Sonny Pettersson spelade både handboll och fotboll i Guif som han var en del av under hela sitt liv.
Sonny Pettersson föddes 26 maj 1942 – samma dag som Guif fyllde 46 år. Om det redan då var förutbestämt att Sonny senare skulle bli en av klubbens mest trogna profiler under flera decennier som spelare, ledare och funktionär ska vi låta vara oskrivet. Men känslan är att ödet hade ett ord med i leken.
Det hela började på 1950-talet och fortsatte fram tills för några veckor sedan. Dagen före julafton drabbades Sonny av en kraftig hjärnblödning som till slut tog hans liv.
– Det är osannolikt, man kan inte tro det. Han var pigg och fräsch och aktiv in i det sista. Det är tungt som sjutton nu, säger Håkan Gustafsson som varit nära vän med Sonny Pettersson i mer än 65 år.
– Jag förstår inte riktigt att han är borta. Ibland kommer man på sig själv när man säger "fråga Sonny" ...
Pettersson, som växte upp i stadsdelen Tunafors, spelade både handboll och fotboll för klubben i sitt hjärta. Han gjorde det tillsammans med bland andra Gustafsson. Sonny och Håkan lärde först känna varandra på Ungdomslogens vandrarförening, UVF, där killarna gick på gympa. Sedan dess har de hållit ihop.
Sonny Pettersson vaktade Guifs fotbollsmål i division fyra under många säsonger.
– Vi kallade honom för Jasjin (efter målvakten med förnamnet Lev som lirade 74 landskamper för det sovjetiska landslaget och bland annat deltog i fyra VM), säger Håkan.
– Sonny var nog en av Sörmlands bästa fotbollsmålvakter. I dagens läge tror jag till och med att han satsat på det i stället, säger Leif "Tåten" Gustafsson som också var en god vän.
Håkan fortsätter:
– Jag och Sonny pratade ofta om när vi var med på ett pojklandslagsläger på Malmahed i Malmköping och Putte Kock var där och tittade.
– Vi blev även uttagna i stadslaget tillsammans med bland andra "Lill-Garvis".
Leif "Tåten" Gustafsson (till vänster) och Sonny Pettersson i gamla Sporthallen. Sonny håller i den klassiska burken där matchlotterna, som han sålde, låg.
Som handbollslirare huserade Sonny Pettersson på nio meter och gjorde 14 säsonger (1960-1974) i Guifs A-lag.
"Tåten", som var med i Sveriges silvergäng under VM i Tjeckoslovakien 1964, minns en speciell händelse.
– Sonny sköt ett underskott, i gamla Sporthallen, som höll på att träffa klockan som satt fyra meter upp. Det glömmer jag aldrig, säger Leif och skrattar.
– Han hade ett fruktansvärt bra skott. Sen har jag många andra minnen såklart men det här är ett som verkligen etsat sig fast.
Sonny Pettersson fick även göra två ungdomslandskamper. Under en period var han tränare för Guifs A-lag tillsammans med Runar Svensson. Sonny har även varit ledare för Eskilstuna HK och GP.
15 juni 1968 gifte sig Sonny med sin älskade Marianne. Tillsammans fick de barnen Thomas och Helene som i sin tur har två barn var vilket gjorde Sonny till både morfar och farfar. Sonen Thomas spelade handboll och var bland annat med i Guifs A-lag 1990-1993. Barnbarnet Viktor Pettersson för nu arvet vidare i Guifs A-pojkar där Thomas är tränare.
De sista 30 åren bodde Sonny Pettersson i Björsund där han var med i byalaget. Han var även aktiv i Helgarö motionsförening där det bland annat spelades bordtennis. Sonny var medlem i Guifs veteranförening, med Håkan Gustafsson som ordförande sedan mer än 15 år tillbaka, och satt i styrelsen fram till sin död.
1996 började Sonny och Marianne att spela bridge som sedan varit ett viktigt socialt inslag i parets liv. De spelade både i Björsund och hos SPF Eskilstuna. 1997 inledde Sonny en golfkarriär i Fogdö. Sedan blev det Eskilstuna GK och nu senast Strand.
Som yrkesman var Sonny snickare till dess att en fingerskada på handbollsplanen gjorde att han inte riktigt kunde hålla i en hammare längre. I stället blev det socialt arbete, som ett tag även innefattade en chefstjänst, inom Eskilstuna kommun ända fram till pensionen.
Han hade även ett stort skidintresse som grundlades i början av 1950-talet under en resa med UVF till Sälen.
– Vi har bland annat varit i Livigno och åkt, berättar Håkan Gustafsson.
– Vi spelade mycket kort också. Det var Poker, Gurka, Stopp och Jazz.
Sonny var en matglad människa som gillade att inmundiga det mesta. Han tyckte exempelvis om att grilla och äta ugnsstekta grönsaker, gärna med ett glas rödvin till.
– Sonny trivdes när han fick umgås med familjen, goda vänner och idrottskamrater. Våra familjer har umgåtts i 60 år och gjort mycket roligt tillsammans, säger Håkan Gustafsson.
Var du och Sonny aldrig osams?
– Nej, det är klart att vi diskuterade saker ibland men ovänner blev vi aldrig. Det finns en episod från B-plan som egentligen är ganska rolig ... vi spelade match, jag var inte riktigt med och stod och sov. Då började Sonny skälla på mig och skrek "nu får du vakna Gus" och sedan sprang han fram och sparkade mig i baken, säger Håkan och skrattar innan han tystnar för att sedan säga:
– Han var en jätteglad gamäng som var aktiv in i det sista. 18:e december träffades Marianne, Birgit (Håkans hustru), Sonny och jag när vår dotter fyllde år och då var han precis som vanligt. Det är helt ofattbart att han inte finns längre.
Rösten stakar sig lite när "Gus" fortsätter:
– Han var så vänlig och ödmjuk och ställde alltid upp när någon behövde hjälp. I maj skulle Sonny ha fyllt 80 år och bara några dagar innan han dog började vi planera för det. Många är tacksamma över att få ha haft Sonny som nära vän och kamrat. Saknaden efter honom blir stor men de ljusa minnena lever kvar.
Så är det garanterat oavsett om det är från tiden då han dundrade in mål i Sporthallen, när han förvandlades till Jasjin och gjorde fantomräddningar på fotbollsplanen, bjöd på ett leende vid bridgebordet, sa några vänliga ord till en missbrukare, pratade idrottsminnen i Stiga Sports arena, placerade bollen på sjunde hålets green eller sålde en matchlott med helt "fel" resultat.
Begravningen äger rum 4 februari i Jäders kyrka, platsen där Sonny och Marianne en gång blev man och fru.