"Uppvisningsmatchen i Eskilstuna var en stor grej men det här slår högre", säger Malin Tigér inför hennes tävlingsdebut i Söderköping.
Hon har alltid varit den som andra kallat stark, driven och framåt. Men vägen fram till sin första tävlingsmatch i boxningsringen har varit lång då Malin Tigér åkt på nit efter nit.
Allt började på akutvårdsavdelningen då hon var en av dem som tog emot de första covidpatienterna i Sörmland 2020.
– När vi tog emot dem visste ingen hur det smittar. Så det var från att vi fick det första coronafallet till att hela avdelningen var fylld med covidpatienter. Jag minns att vår avdelning kändes som en krigszon, säger Malin Tigér.
Det slutade med att hon och många av hennes kollegor blev smittade.
Men Malin blev aldrig frisk.
– De flesta klarade sig bra men jag gjorde inte det. Det var som en förlamande trötthet och jag orkade inte hålla uppe min kropp. Utöver en massa andra symptom fick jag även hjärtrusningar och hade en puls på 187 vid minsta ansträngning.
Hon hade drabbats av postcovid och vid den tiden var det ingen som kände till sjukdomstillståndet eller hade någon aning om hur det skulle behandlas. Samtidigt som Malin kämpade med den enorma tröttheten blev hon under sjukskrivningen gravid och väntade sitt tredje barn. Det som normalt handlar om lycka byttes snabbt ut mot mörker en vårdag förra året.
Malin – som då var gravid i vecka 28 – blev oförberett ensam. Och med två barn med svåra funktionsnedsättningar sedan tidigare, rasade hennes värld. Hon hamnade i en fas av chock men i samma sekund som hennes pojke föddes fanns där en obeskrivlig kärlek till honom.
– Jag var såklart glad över mitt barn men i övrigt mådde jag skitdåligt. Det var mycket sorg och jag visste inte hur jag skulle klara allt.
Till slut kände Malin att det fick räcka med tårar.
– Livet blir inte värdefullt och sunt. Varken för mig eller mina barn eller de närmaste i min omgivning.
Räddningen blev när hennes äldsta grabb precis innan sommaren ville testa på boxning. För på klubben väcktes ett gammalt intresse till liv.
– Jag höll på med boxning i tonåren men i den åldern tar man inte alltid de bästa besluten så jag hängde hellre med kompisar. Men att jag slutade med boxningen har jag alltid ångrat.
Tack vare vänner i sin närhet och barnpassning av en stöttande pappa tog hon en dag klivet in i träningslokalen och möttes omgående av värme. När Malin berättade att hon varken kunde hoppa eller göra situps efter att ha genomgått en förlossning för bara fyra månader sedan möttes hon av tränare och "blivande vänner" som bara såg möjligheter.
Pang, pang, pang ... "Boxningen har hjälp mig enormt mycket på många sätt och den fysiska styrkan har kommit på köpet", säger trebarnsmamman.
– Man kände sig så välkommen och på tjejpassen anpassar de övningarna oavsett om du är vältränad eller inte. Det var faktiskt först då som jag äntligen hittade en ljusglimt i livet. Jag blev sedd, bekräftad och gjorde något bra för mig själv. Och jag fick slå av mig mycket av den ilska som jag hade inom mig. Jag började må mycket bättre och efter varje pass fick jag en otrolig endorfinkick.
Kort efter följde hon med några klubbkamrater för att kolla på SM-tävlingarna i Botkyrka vilket blev nästa "dörröppnare".
– Min tränare Lina (Urtecho Karlsson) berättade då att en trebarnsmamma skulle gå upp i ringen. "Ska du inte göra ett försök?", frågade hon mig.
Och på den vägen är det.
Efter att hon slussats över till matchtränarna Therese Andersson och Krister Malnes var det tänkt att Malin i somras skulle gjort sin första tävling i ringen när Eskilstuna Boxningsklubb arrangerade Fight Night i Lokomotivet – bara sex månader efter att hon börjat träna boxning.
Men hennes motståndare dök aldrig upp.
– Vi vet fortfarande inte varför. Jag blev såklart ledsen och besviken, speciellt när man kämpat så hårt och så länge. Jag visste att mina barn satt i publiken och även många andra hade kommit dit för min skull.
Men den 34-åriga trebarnsmamman kom ändå upp i ringen och gjorde istället en uppvisningsmatch mot SM-tvåan Noémi Rozinszki. Som minne fick Malin med sig en blåklocka runt ena ögat.
– Min spontana reaktion var ju att aldrig i livet gå upp mot henne. Jag var rädd att hon skulle knocka mig framför mina barn och sedan ville jag heller inte gå upp och skämma ut mig. Men även om jag var spänd och nervös så gick det väl ändå okej. Det var hursomhelst en häftig upplevelse.
Malin värmer upp inför en träning i Eskilstuna Boxningsklubbs lokaler i Munktell bara dagar innan tävlingsdebuten i ringen.
Trots att postcoviden gör sig påmind ibland har hon nu, efter en sommar full med träning och åtta pass i veckan, bättrat på både teknik, slagstyrka och fotarbete. Nyligen var hon på träningslägret The Golden Girl-camp tillsammans med ett 70-tal andra tjejboxare.
– Jag känner fortfarande av att jag har svårt att bygga kondition och har också väldigt svårt med andningen ibland. Men det är inte lika påfrestande längre som det var tidigare. Under dagarna i Skene var det såklart mycket sparring men jag fick också mycket tips om kost, träning och hur jag som kvinna kan tänka med invägning runt menstruation, där jag kan gå upp tre kilo i vätska.
Efter invägning under fredagen väntar turneringen Gripen cup i Söderköping i helgen vilket blir hennes "riktiga" debut i ringen då hon möter boxare i 60-kilosklassen. Det gör också att Malin Tigér skriver in sig i historieböckerna som den första kvinnliga tävlingsboxaren i Eskilstuna sedan 2004.
Då är det lätt att bli lite nervös.
– Ja, uppvisningsmatchen i Eskilstuna var en stor grej men det här slår högre. Eftersom det inte finns motstånd för mig i 57 kilo så går jag upp i viktklass. Jag vet att det blir tufft och att de slår hårdare men jag kan också slå rätt hårt, säger hon och skrattar.
Men då det är 40-årsgräns bland amatörboxare i landet har hon bara fem år kvar att tävla.
– Får jag bara vara frisk så ska jag göra det bästa av de här åren där målet är minst ett SM-guld.
"Det var som en förlamande trötthet och jag orkade inte hålla uppe min kropp", berättar Malin som 2020 drabbades av postcovid.
Klart är att boxningen varit en bra medicin för Malin då hon byggt upp självförtroende och mental styrka. Nu hoppas hon kunna inspirera andra och locka fler kvinnor till boxningen.
– Sporten har hjälp mig enormt mycket på många sätt och den fysiska styrkan har kommit på köpet. Det har varit jättebra för mina barn också som fått tillbaka sin mamma – hon som orkar allt, är glad, driven och påhittig. Men om man inte väljer boxning, som jag gjorde, så välj något annat bara.
– För det finns ett ljus efter mörkret. Allt kan bli så bra igen, det vet ju jag, säger Malin som känner sig starkare än någonsin och nu även kan glädjas åt att hennes sjuåriga mellangrabb börjat boxas.