Eskilstunakillarna Emil Berggren och Richard Blank har mötts i flera heta dueller på handbollsplanen. Båda fanns med när Berggren drog igång hemlig natt-träning i den nu rivna Sporthallen.
Nyligen skrev tidningens sportchef Per Gillberg en krönika där han minns Guifs kvartsfinalrysare mot Hammarby 2008. Det talangfulla Eskilstunalaget var ytterst nära att slå ut den stora guldfavoriten. Med ungdomlig entusiasm, orädd coachning och en rejäl portion talang blev det starten på några lyckosamma år.
Dåvarande mittsexan Richard Blank berättar att det började tidigare än så och lyfter fram en oväntad person, som varit proffs i flera länder och är mångfaldig SM-guldvinnare med Sävehof där han nu är sportchef, som en stor del i framgången.
– Emil Berggren, han ringde runt till oss andra och frågade om vi skulle köra natthandboll. Emil höll sig kvar i Sporthallen på kvällarna och gömde sig tills vaktmästaren gått hem. Jag kan inte säga att riktigt alla var där men vi var många juniorer. Vi spelade handboll och fotboll i lilla hallen. Allt handlade om att prestera och vinna. Ibland höll vi på en bra bit efter midnatt och hoppades att vi inte skulle bli upptäckta. Det var på helger och vardagar under lov. Vi höll säkert på med det där i tre år under A-pojks- och juniortiden men nu är det väl preskriberat eftersom hallen är riven, säger Blank.
– Vi hängde i hallen jämt. Inför varje träning som började 18 var vi där från 16, åt mellanmål och kollade på A-lagets träning. Sedan gick vi upp till lilla hallen, tränade, gick hem och kom tillbaka till våra extra nattpass. Det spelade ingen roll om man hade match på helgen eller inte, man var ändå i hallen och tittade på handboll.
Sporthallen var som en slags fritidsgård för handbollsintresserade. En viktig mötesplats.
– Vi lärde känna andra lag på ett helt annat sätt än nu. Vi hjälpte varandra och kunde lära av varandra och det är ingen slump att så många duktiga tränare kommer från Eskilstuna. Det är "Krille" (Kristján Andrésson). Även "Stocken" (Andreas Stockenberg, Amo) och "Virre" (Niklas Virolainen, Aranäs) som satt i sin Eskilhörna och förmedlade sina historier. Sedan har vi William Törnqvist och Mattias Flodman i Alingsås. De hängde också jämt i hallen. Även Andreas Wallin som sköter akademin i Sävehof nu.
– Och när "Zacke" (Mattias Zachrisson) kom upp i vårt A-lag satt Daniel Pettersson och Andreas Flodman på läktaren bara någon meter ifrån. De hörde tugget och visste vad som väntade när det var dags för dem. Det är svårt att få den känslan och upplevelsen nu, i den nya arenan.
För flera av killarna, exempelvis tvillingarna Micke och Danne Johansson, ledde hänget i "templet på Hamngatan" och de extra träningarna till rysarkvarten mot "Bajen" några år senare.
– Vi hade förberett oss noggrant, på en detaljnivå som vi aldrig tidigare gjort. Vi tog in Kenth Hultqvist som berättade om när han var förbundskapten i bandy och välte den stora "björnen" då Sverige tog första VM-guldet i Ryssland. Vi kollade på videor och hade ett spartanskt miniläger i Kungsör. Vi fokuserade på hur motståndaren gjorde. På papperet var vi ett sämre lag. Vi hade inte samma muskler, längd och handbollskunnande. Men alla visste vad vi skulle göra. Janne (Ekman) och Krille fokuserade jättemycket på att vi skulle tro på oss själva, berättar Richard Blank.
– En annan sak som var viktig under epoken var lagkänslan, att alla skulle vara delaktiga och lika viktiga. Varje dag vi samlades tog alla i hand med alla vare sig det var en junior som skulle träna för första gången eller om det var någon som varit bofast i A-laget en tid. Det var något "Krille" införde tidigt.
En annan attityd än tidigare byggdes upp.
– Den kaxiga attityden. "Zacke" och Tholin stod mycket för den. "Vi vet vad vi kan, ingen kan sätta sig på oss".
2009 blev det final mot Alingsås och 2010 semifinal mot Sävehof. Därefter ny final 2011, den gången mot Sävehof. 2011/2012 vann Guif grundserien, efter att bara ha förlorat 5 av de 32 matcherna, och blev utslaget i semifinalrysaren mot Kristianstad som vann den femte och avgörande matchen med 34–33 i Eskilstuna. 2013 blev det kvartsfinal mot Sävehof. 2014 vann Guif serien igen men blev utslaget av Alingsås i semifinalen. 2014/2015 blev det semi igen mot Alingsås och 2015/2016 åkte Guif ut i kvartsfinal mot Alingsås.
Richard Blank i aktion under en av semifinalmatcherna mot Kristianstad 2012.
Blank var med under samtliga år.
– Laget vi hade säsongen 2011/2012 tycker jag är det bästa vi haft. Det var spelare som Robin Andersson, Haukur Andrésson, Helge Freiman, "Zacke", Tobias Aren, Daniel Pettersson, Andreas Flodman och Mathias Tholin. Om inte Zacke skadat sig i första matchen mot Kristianstad och missat den efter hade vi vunnit semin. Det var fjärde året med Krille, han och Janne hade lagt om träningen. Vi kunde ligga under med fyra bollar och ändå vinna med tre eller fyra. Vi vann serien och det var då vi mötte Rhein-Neckar Löwen i EHF-cupen och pressade dem (föll med 34–35 hemma och 36–39 borta). Och vårt lag var byggt på unga killar från Eskilstuna, jag tror vi var elva från stan och de flesta spelade mycket.
– Men hela perioden, som nog är den bästa Guif haft, var speciell. Framförallt jämnheten med så många semifinaler. Det blev en handbollsboom, det var roligt att gå på handboll. Jag vet inte hur många sms och samtal jag fick där folk undrade om jag kunde fixa biljetter.
De senaste åren har Guif inte fått till det på samma sätt. Richard Blank har sin förklaring.
– Det handlar om att bygga från grunden och den är alltid ungdomsverksamheten som verkar ha blivit sämre de senaste tio åren. Ta exempelvis GP som tidigare var i toppen av ettan. Nu åkte både dom och Eskil ur tvåan. Glappet till eliten är för stort och det beror på någonting, säger Richard.
– Det behöver komma upp en Eric Johansson varje år. Jag menar inte att alla ska bli landslagsspelare men i alla fall hålla hög elitnivå. I det 86/87-lag vi hade satt Tholin på läktaren under finalspelet i JSM, han platsade inte men ändå var han så bra. Det säger en del om vilket gäng vi hade. Sedan vet jag inte hur ledarna utbildas nu. När jag var A-pojk hade vi Sanjin Bahtijarevic som tränare. Han fick oss att börja träna på riktigt. Vi fick till exempel en VHS på fredagskvällen och han sa "det här är handboll, det ska ni se över helgen". Då var det en video med Barcelona som de flesta aldrig sett spela innan.
Blank fortsätter:
– Jag tycker Guif fokuserar dåligt på att kolla närområdet. Ta Felix Claar som exempel ... min lillebror är jämngammal (23 år) med honom. Pappa såg Claar spela, kontaktade Guif och sa att det finns en kille i Norrköping ... i stället hamnade han i Alingsås. Jag tror inte ens Guif ringde honom och jag vet inte om någon sportchef någonsin åkt runt och tittat på ungdomsturneringar för att sondera terrängen. Att spelare lämnar Eskilstuna när man början gymnasiet är för mig en varningssignal om att något är fel. Varför väljer talanger och råämnen att flytta från stan?