För fem år sedan bodde familjen intill Partille Arena där båda hade Sävehof som arbetsgivare. Emil var då sportchef för herrlaget och Jamina spelare i klubbens damlag.
Efter en lång och framgångsrik spelarkarriär med tre SM-guld har Emil Berggren, 38, hunnit med att vara sportchef i både Sävehof och Amo. De senaste tre åren har han tillbringat i Norge tillsammans med partnern och landslagsstjärnan Jamina Roberts. Men när hennes klubb Kristiansand Vipers i början av januari gick i konkurs har parets vardagsliv förändrats radikalt.
För när Emil bor kvar i Kristiansand med dottern Lou och tidigt på säsongen hoppade på uppdraget som sportchef för stadens handbollsherrar har Jamina fortsatt sin handbollskarriär i danska Ikast.
– Det är lite mer livpussel och det handlar mest om att få tiden att räcka till då man även ska hämta dottern på dagis. För när jag ska till träningen varje dag och hjälpa till är man inte världens bästa pappa i en och en halv timme, säger Emil Berggren som erkänner att det varit en stökig tid.
– Även om man var lite beredd på Vipers konkurs kom det som en chock. De hade spelat Champions League på lördagen och på måndag morgon klockan 9 fick de reda på att klubben läggs ned. I början var det lite oklart hur det statliga stödet fungerar och hade det funnits någon ekonomisk försäkring som gjorde att man klarar sig hade nog Jamina bott kvar här, tränat lite för sig själv och tagit några månader off för att få lite energi.
Men ganska tidigt blev det klart att Jamina skulle behöva spela någon annanstans. Paret tog beslutet att Emil och dottern skulle bo kvar – dagisplatsen för Lou blev prio ett.
– Vi kände bara lugn och ro för hennes skull. Men om man ska hitta något positivt i allt negativt utifrån hur Jamina levt de senaste åren så är jag och Lou ganska vana vid att klara oss själva. För under hennes säsonger här och allt med OS hade Jamina runt 50 procent hotellnätter.
– Men det som varit lite känslomässigt jobbigt är att hon krasst har flyttat från oss. Då är det lite annat och man får verkligen vara med på hur dottern agerar utåt sett men hittills har det gått väldigt bra.
Nästa säsong är planen att familjen ska bo tillsammans – vart de än befinner sig i världen.
– Då har vi också lite mer tid till att få det sociala på plats. Skulle det bli Danmark är det ingen jättestor skillnad med dagis jämfört med Norge. Men just nu vet vi inte vart det blir.
– Ska jag vara ärlig så är jag extremt anpassningsbar. Vi åkte med när Jamina flyttade till Ikast och jag lyckades hitta en grupp där att spela padel med och har även blivit inbjuden att spela seriespel. Jag har lätt att finna mig till ro men vad jag vill är inte så viktigt. Om det blir Danmark så vill jag i varje fall jobba då det är en väldigt bra valutakurs mot den svenska. Som det är nu har jag redan fått två jobberbjudande i Danmark men det blir som det blir.
Även hans fritid har fått sig en törn. Nyligen tvingades Emil även ställa in sitt deltagande i norska mästerskapen i vattenrutschkana (!) efter att hans dotter åkt på vattkoppor.
– Jag sneglade lite på tiderna i kvalet till riksfinalen. Men jag hade nog kunnat ha på mig en overall i bävernylon och ändå vunnit, säger han och skrattar.
Med tre omgångar kvar av den norska högstaligan har hans Kristiansand – som började säsongen med två Eskilstunabekantingar i ledarstaben – tre poäng till godo till lagen på negativt kval.
– Med tanke på att jag, i rollen som sportchef, fick börja säsongen med 1,3 miljoner kronor i neddragen budget plus att en del spelare försvann har det ändå gått helt okej. Men när huvudtränaren Victor Skillhammar fick lämna och Simon Aulén hoppa upp ett steg har jag fått kliva in på bänken och härja också. Jag är lite assisterande, hjälper till med analysen innan match och håller i lite träningar men det är Simon, som nu är huvudtränare, som gör det mesta.
Inför damlandslagets träningslandskamp mot Rumänien i Rosvalla arena i Nyköping i förra veckan hyllades Jamina Roberts som då gjorde sin 255:e landskamp och därmed slog det svenska rekordet på damsidan.
I samband med att Jamina Roberts satte rekord i antal landskamper (255) i Nyköping förra torsdagen syntes Emil Berggren dagen innan i Volvo CE Arena då Guifs spelade hemmamatch mot Helsingborg. Efter slutsignalen – iklädd HK Eskils gröna matchtröja – stegade den tidigare Guifspelaren ner på innerplan för att samtala med vännerna Stefan Karlsson och Robin Andersson Dickfors.
– Jag har spelat med båda och de är handbollsnördar precis som jag. Vi hängde extremt mycket i hallen under ungdomsåren, säger Emil Berggren som direkt avfärdar en flytt tillbaka till sin gamla hemstad.
– När vi flyttar tillbaka är det till Göteborg. Vi har ett hus som står och väntar på oss där. Jag har mitt liv i Göteborg. När jag flyttade ner dit så kändes snabbt som hemma och den känslan har jag levt med i över 20 år. Det ska nog mycket till om jag skulle flytta tillbaka till Eskilstuna.
Hur kändes det att ha på sig HK Eskils matchtröja då?
– Jag kände att jag var tvungen att köpa tröjan som är en hyllning till Mr. Eskil (Hasse Leonardsson). Men jag har faktiskt inte haft den fysiskt på mig förrän nu. Så det var både nyhetens behag och en bra arena att visa upp den i. Jag tog en med tre X för man är ju inte i toppform längre men den var rätt stor så man fick faktiskt lite självförtroende på köpet. Det kändes som att jag fick träningsinspiration av Hasse – som att "fan Emil, du kan".