Ă
ke Eriksson och Sören Eriksson (fyra och trea frÄn vÀnster) tilldelades Eskilsstatyetten 2018.
Du som har bra koll pÄ idrotten i Eskilstuna har sÀkerligen sett à ke och hans 20 minuter Àldre bror Sören Eriksson pÄ nÄgon av stans arenor. De oskiljaktiga "Bröderna Bryll", tvÄ vÀlkÀnda profiler som fick nÀstan 80 Är tillsammans hÀr pÄ jorden.
Natten mot 28 februari reste à ke vidare frÄn det boende som bröderna flyttade till, med hjÀlp av Thomas Larsson, frÄn GillbergavÀgen för nÄgra Är sedan.
â Man hade vĂ€l hoppats att han skulle hĂ€nga med ett tag till sĂ„ det kom lite plötsligt. Det Ă€r trĂ„kigt, absolut, sĂ€ger Thomas som kanske var den personen som stod Ă ke allra nĂ€rmast efter Sören.
Thomas har kÀnt bröderna sedan slutet av sextiotalet och tagit hand om dem under den senaste tiden. Hela IFK sörjer nu sin eldsjÀl, inte minst Larsson.
â Det bara blev sĂ„ att jag började stĂ€lla upp. Vi brukar fika lite pĂ„ lördagarna och köpa med oss nĂ„got gott till kaffet. Vi satt och pratade sista lördagen som Ă ke levde och det var som vanligt allting. Han var ju lite kontrollfreak och ville veta nĂ€sta gĂ„ng man kom men nĂ„gon mer gĂ„ng blev det inte. Det kĂ€nns lite sorgligt. Han somnade in i en stroke sĂ„ det gick lugnt och stilla.
Hur har Sören tagit det?
â Först förstod han inte riktigt vad som hade hĂ€nt men nu verkar han ha gjort det och det gĂ„r ganska bra.
Thomas tystnar ett tag och sÀger sedan:
â Ă ke har ju varit mer försynt och Ă€r killen som stĂ„tt lite bakom Sören som varit ansiktet utĂ„t. Ă ke har kĂ€mpat pĂ„ med sitt, bĂ„de jobbet och fotbollen framförallt. Han arbetade pĂ„ Assa Stenman som svarvare tror jag och var nog bara 15 Ă„r nĂ€r han började dĂ€r. Och han var kvar tills han gick i pension.
â Han var verkligen en genuin IFK-are, bĂ„de som spelare och ledare. Han började spela för IFK som tolvĂ„ring ihop med Sören i Wolverhampton i gĂ€ngserien som det hette. Senare var han med bra lĂ€nge i IFK:s B-lag som spelade i allsvenska reservlagsserien. I början pĂ„ sjuttiotalet fick han chansen i A-laget och det blev tvĂ„ matcher dĂ€r. NĂ„gra Ă„r var han Ă€ven handbollsmĂ„lvakt i IFK.
Under nÄgra sÀsonger var à ke spelande trÀnare i Diana innan han ÄtervÀnde till sitt kÀra "BlÄtopparna" dÀr han genom Ären trÀnat hundratals, kanske fler Àn sÄ, ungdomar. Han var exempelvis assisterande trÀnare nÀr IFK:s juniorer, med en viss Kennet Andersson i laget, vann SM-guld 1985.
â Ă ke har jobbat vĂ€ldigt hĂ„rt med det hĂ€r. Han var ocksĂ„ mĂ„lvaktstrĂ€nare i IFK under en period och spelade i veteranlaget. Han och jag jobbade Ă€ven ihop i juniorlaget Ă„rskull 81 till 83. DĂ„ var han assisterande trĂ€nare till mig. Ja ... han har varit med pĂ„ en hel del, sĂ€ger Thomas Larsson.
PÄ IFK:s hemsida stÄr det bland annat att bröderna varit "nÄgra av klubbens frÀmsta och mest engagerade ledare de senaste 50 Ären".
2018 fick de ta emot Eskilsstatyetten som ett bevis pÄ sitt fina arbete, nÄgot som bÄde à ke och Sören var stolta över. De var ocksÄ glada över att folk uppskattat det jobb som de gjort för Eskilstunas fotbollsungdomar.
à ke och Sören var/Àr Àven genuina Guifsupportrar och syntes ofta tillsammans i bÄde gamla Sporthallen och den nya arenan.
â Spelade inte IFK eller nĂ„got av klubbens ungdomslag sĂ„ var de pĂ„ andra idrotter, det spelade nog ingen roll vilken det var, sĂ€ger Thomas och berĂ€ttar att Ă ke hade en annan stor passion.
â Han var mycket skidintresserad och gjorde massor av Vasalopp. Han kom i alla fall i mĂ„l i sju Ă„tta av dem han stĂ€llde upp i. Han var en riktig kĂ€mpe.
Utöver att Äka till SÀlen (och Mora), bÄde sommar och vinter, höll sig à ke mest hemma. Nu sitter han sÀkert i sin blÄvita himmel, vÀntar pÄ brorsan Sören och hÄller ett vakande öga över verksamheten pÄ Balsta och matcherna pÄ Tunavallen.
à ke, som 15 maj skulle ha fyllt 80 och som Àven var hedersmedlem i IFK, blev 79 Är. Han sörjs nÀrmast av Sören, Thomas Larsson med familj, alla övriga IFK-kompisar, slÀkten i Kumla och mÄnga andra idrottsvÀnner.