Solen är på väg upp över Eskilstuna när vi står utanför Tunavallen där vi ska träffa "den nye dansken" på AFC:s kontor. Termometern visar 18 minus och kylan biter i ansiktet under den vinterblåa himlen när Christian Iversen tar emot vid spelaringången.
– Otroligt vad kallt det är här, säger han med ett leende och ruskar på huvudet.
Det är fredag förmiddag och Iversen är trött. Den här vändan har han varit i stan knappt ett dygn och efter en rejäl mangling kvällen innan är budgeten äntligen satt.
– Så jag har inte sovit. Men nästa vecka kan jag ha möten med sponsorer och berätta hur det ser ut så att vi inte är bankrutt i augusti.
Är du nöjd med budgeten?
– Vi har en budget, säger han och skrattar.
– Den är okej, vi gör ett litet plus och vi har en buffert. Kortsiktigt kan jag vara ärlig och säga att det inte är Rolls-Royce vi kommer köra. Vi tappade 50 procent av intäkterna när vi åkte ur Superettan, tv-avtalet som gav oss tio miljoner var halva budgeten.
Nyligen blev det klart att Alex Ryssholm lämnar AFC Eskilstuna och att danska J.C.R. Holding köper hans del, 49 procent av aktierna, i klubben för en krona (!).
Många undrade då – och undrar fortfarande – varför bolaget väljer att göra den här affären i en svensk division 1-klubb.
– Först och främst var det en möjlighet, självklart visste jag inte det när vi gick in i december. Ibland har vi känt att vi är för många ägare på en liten plats så vi tittade på något extra, ett nytt projekt. Så vi pratade med olika företag om delägarskap, även danska klubbar, berättar Christian Iversen.
– Jag känner en kille som jobbade med Alex och Mikael (sportchefen Larsson) i AFC med den här situationen de hamnat i och sen förde han mig och Micke samman på Teams.
Det blev ett bra snack om företagande och fotboll.
– Och Micke sa såklart så mycket han kunde om det här stället och vid en punkt blev det väldigt intressant. Vi är inte de rikaste men vi letar inte efter projekt där vi bara adderar pengar och sen inte har något att göra. Vi letar efter projekt där vi får vara aktiva. Jag kan vara aktiv här, jag har andra kollegor men de jobbar i andra delar av organisationen så det är ingen kostnad för oss. Och jag är ingen kostnad här förutom ..., säger Christian med ett leende och lyfter på kaffemuggen i papp som står framför honom.
– Vi vill vara där vi kan använda våra tillgångar ännu mer så det ska vi försöka identifiera och se hur vi kan göra det smart. Men det är inte så att jag har 20 miljoner att bara lägga in någonstans.
Vad är målet med AFC?
– Ambitionen är inte att bara vara här ett år, att säga hallå och hej då. Det vi vill försöka göra är att skapa något hälsosamt med möjliga resurser. Det spelar ingen roll om vi är i Ettan eller Superettan. Men jag anser att AFC alltid, åtminstone, ska vara i Superettan med tanke på stadens storlek. Det borde alltid vara en topp 30-klubb, om inte gör vi något fel.
– Vi måste i varje fall tänka på ett sånt sätt. Hur vi planerar, hur vi tränar, hur vi investerar ... vi kan inte bara ta in pengar och spendera dem på spelare som kommer och går. Vi måste också investera i något som består och som tar oss framåt i det långa loppet. Ambitionen är att människor tänker :"Om jag går till Eskilstuna blir jag bättre". Jag kommer inte att ge dem den bästa lönen, det kan jag lova, men jag kan också lova att om du kommer hit blir du bättre oavsett om du är tränare, spelare eller jobbar med administrationen. Självklart är vi inte där nu men min ambition är att jobba för att det blir så. Det vore underbart.
Christian, som bor med sin familj i Lyngby utanför Köpenhamn, gillar atmosfären i Eskilstuna.
– Jag kan ärligt säga, och det är ingen romantisk föreställning, att alla människor jag träffat här är supertrevliga. Jag har träffat företagare, er nu, de i klubben och även den gamle ägaren. Det är superkul.
Hur var mötet med Alex Ryssholm?
– Allt gick så fort och var så hektiskt när vi skulle ta över så förra veckan hade vi äntligen tid att träffas en stund i Stockholm. Hans fru och son var också med. Det var trevligt och jag fick höra mer om historien. Klart att det är känslosamt att lämna en klubb efter 17 år där du spenderat ett antal timmar och såklart också pengar, säger Christian Iversen och fortsätter:
– Jag tror också det var viktigt för dem att träffa mig och se vad jag är för typ. Är han okej? Vi tog en kaffe eller två. Jag hade föredragit om vi att vi haft den möjligheten tidigare.
Var det viktigt för dig att träffa honom?
– Ja, det var det. Om jag ska bygga en strategi för framtiden behöver jag veta det förflutna för att förstå var jag är.
Visste du något om Eskilstuna innan du kom hit?
– Inte som stad. Självklart har jag följt resultaten, två gånger i Allsvenskan, och en av mina vänner är ett stort Spurs-fan så han visste att de hade en "fucking former Spurs-player" (Zeki Fryers har spelat i Tottenham). Fotboll är min passion, det är klart att jag inte följer svensk fotboll lika mycket som dansk men jag är uppdaterad.
– Vi gör förstås research både på vad vi får men också på Eskilstuna som stad. Vad jag ser är att det under några år varit fokus på att få hit företag och industrier. Vi har en väg in till några av de stora företagen där det finns väldigt inspirerande, talangfulla och skickliga människor. Vi ska försöka få de resurserna hit som är bäst för alla i Eskilstuna. Det handlar också om fotboll men mer hur vi vill bli sedda av andra människor i samhället. Är vi tillräckligt bra på det och förtjänar förtroendet kommer folk att följa oss. Sen ska vi vinna också men det är minsta problemet om vi gör saker rätt. Fokuserar vi bara på att vinna matcher är chansen till framgång för smal.
Iversens titel i AFC blir vd. Han är, som han själv uttrycker det, en del av "de tre musketörerna" som i övrigt består av Mikael Larsson och José Franco.
– Jag kan inte vara här hela tiden och med vd-jobbet är okej att inte vara det. Jag har fullt fokus på det ekonomiska och ska se till att Micke och José har resurser och det som krävs för att fatta rätt beslut. Micke tar hand om det sportsliga tillsammans med huvudtränaren Melke Alan och om det är möjligt en akademichef som vi vill plocka in.
– Jag ser inte träningarna och så ... men jag är fokuserad på att vi följer min ambition på hur vi vill framställa oss själva som fotbollslag. Det har jag talat om för Micke och Melke. Om vi är där ute, inte springer, är passiva ... varför skulle folk komma nästa gång? Jag har en tydlig åsikt om det. Om tränaren vill spela 4-3-3 eller 3-5-2 skiter jag i. Han bestämmer och måste tro till hundra procent på taktiken men om de frågar mig kan jag ge mina synpunkter.
Hur mycket involverad ska du vara i spelarövergångar?
– Så lite som möjligt.
Stämmer det att tränarna inte har kontrakt?
– Ja.
Varför?
– Sedan jag kom in har jag sagt att "ingen rör sig". Om vi gör det här rätt kan vi inte säga "hej hej" och två veckor senare säga "vi gjorde ett misstag, hej då". Det är också ärligt. Mitt första fokus är att få folk att förstå vad som händer bakom kulisserna, att förstå varenda del av det. Och få ihop en hållbar budget. Jag tar inga beslut innan det är klart och vi har en plan på hur mycket vi kan spendera och hur mycket vi inte kan spendera. Så det är huvudanledningen. Mikael har sagt det till dem (tränarna) och om de vill starta under de här förhållandena är vi väldigt glada men vi förstår också om de inte vill.
Får vi se några danska spelare i Eskilstuna?
– Att flytta hit danska spelare med den lönenivån vi har tror jag blir väldigt svårt. Jag tror det är bättre att spendera pengar i hemstaden. Våra mest talangfulla och smarta spelare är Eskilstunakillar. Det är det första vi gjort och jag tror att det nu är den bästa dealen för alla. Vi vill inte spendera pengar på någon annan om någon från ungdomslaget har potential att ta klivet upp.
Kort efter vårt samtal väntar möte på banken och några timmar efter en flygresa hem till Danmark.
– Första gången jag kom hit, precis innan nyår, var företagskollegorna Rasmus (Raida Daugaard) och Jacob (Schmidt) också med. Det fanns inga biljetter tillsammans så en av dem åkte hem efter en timme, den andra efter två och jag efter fyra ...