Hästar, hästar och en och annan hund – även i det gula huset på kullen i Fjällskär så går det inte att ta miste på vad i varje fall en av de inneboende har som fritidsintresse. Men egen häst fick Liane inte förrän hon fyllt 21 och då köpte hon den själv.
– Det finns ingen anledning att ha någon brådska nu heller. Man kan ju hålla på med det så länge. Varför inte gå ut och dansa och ha kul när man är ung, säger Liane med ett skratt.
– Jag hade ett bra jobb på Sörmlandsmuseet (fil kand i konst, arkeologi och folklivsforskning), men så var det där med det obotliga hästintresset. Jag var lyckligt lottad att bo på landet så då kunde jag ha hästar.
I drygt 50 år har hon varit ridsporten och speciellt då dressyren trogen.
Mellan 1985 och 2005 red Liane för det svenska landslaget, hon har utbildat nio grand prixhästar, deltagit i VM och varit uttagen till OS och EM och hela tiden har hon fostrat framtidens stjärnor. I år gick Nyköpingsryttaren ut och berättade att det var sluttävlat för hennes del.
– Det är något som vuxit fram under en tvåårsperiod. Santi (Santana) blev 19 och då tänkte jag "är det inte lite dags". Vid min ålder blir man inte mjukare, följsammare,..det är som om fjädringen lite går ur. Jag känner det inte så, men jag kan tänka mig att det ser ut så, säger Liane.
Men Ulla Håkansson (82 år i höst) var med på SM i år och jämfört med henne är du en barnunge?– Ja, ha. ha...men en mogen sådan då.
Det har inte varit ett lätt beslut kan man förstå.
– Är man tävlingsmänniska så är man, men när Santi fyllde 19 och skulle sluta så tyckte jag det var dags också.
Ändå står det en påläggskalv i stallet. Tioårige Entutu som har samma moderslinje som Isabell WerthsstjärnaBella Rose.
– Vi passar inte riktigt ihop. Han är väldigt het, men jag har en duktig tjej som rider och tävlar honom nu. Han är uppe på Intermediaire2-nivå redan.
Att sporten har utvecklats mycket de senaste åren är Liane snabb att poängtera.
– Den har utvecklats enormt. Jag kommer ihåg ett dressyrmöte, jag tror det var för åtta år sedan, där Bo Jenå knappt kunde få ihop fyra ryttare till laget. Jag sa att du måste i varje fall ha åtta att välja mellan och nu i grand prix-klassen kan det vara 40 startande. Mycket beror på till exempel Antonia Ax:son Johnsons LövstaFuture cup, det har sporrat enormt och sen har vi ett bättre system i dag. Vi tar bättre hand om juniorerna och utvecklar dem. Det har blivit som en pyramid. Det finns ju till och med children-klasser nuförtiden.
Och nuförtiden är det nästa lite poppis att hålla på med dressyr också?– Ja, det finns en hel del personligheter som till exempel Patrik Kittel, som ger väldigt mycket och det är en annan sak också...mediaträning. Folk gör sig mer tillgängliga nu och går inte undan.
Den biten har dock Liane aldrig haft problem med. När hon bläddrar igenom urklippsboken minns hon ett tillfälle när SN ringde och väckte henne på kvällen efter att hon vunnit SM-guld 1992.
– Det syns nästan på bilden att jag är lite trött, säger hon med ett skratt.
Dressyren har även gjorts mer tillgänglig för gemeneman med procentsatser i stället för bara poäng och numera kan man under en ritts gång se var någonstans i programmet som ryttaren förlorar poäng.
– Alla kan se om bollen går i mål eller hålet om vi pratar golf men det här är lite gåtfullt för den oinsatte så det behövs lite mediabevakning och lite förklaringar. På sista tiden har jag jobbat med lite kommentatorskap. Jag har en hemlig kärlek till att vara kommentator. När jag red VM i Stockholm 1990 blev jag kontaktat av SVT för lite råd om hur man skulle filma och året efter så ville de att jag skulle bli expertkommentator i världscupsfinalen i Göteborg, men jag var tvungen att tacka nej. Jag var ju uttagen till tävlingen, sen ringde de inte mer.
Sedan tre år tillbaka kan man dock höra Liane som expert på stora tävlingar i dressyrappen.
Det populära Knytkalaset har Liane varit med i från början och numera driver hon projektet Plantskolan med Jan Brink.
– Vi får handplocka tio ryttare och det sköna med det, eftersom det inte är understött av förbundet, är att vi kan välja de vi vill ha utan att titta på rankingen. En del kanske inte är färdiga nu, men vi ser kapacitet. Jag har juniorer, young riders, U25-ryttare och så några kvarsittare. Sen har jag 20 egna elever också, säger Liane som fortfarande verkligen fyller vardagen med ridsportsaktiviteter.
– Vi rider hästarna fram till tolv, sedan tar vi lunch och på eftermiddagarna kommer eleverna eller så får jag åka till dem.
Liane har fem hästar i stallet, tre egna och två, som tillhör en elev.
Ett liv utan hästar verkar inte ens finnas i tankegången än.