Eino Podar hade ett brett kontaktnät här i Eskilstuna och dagen innan han lämnade jordelivet var det en handfull nära som pratade med honom i telefon.
”Vi pratade med varandra varje morgon och när han inte svarade i lördags kände jag på mig att något var fel”, säger storasyster Aino som åkte till lägenheten i Fröslunda och kunde konstatera att hennes lillebror hade somnat in.
”Brorsan var så snäll och omtänksam”, säger Aino.
Även kompisarna Mats Axelsson och Kent ”Kula” Svensson pratade med Eino under fredagen.
”Vi pratade med varandra varje kväll och Eino sa att allt var som vanligt i fredags, säger ”Kula” som är veckan äldre än Eino och växte upp i huset mittemot honom i Fröslunda.
”En riktigt bra kompis, vi har aldrig varit osams under alla de här åren, fortsätter han.
”En otroligt snäll kille, han pratade med alla och jag hörde aldrig ett ont ord från Eino”, säger Mats Axelsson som hängt med Eino de senaste 25 åren.
HK Eskils starke man Hasse Leonardsson berättar att Eino kom till klubben från Verdandi som 20-åring 1975.
”Eino var vig som en panter och oerhört påläst. Vi åkte runt i landet och kartlade motståndarna, Eino visste var och hur alla sköt”, säger Hasse.
”Eino och jag har haft mycket roligt genom åren, både på och utanför handbollsplan”, konstaterar Hasse.
Hur var det att få dödsbeskedet?
”Overkligt – jag visste att Eino varit dålig en tid, men det kom ändå som en chock. Vi höll en tyst minut för Eino i samband med HK Eskils match mot Tyrold i lördags”.
Själv fick jag äran att hänga med Eino och hans polare på tredagarstrav på Axevalla för sisådär 20 år sedan. Det blev en tradition som jag numera betraktar som en av årets verkliga höjdpunkter. Trots att Eino Podar inte var den största snackpåsen i det pratglada gänget var han ändå alltid dess mittpunkt med sitt yviga hår och skägg samt sitt härligt bullriga skratt.
De där helgerna blir aldrig desamma utan Eino och det känns oerhört sorgligt att man aldrig får stöta på honom på stan igen.
Vila i frid Eino Podar.