Han kom till Sverige från Irak som tioåring och började spela fotboll i Eskilstuna City, där han som 15-åring debuterade i A-laget som mittback. Sedan dess har hans karriär gått uppåt. I AFC spelade han 2015 men hans liv i övrigt har till stor del bestått av spel utomlands. Rebin är svensk-irakisk medborgare och tillhör landslaget i Irak.
Vi träffas när han kommit hem från Serbien efter att ha brutit med klubben efter tre månader. Ryktet har gått att han setts med tränarväst på AFC:s hemmaplan.
– Jag spelade alla matcher i Serbien och det funkade bra fotbollsmässigt men jag trivdes inte i landet. Jag hade svårt att anpassa mig eftersom jag kommer från andra förhållanden.
– Infrastrukturen ligger efter, byggnader är halvtrasiga och vilda hundar skäller på nätterna. Det påminde ganska mycket om min uppväxt i Irak. Jag har ju bott i Sverige sedan jag var tio år och är van vid struktur och rena gator.
Tanken var att han skulle vara ett år i Serbien efter att hans kontrakt i Quatar ogiltigförklarats.
– Det blev snabba puckar, jag fick söka mig till första bästa klubb. Jag har ett landslag i Irak att respektera och måste hålla mig i form.
Nu är han hemma mellan två jobb. I Eskilstuna har han familjen och sambon Alexandra men han längtar ändå bort och utomlands. Tids nog hinner han trampa gatorna i Eskilstuna, låter han förstå.
Så du kommer inte att ansluta till AFC igen?
– Jag tror inte det är aktuellt just nu men man ska aldrig säga aldrig. Min känsla är att jag uppskattas mer utomlands. Här är du en i mängden men utomlands är du nästan som en stjärna när du kommer från ett annat land.
Rebin gillar att ta plats.
– Utomlands får jag vara mig själv till hundra procent. I Sverige handlar det mer om att rätta sig efter gruppen. Det har jag inget problem med egentligen men i det läge jag är nu med spel i landslag är marknaden utanför Sverige bättre.
Han säger att inte så många här hemma känner till honom.
– Jag är ju från Eskilstuna men folk vet ändå inte vad jag gjort i min karriär.
Vad är största skillnaden mellan att spela i Irak jämfört med Sverige?
– Här spelar du redan som barn i ett lag men i Irak är det inte så. Det finns inte resurser för det och trygghet saknas på grund av krigen. Spelare i Sverige, speciellt de från Eskilstuna, är utbildade från grunden.
I gengäld är kollegorna i Mellanöstern otroligt tekniska och spelskickliga.
– Här tränar vi mer på den kollektiva sidan, att tänka på laget. Där nere är det mer som bollspel på gatan: när man var liten skulle man förnedra varann genom att ta bollen och dribbla förbi fem pers. Typ så. Tekniskt sett är de fantastiska men de saknar taktik och skolning.
En annan skillnad är förstås påverkan från politiken.
– Här kan spelarna äta, leva och andas fotboll. Omständigheterna i Irak tillåter inte det. Helt plötsligt börjar de bomba i ditt kvarter, då gäller det att överleva.
Rebin har spelat för tre olika klubbar i Qatar som är världens rikaste land.
– Med första klubben blev vi tvångsnedflyttade. Tre matcher vann vi men de tog våra poäng, och jag vet fortfarande inte varför. Vi slank ner till Andraligan som motsvarar Superettan här.
Vad säger du om din position?
– Mittback har alltid varit min grej, jag gillar att vara sista punkten som man ska förlita sig på. Jag gillar inte att göra mål. Kommer jag i friläge vill jag hellre passa bollen, det är roligare. Jag har aldrig känt att jag behöver visa upp mig på det sättet, jag blir glad av en riktigt bra tackling.