"Fröjdens" kritik mot IFK: "Är ute på en farlig väg"

Efter flera år som A-lagstränare för IFK fick Andreas Fröjdfeldt sparken hösten 2023. Han hamnade sedan i Sleipner men sejouren där blev bara ett år då parterna valde att inte förlänga kontraktet.

Sedan dess har Andreas haft kontakt med IFK och ytterligare några klubbar och nu är det klart att karriären går vidare i Värmdö IF där han ska ha ansvaret för P15, P17 och P19.

– Det är en ganska så bred roll men i huvudsak ska jag ansvara och sätta en grund för hur de tre lagen ska träna och spela samt ansvara för när det är dags för en spelare att flyttas upp till äldre lag för att påskynda processen i att de ska nå A-laget som ligger i fyran nu. Utöver det ska jag vara ett stöd och försöka föra över allt det jag lärt mig under 16 säsonger till lagens respektive tränare, säger Fröjdfeldt.

Andreas säger också att Värmdö är extremt likt IFK Eskilstuna.

– Jag känner igen i princip allt de beskriver, de precis som IFK har en stor och fin ungdomsverksamhet. Värmdö är lite större med runt 800 spelare mot IFK:s 600. Båda klubbarna är ”breddklubbar” och har sina styrkor i fina ungdomsverksamheter men saknar spets från U15 upp till A-laget. 

Vad var det som lockade med uppdraget?

– Helt ärligt var det exakt detta som var min plan att göra med IFK Eskilstuna när vi hade gjort resan från division fyra till ett par säsonger i division två. 

"Fröjden" förklarar att om A-laget ska gå från att kämpa i de nedre regionerna till att bli stabilt i mittenregionen eller ännu högre upp måste andra saker utvecklas i klubben. 

– Annars är A-laget chanslöst och till slut åker man ur. Min tanke var att avveckla mig själv som tränare i IFK:s A-lag och sedan försöka bygga upp en ungdomsverksamhet som liknade den vi hade i Eskilstuna City och som förmodligen var den absolut viktigaste anledningen till att deras A-lag kunde vinna division två med ett lag med nästan bara egna spelare.

Vi har från olika källor hört att det var väldigt nära en återkomst till IFK nu men att en oenig styrelse i sista sekund valde annat. Stämmer det?

– IFK är alltid etta för mig, det är hemma. Mitt avsked blev inte helt smärtfritt men jag tänkte att man får förbise att det finns ett par personer i ledningen som jag inte delar samma åsikter med.

Andreas berättar att han gick på ett möte med Axel Wärme, Björn Barkman och Thomas Eriksson från styrelsen. 

– De förklarade vad de anser behövs och de frågade mig hur jag hade velat göra. Jag förklarade vad jag anser behövs och det var ett bra möte. Jag var också tydlig med att det brinner tidsmässigt för IFK och att jag har Värmdö IF och ett annat förslag att ta ställning till så saker måste ske snabbt.

Hur var din känsla då?

– Jag var splittrad i vad jag ville, jag är ganska hårt skeptisk till hur IFK sköts för tillfället men började ändå i bakgrunden att arbeta för vilka personer som måste ansluta. Tror vi var runt tio med stora hjärtan för IFK som ville bidra i olika roller, både spelare, ledarstab samt människor som ville hjälpa till i och runt ledningen. Två dagar senare ringde Axel mig och sa att de vill ha detta klart till helgen och att de "tror på denna idé". Men dagen efter fick jag samtal från Axel om att ordföranden Pierre Kubalski och en till från styrelsen var på väg till Köping för att skriva avtal med en annan tränare (Armin Suljic).

Fick du någon förklaring till det?

– På kvällen samma dag ringde Kubalski mig och frågade hur han ska få med mig i lösningen också. Jag sa då: "jag har ju ingenting att ta ställning till, så hur ska jag kunna svara på det?" Då säger han: "Jag ska på middag med Kvicksunds styrelse men ska fundera på en lösning och återkommer i morgon". Nu har det nog gått en dryg månad utan återkoppling, säger Andreas Fröjdfeldt.

Är du besviken?

– Absolut inte, snarare tacksam över att slippa ångesten över att behöva välja mellan att återvända och hjälpa moderklubben eller att ta ett nytt och fräscht uppdrag. Däremot hade man kunnat önska sig någon form av kommunikation och återkoppling.

Varför tror du att IFK åkte ur tvåan i år?

– Det var bara en tidsfråga, nu fick årets ledarstab ta smällen men det hade lika gärna kunnat hänt min ledarstab. Det blir konstgjord andning när varken den äldsta U-verksamheten eller ledningen hänger med A-lagets utveckling från fyran till tvåan. Till slut kommer verkligheten i kapp och vi lyckades under ett par år trolla med olika lösningar. 

– Du behöver minst 800 000 kronor i spelarbudget för att kunna vinna division två som blivit en pengaserie. De senaste åren har ett lag vunnit med strax över 2 000 000. Ligger man mellan 300 000-400 000 slåss man i botten. Om vi inte har pengar att värva för och U-verksamheten inte producerar spelare, hur ska man då klara sig?

IFK har ju ärvt åtta miljoner från din förra ungdomstränare Sören Eriksson och hans tvillingbror Åke, hur tycker du pengarna ska användas? 

– Först ... jag hörde minnestalet till Sören inför en match där han hade nämnt att han hade två favoritlag, de födda 1954 och 1987. Han har minst sagt tränat ett gäng antal årskullar och tvillingarna är ju något unikt som aldrig kommer hända igen. Jag vet att de har skrivit att pengarna ska till U-verksamheten men jag hade Sören många år och han följde mina första år som tränare för IFK i princip dagligen, såg de flesta träningar och åkte med på nästan alla matcher innan han kraftigt försämrades. Jag är fullständigt övertygad om att det han i grund och botten ville är att det ska gå bra för hela IFK och att drömmen vore att U-verksamheten blomstrar och att A-laget spelar på så hög nivå som möjligt med så många egna spelare som möjligt. 

Fröjdfeldt fortsätter:

– Att A-laget ska värva spelare är inte det jag menar, men att sätta av en viss procent av avkastningen varje år som går enbart till att bygga en organisation kring A-laget hade nog varit väl investerade pengar. På nio år har IFK gått från att vara 300 spelare till dagens 600 och det är fortfarande en i princip ensam Jaan Kuutmann som ska driva ett kansli på egen hand. Där kan du använda pengarna till att anställa någon som hjälper Janne och har som uppgift att utveckla föreningen sportsligt, inte bara administrativt.

Vad behövs för att få fram fler spelare som kan lira i minst tvåan?

– Antingen fortsätta att tidigt gissa vilka som kommer bli bra och plocka upp spelarna till A-laget redan som 14-15-åringar eller att samla varenda skicklig ung spelare från denna stad till samma lag och avancera upp i seriesystemet och möta de 20-30 bästa lagen i landet. Vi fick fram sju spelare från en U19-trupp i City men då spelade vi i juniorallsvenskan och mötte killar som Robin Quaison, Kristoffer Olsson och Victor Nilsson Lindelöf. Därifrån blev steget inte så stort till division två.

Är du orolig för IFK:s framtid?

– Inte för det som sker upp till 15 års ålder, det kryllar av ungar och engagerade ledare. Men om jag förstått rätt så har fem tränare bland de äldsta U-lagen slutat nu under 2024. A-laget har nu i mitten på december inte speciellt många spelare kontrakterade. Det är en uppförsbacke som är ganska brant och det krävs sjukt hårt arbete för att detta inte ska leda till något ännu sämre. Hårt arbete betyder till exempel att man ibland behöver offra en fredag kväll för att åka och titta på nyförvärv eller liknande.

Vad skulle du ge för råd till IFK:s ledning?

– Hade jag varit ordförande hade jag bett alla att fundera en vecka på vad varje enskild individ i styrelsen anser att de kan bidra med och sedan låst in alla en helg och verkligen sätta en plan på vart man vill och framförallt hur man ska komma dit. Märker man sedan att det saknas kompetens, då får man lägga ut det på någon annan. Flera där är egna företagare eller duktiga på sina respektive jobb men just nu är fakta att det saknas fotbollskunnande och den viktigaste delen som är kommunikation, säger Fröjdfeldt.

På vilket sätt menar du?

– Jag fick ett personligt möte när jag blev avskedad men efter det har folk både 2023 och 2024 fått läsa via media att de inte får behålla sina tjänster. Hur är det ens möjligt? Det är ju så underkänt det bara kan bli, framförallt när de människorna som blivit uppsagda eller inte fått förlängda avtal har stora hjärtan för klubben? De är ute på en farlig väg när folk som brunnit hårt för klubben, och förmodligen lagt ner mer tid än vad uppdragen kräver, istället lämnar med en bitter känsla och en likgiltighet om hur det går för IFK i framtiden. Uppsagda kan alla bli men på ett mer värdigt sätt är ju att önska, till slut kommer de stå där själva utan folk som vill hjälpa till. 

Det känns som du är bitter och besviken på IFK?

– Nej, inte alls. Det enda jag önskar efter så många år här är att det ska gå bra för klubben som alltid kommer först.

Vi har sökt IFK Eskilstunas ordförande Pierre Kubalski utan framgång.