Det finns många eldsjälar runtom i landet som håller ihop idrotten utanför strålkastarljuset. Lena och Kalle Siljebråt är två av dem. Båda har ett stort engagemang vilket deras tid i Eskilstuna United är ett exempel på.
Kalle var med i styrelsen från bildandet av klubben 2002 och 20 raka (!) år framåt. Han har bland annat varit ordförande i två omgångar, sekreterare, evenemangsansvarig och säkerhetsansvarig. Lena var inledningsvis familjemedlem och blev aktiv funktionär då United fick Tunavallen som sin hemmaarena.
Nu förklarar paret varför de väljer att lämna Eskilstuna efter ett helt liv i staden och i stället tillbringa framtiden i lilla Hyssna i Marks kommun mellan Borås och Göteborg.
– När man går i pension och har ett ställe som man haft som sommarstuga i 20 år och blir tvingad av kommunen att dra in vatten och avlopp ... då tog vi tillfället i akt att bygga till och fixa vårt hus här nere i en skön sjönära miljö med mycket bad och så där. Sen har vi två barn och barnbarn nere i Göteborg som vi kommer närmare till, säger Lena och fortsätter:
– Jag lämnar ju staden jag är född i och alltid trivts i. Jag har haft en bra uppväxt och jättemycket föreningsaktiviteter i Eskilstuna genom åren.
Kalle fyller i:
– Det är ju ett projekt så som mycket här i livet. Vi har fått jobba ganska hårt för att få bygga ut och nu är vi slutskedet och det känns himla bra. Alla avsked är ju alltid lite speciella, särskilt när jag avgick ur styrelsen i United blev det väldigt känslosamt just i den stunden. Samtidigt har vi ett barn och kompisar kvar i Eskilstuna så det är klart att vi dyker upp i stan igen och vi synkar det säkert med hemmamatcher för United.
– Det var lite speciellt senast att bara kunna glida in på arenan, prata, fika och titta på fotboll. Det är man inte van vid på hemmamatcher så det var roligt, fortsätter Kalle och skrattar.
Att klubben har uppskattat paret, som gifte sig 1979, går inte att ta miste på. När United nyligen spelade hemma mot Malmö FF tackade Eskilstunaföreningen sina trotjänare för deras insatser för klubben och på Uniteds sociala medier stod det bland annat: "22 års ideellt engagemang. Det är inget annat än stooooor respekt. Vi vet att vi kommer ses på bortamatcherna västerut och kanske en och annan hemmamatch också. För det blåa slutar ju inte slå för att ni flyttat från stan. Tack för allt Kalle och Lena!".
Uppvaktningen uppskattades av huvudpersonerna som trots det egna beslutet känner visst vemod.
– Klart man saknar det. Det är ju kompisar man gått ner och jobbat en dag med. Oftast har det varit sex sju timmar med alla förberedelser och efterarbete. Det är gemenskap och vi föreningsmänniskor har väl någon konstig gen som tycker det här är kul. Det är ju spännande att träffa människor och lära sig att jobba med andra än man är van vid, säger Kalle.
Vad är det du tar med dig mest från tiden i United?
– Det är väl nån form av noggrannhet och planering. Jag har alltid pratat om att det är viktig att veta vad vi gör och varför vi gör saker. Och att vi försöker grunda det på vetenskap så långt det går. Sen är det ju mycket som inte går att fastställa exakt hur man ska göra. Hur ska man få inkomst? Hur säljer man mest i kiosken? Johan Bennäs (tidigare Unitedprofil) var exempelvis på oss och sa att det måste stå mer saker vid själva kön vid kioskerna så folk kan plocka på vägen fram. Det är så han jobbat yrkesmässigt och såna grejer är viktigt att lyssna på. För även om man tror att man alltid har rätt kan sanningen vara någon annan, säger Kalle.
– Jag tror att en del av det negativa som varit i klubben, och det har ju ändå inte varit mycket tycker jag, hänt beroende på att vi inte har varit noggranna och haft koll på vad vi gjort alltid. Det är väl den stora lärdomen jag kan ta med mig.
Kalle Siljebråt säger vidare att en av hans ambitioner varit att om man ska jobba med föreningen ska man veta att man "får det man kom överens om, att man inte håller på att luras och bär sig konstigt åt utan är pålitlig att jobba med".
– Då är det mycket lättare och det tycker jag vi fått kredd för också. Det beror nog på miljön och klimatet som man skapat och det tycker jag är himla kul.
Lenas svar på frågan om vad det bästa hon tar med sig från tiden i United blir:
– Jag som funktionär på matcherna tar med mig att det varit en trevlig stämning. Vi har varit ett bra och härligt gäng som jobbat genom åren och fått till det så att bortalag och funktionärer känner sig välkomna. Sen det sportsliga. Dottern Frida (är nu tränare för sin pojkes lag i norska Mysen) var ju med ett tag som spelare och hennes del i United var ju spännande att följa också.
Lena Siljebråt har, som både aktiv och ledare, under årens lopp varit med i flera av Eskilstunas föreningar som Guif, Råby-Rekarne, Triangeln, Eskilstuna Simsällskap inklusive sammanslagningen med Tunafors. Hon var även scout, har spelat musik, sjungit i körer, varit med dykarna i Nautic när deras ungdomsverksamhet blomstrade på åttiotalet och är fortfarande ordförande för Sörmlands Idrottshistoriska sällskap. Och som utbildade fritidsledare har både Lena och Kalle jobbat på bland annat fritidsgårdar i kommunen under många år.
Med all den här bakgrunden ... hur känns det att lämna stan?
– Både och. Men livet har olika faser. Nu är det att vara nära barn och barnbarn mera, det står på prioritet ett att vara med dem. Nu har man också möjlighet att vara ledig och göra vad man vill, säger Lena.
För Kalle blir flytten lite som att vända hemåt.
– Jag föddes i Örgryte i Göteborg och flyttade ut på Hisingen då jag var tre år och så bodde jag där tills jag flyttade till Sörmland som 22-åring. Jag började då på Kjesäters folkhögskola i Vingåker och det var där Lena och jag träffades 1977. Jag hade jobbat på fritidsgårdar i Göteborg innan och där drog de ner och redan innan utbildningen var klar fick jag faktiskt jobb i Eskilstuna och så jag jobbade jag där i 45 år, hela tiden i kommunen.
Kalle inledde sin egen fotbollskarriär i Tuve IF.
– Jag brukar säga att jag och "Slangen" (handbollsikonen Magnus Wislander) har samma moderförening men jag har aldrig träffat honom (skratt). Sedan spelade jag bordtennis ett tag, korphandboll och så har jag motionerat med badminton och innebandy som jag lirade med ungdomarna på Lagersbergs fritidsgård inne i ett litet pingisrum. Jag spelade även tremanna med Korpen och det är väl enda seriesegern jag har, när vi vann en av divisionerna, säger Karl-Anders och skrattar.
Lena och Kalle, som har fyra döttrar (Sara i Eskilstuna, Lina och Emma i Göteborg och så Frida i Norge) samt fem barnbarn, har redan börjat följa en klubb på sin nya hemmaplan – Örbys damer i division ett. Och det låter ju inte helt otroligt att det blir engagemang i den eller någon annan förening i närheten.
– Vi har inte pratat så mycket med dem men det är väl en idé att kunna göra något där. Sen har vi ett lag närmare med mycket ungdomar och det är Sätila och sedan finns ju Hyssna. Det häftiga är att det här är de gamla ursprungsdamfotbollslagen, säger Kalle och fortsätter:
– Jag har en gammal gymnasiekompis som är aktiv i Sätila och det är väl risk att det blir lite boule och sånt där (skratt). Vi får väl känna oss för.
Men överge United gör de förstås inte. Tidigare i år har Kalle och Lena sett matcherna mot Alingsås och Jitex på västkusten och i lördags var paret på plats och såg Elitettanmötet borta mot Lidköping.
Tror ni att United grejar kontraktet?
– Ja. Det hoppas vi verkligen.
Till sist har jag en personlig undran ... var kommer ert efternamn ifrån?
– Det är från ett torpställe i norra Bohuslän, i Tanums kommun. Min pappa föddes och växte upp där på Siljebråten som det hette, säger Kalle.
Fotnot: Under lördagen spelar Eskilstuna United hemma mot Kalmar. Om du inte kan vara på plats sänder vi matchen direkt på ekuriren.se med start 14.00.