Söndagen den 4 februari drog Gunnar Ström, eller Tröjan som alla kallade honom, sitt sista andetag efter en tids sjukdom.
Vid hans sida vid sjuksängen fanns då båda sönerna, Lasse och Janne.
– Det kändes väldigt fint att vara där när pappa somnade in, säger de båda.
Tröjan föddes 1930.
Idrotten kom in i hans liv snudd på direkt.
Gunnar Ströms pappa och Lasses och Jannes farfar Erik var nämligen en atlet och ägnade sig helhjärtat åt brottning.
– Pappa har berättat att han mer eller mindre växte upp i något som kallades Bygget. Det var en idrottsanläggning där Verdandi och Eskilstuna Atletklubb höll till och låg vid Ruddammsgatan på Söder (anläggningen revs 1955), berättar Janne.
– Det sägs att det första ord pappa sa som liten var Verdandi, säger Janne.
Idrotten blev alltså Tröjans liv. Han ägnade sig åt allt möjligt som cykling, fotboll och skridsko. När han i åtta-nio-års-åldern upptäckte hastighetsåkningen på skridsko blev han helt fast.
– Han fortsatte med olika idrotter men skridskon blev det som helt tog över efter hand, berättar sönerna.
När det gäller smeknamnet Tröjan så kräver det en förklaring.
– Det var en cykeltävling när pappa var 14 år. Alla som var med i laget IF Verdandi blev tilldelade tröjor. Utom pappa som blev utan eftersom de tog slut. Då sa en ledare att det gör inget Gunnar. I stället för att du får en tröja kallar vi dig Tröjan i stället, säger Lasse.
På den vägen var det.
Som vuxen reste Gunnar Ström över hela världen och tävlade.
– Han lärde känna japaner och ryssar och andra nationaliteter. Alla kallade honom Tröjan. Vart han än kom, säger Janne.
Två olympiska spel som aktiv blev det. 1952 och 1956. Även två OS som ledare för sprinterskrinnarna 1976 och 1980. Lägg därtill att han blev Europamästare på 500 meter 1958 i mästerskapet som avgjordes på Tunavallen.
– Pappa var en väldigt skicklig tränare och ledare. Han såg direkt om någon hade lite fel teknik. Då rättade han till det. Bland annat jobbade han en hel del med Tomas Gustafson (OS-guldmedaljör från Eskilstuna). Pappa hade även anbud som landslagstränare från bland annat Japan, Sydkorea och Kanada men tackade nej då familjen gick i första hand.
Träning och tävling var något som Tröjan ägnade sig åt hela livet.
– Pappa tävlade alltid och han gav verkligen sitt liv till idrotten som han älskade. Han var bland annat fystränare åt Eskilstuna Bandysällskap och även Guif en gång i tiden. Då visade han de yngre hur det skulle gå till genom att ligga i täten och dra upp farten under löppassen. Hela sitt liv tränade han och han hade en fantastisk fysik även i 90-årsåldern.
Som aktiv höll han igång med skridsko på elitnivå tills han var drygt 30. Men han tävlade i veteranklasser ända upp i 50-årsåldern.
– Han var faktiskt som allra snabbast tidsmässigt när han var runt 45. Men det berodde mycket på att isarna och all utrustning blev bättre och bättre för varje år, säger Janne.
Som pensionär tänkte sönerna att pappa skulle lugna ner sig lite.
Men tävlingsinstinkten fanns alltid där. Oavsett vad det handlade om
– Han älskade sjön och att fiska. Men även när han gjorde det var det tävling om han var ute med någon kompis i båten. Frågade man hur det gått så kunde säga att jag vann med 8–2 i antalet uppdragna fiskar, säger Lasse och Janne och skrattar.
Som pensionär kom även bowlingen in i hans liv.
Precis som med allt annat inom idrotten visade det sig att Tröjan hade en enorm fallenhet för sporten.
– Han snittade över 200 per serie genom åren och var snubblande nära att göra en serie på 300 (den perfekta bowlingserien). Men han fick nöja sig med 299 eftersom en kägla som så när föll ändå stod kvar, säger Lasse.
– Fast pappa har berättat att han gjort en falsk 300-serie. Att han slog det resultatet mellan två olika serier, säger Lasse.
Det var även i samband med bowling som Tröjans liv så när slutade när han var 89 år.
Han hade precis slagit en strike och vände sig om och föll ihop i bowlinghallen.
Då räddades han med en hjärtstartare som bowlingstjärnan Robert Andersson, som råkade vara på plats då, använde i väntan på ambulans. Något tidningen berättade om i en artikel när det hände.
– När vi kom till sjukhuset trodde nog många att pappa inte skulle återhämta sig. Men det gjorde han och fick några fina år till.
Gunnar Tröjan Ström begravs den 8 mars i Kloster kyrka och sörjs i första hand förutom av sönerna av hustrun Ulla.
– Vi har en öppen ceremoni i kyrkan för alla som vill ta farväl. Efteråt har vi en samling för de närmaste, säger Lasse och Janne Ström.