll på det här också, säger hon och ger bilen en klapp.
Madicken har plockat ut sin Luna. Hon har även Leo i stallet. För att kunna ha tid att göra allt får hon hjälp av sin lillasyster Moa och mamma.
– För en bil kan man ju bara ställa in i garaget när man inte tävlar eller mekar med den, det är inte lika lätt med en häst. Den måste hela tiden skötas om.
Har du plockat med dig något från ridsporten till bilsporten?
– Det är ju som man säger, att man ska gasa ut ur kurvorna och bromsa precis i ingången. När man rider gör man en halvhalt innan en rörelse så det är lite lika. Finliret gör det där lilla extra och det finns i båda sporterna. Man kan inte vara stressad och arg och sätta sig bakom ratten, då blir inte körningen bra.
Madicken Swärdh säger att ansvaret att ha en häst är större än att köra rally. "Bilen sätter man in i garaget efteråt" säger hon.
Sedan är det spänningen som lockar helt klart.
– Den här kicken man får. Det är lika spännande att gå in på en bana med massor av hinder som att sätta sig i bilen.