Sedan ett antal år tillbaka är Hans-Jörgen Opperud ansvarig när SPF Seniorerna i Eskilstuna samlas för att spela boule i Munktellarenan under vintertid och i parken vid Klosters kyrka under sommartid.
– Jag har drygt 70 personer på min lista och det brukar dyka upp 30-40 stycken en normal speldag, säger Hans-Jörgen medan en strid ström av människor lägger sin tjuga på hans bord innan de blir avprickade i protokollet under den måndagsförmiddag vi besöker boulegänget i Munktellarenan.
– Vi blev 32 spelare i dag, jämnt och bra, konstaterar Hans-Jörgen kort senare och tar fram den kortlek som ska fördela gänget till 32 tvåmannalag.
– Det är bra att lotta fram lagen så att man får nya medspelare varje gång, annars är risken stor att de som känner varandra sedan tidigare spelar ihop hela tiden, fortsätter han.
Spelet pågår i 90 minuter med en kort fikapaus däremellan.
– Det här har blivit en naturlig träffpunkt för många och det sociala är kanske det viktigaste, men visst ger det oss lite motion också, säger Hans-Jörgen.
Är du en bra boulespelare?
– Nej, det kan jag inte påstå, vissa dagar går det riktigt bra, men jag får nog räknas som en medelmåtta. Precis som i många andra sporter tar det sina 10000 timmar att bli riktigt bra i boule. Men en bra grej med boule är att man kan bli bättre hela livet.
Församlingen består av allt från nyblivna pensionärer till folk som är uppe och snuddar vid 90-årsstrecket – stämningen kring banorna kan beskrivas som en blandning av koncentration och glada tillrop.
Dessutom är många av spelarna riktigt skickliga och prickar bort motståndarkloten gång efter gång.
Under fikapausen slår jag mig ned hos Ann-Marie Wedholm och Francis Anderstedt – två kvinnor som spelat boule i flera år.
– Jag har spelat i Eskilstuna Boule Pétanque tidigare, men nu kör jag här i stället, säger Ann-Marie som var med i SM när det gick här i Eskilstuna 2007.
– När jag blev pensionär ville jag ha något att göra – och det blev bland annat boule, säger Francis.
Vad är det bästa med sporten?
– Det sociala – man träffar många trevliga människor. Det är trevlig miljö med både unga och gamla människor som sysslar med olika saker här i byggnaden.
Hur bra är ni?
– Medelbra får vi nog säga – det går lite upp och ner, vissa dagar kan det gå riktigt bra.
Men ger det er verkligen någon vidare motion?
– Jo då, vi går ju här fram och tillbaka i en och en halv timme.
– Och jag går ju både hit och hem också – fast jag bor rätt så nära, säger Francis och skrattar.
Under vintern spelar de alltså inomhus och under sommarhalvåret är det parken vid Klosters kyrka som gäller.
– Det är charmigt på båda håll, men visst är det mysigt ute i parken när solen skiner, säger Ann-Marie innan kaffestunden är över och spelet är igång igen.
Har ni plats för fler spelare – hojtar jag till Hans-Jörgen innan jag lämnar gänget?
– Jo då – men de måste vara medlemmar i SPF.
Då vet ni.