Hans-Olof Wilén och Thomas Simling syntes ofta i lokaltidningarna under sina framgångsrika år tillsammans.
Redan 1959 började Hans-Olof att köra rally ihop med sin lillebror Jan-Åke Wilén som fick läsa noterna. Den första tävlingsbilen var en Volvo PV. Sedan blev det allt från Mini Cooper till BMW 1602.
– Bland annat lånade de sin mammas nyinköpta bil, en så kallad "hundbuss", och åkte en tävling, berättar Thomas Simling.
Premiären i Flen slutade med en dikeskörning men sedan gick det bara bättre och bättre.
– Min största framgång var när jag blev klassegrare i SM-tävlingen KAK-rallyt eller Svenska rallyt som det också kallades. DM-segrare tre år i rad är jag också stolt över, sa Hans-Olof i en intervju med tidningen inför sin 70-årsdag.
Han var även snabbast i BP-pokalen på hemmaplan tillsammans med kartläsaren Simling.
– Jag tror det var första gången en standard B-bil vann den tävlingen. Vi hamnade till och med på förstasidan i tidningen, säger Thomas och fortsätter:
– Jag träffade Hans-Olof i januari 1977 när vi blev arbetskamrater och började sälja Toyotabilar. Vår dåvarande chef lät oss bygga en tävlingsbil och så började vi åka ihop. 1978 byggde vi Sveriges första Toyota Starlet för rally. Den var klar 1979. Det gick ju jättebra så det var många som blev intresserade och ville låna vår bil. Vi byggde en Starlet till men det var den första vi körde mest med.
Vid ett tillfälle vann duon totalen i 7-klubbarsserien vilket också var en mäktig bedrift.
– På den tiden var det aldrig under 150 startande och vara bäst över sju tävlingar på ett år var stort. Det var något han var väldigt stolt över, säger Simling och fortsätter:
– Men "Wille" gick aldrig fram och slog sig på bröstet och sa hur duktig han var. Han var en schysst och fin kille. En hedersman. Jag var motsatsen och ville gärna psyka motståndarna. Kombinationen var nog bra.
1979, 1980, 1981 och 1982 var de absolut bästa åren, åtminstone resultatmässigt.
– Han var även känd för att ha ett fantastiskt vägminne och trots att han ofta var försiktig kallades han "Vilde Wille". Han åkte väldigt brett så det sprutade grus. Han var väldigt kul att titta på, en riktig publikfriare. Med den lilla bilen gällde det att vara snabb in i kurvorna, säger Thomas.
– Vi nådde fantastiska framgångar med tanke på de resurserna vi hade. "Wille" var en otroligt skicklig chaufför. Han visste inte hur duktig han var på att köra bil och han åkte med stor säkerhetsmarginal. Mitt jobb var att försöka "lura" honom att släppa den spärren.
Thomas blir tyst ett tag och fortsätter sedan:
– Inför tävlingarna fick vi varningar om var vi skulle ha extra uppmärksamhet på sträckorna. Men jag kom på snabbt på att jag behövde mörka det för Hans-Olof. Så när vi kom farande på vägen dök en varning upp: "Din jävel, du har inte varnat", skrek han åt mig.
– "Kör bara", svarade jag ...
– Efteråt brukade vi skratta åt det. Han behövde egentligen inte de där varningarna. Han var som sagt så skicklig ... vi körde 130-140 tävlingar ihop och bröt nog bara fem.
Hans-Olof Wilén, som under hela karriären tävlade för Strängnäs AMS vilket var viktigt för honom, körde allra mest i närområdet men har exempelvis åkt både Dackefjeden i Småland och SM-rally i Hudiksvall.
Ett av åren blev det så många som 48-49 tävlingar då det kunde vara upp till tre på en vecka.
– Jag minns att vi en gång åkte två tävlingar samma dag. Vi vann i Enköping på morgonen och sedan blev vi tvåa i Nyköping på kvällen, säger Thomas.
– "Wille" var även en riktig fena på minirally där det kunde vara vändsträckor och eller knixiga banor på industriområden. Han tyckte allt var kul.
Som ung flyttade Hans-Olof runt i landet med sina föräldrar (Stellan och Anna) som var krögare. Han bodde på flera olika platser och gick i skola i Malmköping, Östersund, Åmål samt Göteborg.
Hans-Olof slog sig småningom ner i Strängnäs där han med sin första fru Mona fick sönerna Carl-Magnus och Lars-Erik.
Under hela 60-talet och en bra bit in på 70-talet åkte "Wille" i flera olika bilmärken. Lillebror Jan-Åke hamnade så småningom i Australien där han bodde till sin död i början av 2000-talet.
När klivet tillbaka till bakhjulsdrivet togs i en BMW på det sistnämnda årtiondet började de stora framgångarna komma.
I början av åttiotalet träffade Hans-Olof sin nya stora kärlek Karin och flyttade till Eskilstuna. Med Karin fick han barnen John och Pelle. Hela familjen var intresserad av bilsport och Hans-Olof lät pojkarna vara kartläsare vid 13-årsåldern för att visa hur det går till att sladda på grusvägarna. När grabbarna fyllde 16 bytte de plats och fick visa vad pappa lärt dem. Helgerna tillbringades ofta i rallyskogar och depåer.
– Som barn var vi alltid med och kollade på rally och det pratades oftast om rally men det var absolut inget påtvingat. Det föll sig liksom bara naturligt, säger John och Pelle.
– Som kartläsare och läromästare var pappa enormt duktig eftersom han körde rally under hela sin karriär utan så kallade noter. Han följde vägen med klassisk karta, hade ett otroligt vägminne och kunde "läsa vägen". Han lärde oss att plocka fram något extra om det behövdes för att vinna men samtidigt skulle det vara kul och avslappnat däremellan. Jag tror både jag och John har våra bästa rallyminnen med pappa även om han gick oss på nerverna ibland, fortsätter Pelle som nått stora framgångar inom rally, folkrace och rallycross.
När sönerna började tävla på egen hand med egna kartläsare och team var Hans-Olof ändå gärna med.
– Han körde servicebuss runt om hela landet för att följa vår framfart men kanske mest för att bara få gå runt i en rallydepå en hel helg och träffa likasinnade människor.
Bilar var helt enkelt Hans-Olofs liv. Utöver det egna rattandet var han kartläsare. Han jobbade som verkstadschef, bilförsäljare, hade egen bilverkstad och åkeri. 2014 gjorde Hans-Olof sin sista tävling när han, med Bosse Granfors vid sin sida, fick vara föråkare i Ekebygropen.
Några år innan hade Pelle och John köpt tillbaka den allra första "Starleten" till sin pappa. John hämtade den i Tierp. Pelle fixade karossen och lacken. Det var förstås en speciell gåva och något som Hans-Olof blev väldigt glad för.
Thomas Simling lämnade rallysporten redan efter säsongen 1983 men vänskapen höll i sig. På Hans-Olofs 80-årsdag i april förra året sågs kompisarna för sista gången och 19 december talades de vid i telefon.
– Det är jävligt tungt att han är borta, säger Thomas och tystnar innan han fortsätter:
– Vi lärde känna varandra väldigt bra när vi åkte tillsammans. Vi satt många timmar i bilen och pratade om allt. När vi träffades fysiskt på senare år tog det bara fem-tio minuter innan vi kom in på gamla tider och biltävlingar.
Hans-Olof, som blev 80 år, drabbades av en hjärnblödning 29 december och på morgonen dagen efter somnade han in på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. 29 januari hålls begravningen i Ärla kyrka. Under en timme finns det möjlighet att komma och ta farväl.
– Sedan bjuder vi på garagefika här hemma på Flantsås Gård. Då går det även att beskåda pappas Toyota Starlet. Garaget står öppet och vi har gårdsplanen som utrymme för att slippa trängas i denna pandemi, säger Pelle Wilén.
"Wille" sörjs närmast av sin familj, släkt och många rallyvänner.