"Jag hade knappt kunnat vara i en bättre sits. Det är verkligen jättekul för själva guldläget är nytt för mig", säger Felicia Rogic.
Efter 145 allsvenska matcher i United-tröjan lämnade Felicia Rogic tidigare i år Eskilstuna för att gå vidare i karriären. Valet föll på norska Vålerengen och nu med facit i handen blev det precis så bra som hon hade hoppats på. För när säsongen 2023 snart är över kan anfallaren se tillbaka på ett händelserikt år som inneburit både debut i A-landslaget och kval till Champions League.
Men det som kanske kittlar mest är nog det som återstår av säsongen.
Hennes Vålerengen har nämligen chans till att ta hem guldet i norska Toppserien vilket kan bli den tidigare Unitedspelarens första "riktiga" titel i karriären. Det kan även bli dubbelt upp då norska cupfinalen väntar i slutet av november.
Vålerengen har efter en imponerande säsong – där laget bara förlorat en seriematch – kopplat greppet om ligatiteln och leder med tre poäng före Rosenborg när tre omgångar återstår och som lite extra dramatik bland lusekoftor och annat möts lagen i den sista omgången den 18 november.
– Jag hade knappt kunnat vara i en bättre sits. Det är verkligen jättekul för själva guldläget är nytt för mig. Men det var lite därför jag kom hit. Det var en tydlig målbild som Vålerengen och jag hade inför året och att vi nu är så nära att uppfylla det är jag bara så glad över, säger Felicia Rogic och fortsätter:
– Jag har ett SM-guld med LdB 07 från 2011 (gamla Rosengård som innehöll landslagsstjärnorna Therese Sjögran och Caroline Seger) men jag gjorde inte några allsvenska minuter den säsongen utan spelade bara enstaka cupmatcher. Så det här skulle jag nog ändå se som min första titel, om det går vägen, då jag varit med och bidragit lite mer och det skäms jag inte för att säga. Det gäller nu bara att samla så mycket poäng som möjligt inför den avslutande omgången för det blir som en final i sig.
Av lagets 21 seriematcher har Felicia startat i 13 av dem, oftast från sin högerposition i tremannaanfallet med fyra gjorda mål. Men sedan i somras har konkurrensen på anfallsbesättningen hårdnat avsevärt. Utöver Olaug Tvedten (12 mål), Karina Saevik (12 mål) har Felicia nu även fått ytterligare en att stångas med om en startplats – "svensknorskan" Mimmi Löfwenius som nyligen togs ut i Norges A-landslagstrupp till Nations League.
Eskilstunatjejen Felicia Rogic skriver autografer så pennan glöder och kan om några veckor vara dubbel norsk mästare.
– När klubben valde att ta in Mimmi i anfallet blev det definitivt en konkurrent sett till speltid och när serien startade upp efter sommaren började jag faktiskt ett par matcher på bänken, säger Felicia som i samma veva stukade foten.
Men om september månad var aningen tuff för anfallaren har saker och ting ljusnat då hon krigat sig tillbaka in i startelvan. För sett till säsongen som började redan i januari med A-landslagsspel och senare fortsatte med seriespel och kval till Champions League har förtroendet från tränaren Nils Lexeröd lyft henne ytterligare.
– Det har varit ett jättekul år på många sätt. A-landslagslägret i januari kändes mest som en fin bonus och ett erkännande att få bli uttagen. Sedan har jag kanske inte varit så aktuell på de uttagningarna som var inför VM och Nations League men det är heller inget jag gått och tänkt på. Det kändes i varje fall som att det var ett kvitto på att jag gjort bra säsonger i Damallsvenskan.
Efter att Vålerengen i september vunnit mot Minsk och Celtic i kvalet till Champions League väntade sedan dubbelmöte med självaste Real Madrid. Även om det spanska storlaget – med flera världsstjärnor som colombianska superlöftet Linda Caicedo och Olga Carmona Garcia som avgjorde VM-finalen mot England – tog ledningen efter bara några minuters spel visade Felicia Rogic klass och höll sig framme i den 27:e minuten då hon skickade in kvitteringen 1–1.
Även om det slutade med förlust 2–1 i det första mötet levde det inför returen hemma i Norge på Intility Arena. Trots starkt hemmastöd i form av drygt 6 000 på läktaren föll Vålerengen med klara 0–3 och Rogic fick känna på fotboll av världsklass plus en del spel utan boll.
– Jag tycker ändå att vi gav dem en match och det är man nöjd över. Men på den kanten jag spelade hade jag både Linda och Olga. Det var som att vara i mitten på "kvadden" ett bra tag utan att röra bollen, säger hon skrattar.
– Jag sa det efteråt att det har verkligen lönat sig att jag varit inne i kvadraten så mycket genom åren. Men helt klart, man får mersmak på sådana här matcher.
Felicia Rogic omfamnas, av bland andra den tidigare lagkamraten i United Linn Vickius (till vänster), efter ett av sina fyra mål i serien.
Att året i Norge gett henne en nytändning går inte att ta miste på och med ett år kvar på kontraktet är förhoppningen att kommande säsong nå nya framgångar i Europa med Vålerengen där även tidigare klubbkamraten Linn Vickius spelar.
– Om man jämför med åren i United och Piteå är jag nu i ett lag som förväntas vara med i toppen. Vi ska vinna varje match och den erfarenheten har jag inte riktigt haft innan. Självklart gick vi in med inställningen i United att vi skulle vinna men i vissa matcher visste vi att vi var underdogs, som borta mot Rosengård. Här är det inte så. Det förändrar lite i hur man går in i matcher och hur man pratar om sitt spel och det lag man möter.
– Vi spelade mot Hammarby och Häcken under försäsongen och slog båda lagen rejält. Men när vi under sommaruppehållet hade träningsmatch mot Rosengård förlorade vi klart med 3–0 men då var varken våra eller deras VM-spelare med i den. Men jag skulle nog säga att det är mer fysiskt i här i Norge.
Hur är det att bo i ett helt nytt land?
– Jag trivs väldigt bra. Men sedan är det heller ingen kulturkrock för det är mycket som är samma som hemma i Sverige. Det enda skillnaden för mig är att jag nu bor i en storstad. Jag bodde något år i Malmö för länge sedan men annars har jag bara bott i Eskilstuna och Piteå och det är rätt litet om man jämför med Oslo.
– Många i laget bor ungefär i samma område. Jag bor några hundra meter från arenan medan Linn (Vickius) bor så nära arenan man kan komma. Det är ungefär som att bo i ett av tornen kring Tunavallen och hon har bara några meter till entrén.
Finns det något du saknar?
– Min man Filip såklart. Men...jo, vet du. Jag saknar att jag inte kan ta bilen till Ica Maxi. Jag älskar Ica Maxi i Eskilstuna och sedan kanelbullarna på Janeling, de är så goda. Så tre grejer saknar jag.
Felicia Rogic i kamp med Stina Lennartsson under landslagets januariläger i Albufeira.
Och på tal om Eskilstuna följer Felicia sitt gamla lag så mycket hon kan. Dock har det inte blivit några matcher live i år.
– Jag har fortfarande mycket kontakt med Kaisa Collin och vi ses nästan alltid när jag är hemma i Eskilstuna. Jag kollar alltid resultatet och vet hur det har gått för laget. Men jag kan inte säga mycket om deras spel och så. De yngre tjejerna som var med förra året har nu ändå fått en hel säsong med matchning på en nivå som de tidigare inte haft. Jag tror att det är lärorikt att det inte går för fort framåt och att de sedan kan ta på sig lite mer press till nästa år. Jag tror absolut på United till kommande säsong.
Du har nyligen även fyllt 30 år. Hur går tankarna om den fortsatta fotbollskarriären?
– Det skulle varit så medietränat att säga att jag fokuserar på nuet men jag har inte funderat på vad jag ska göra efter att kontraktet går ut med Vålerengen. Jag har aldrig tidigare i karriären skrivit längre avtal än två år. Jag tycker det räcker. Det är en bra tidsperiod men det beror lite också på vad min man Filip hamnar framöver. Vi har haft nästan tio år med distansförhållande så vi får väl se vad som händer.
– Jag tycker ändå att kroppen känns bra. Ibland glömmer man att man är 30 och ibland blir man påmind. Ungefär som när jag stukade foten tidigare under hösten ... När jag berättade att det var första gången i karriären trodde knappt läkarteamet på mig så jag har väl klarat mig rätt bra från skador genom åren.
Samtidigt avslöjar Felicia Rogic att det hade varit en häftig upplevelse att få avsluta karriären i Eskilstuna United.
Att få byta blått mot blått.
Men om och när vill hon helst skjuta på framtiden.
– Det är långt fram i tiden för en 30-åring att prata tre, fyra år framåt. Det är skillnad om man hade varit 25, säger Felicia Rogic.
– Men om jag tänker på att fotbollen är i första hand och det skulle vara något som matchar så är det absolut ett alternativ. För jag har ju ett hus i Eskilstuna och då är det nära till Tunavallen. Så det får väl bli upp till tränaren Vaila Barsley ...