För ungefär ett och ett halvt år sedan kom Erika Karlsson in som en frisk fläkt i AFC. Nu väljer hon alltså att sluta.
– Som du vet har det varit mycket som hänt, utan att gå in på exakt vad. Men det har varit tufft, helt klart. Vi är inte riktigt överens men jag behöver inte hänga ut någon. Allt har sin tid och nu kände jag att det var dags att gå vidare, säger Karlsson och fortsätter:
– Jag har varit akademichef och roddat runt med åtta lag och 15 ledare. Det är klart att man inte alltid drar åt samma håll. Jag har jobbat otroligt mycket med ledarskap, det är ju ingen hemlighet, och jag har ett väldigt stort hjärta och brinner för barnens utveckling. När sedan resurserna inte finns och vi åkte ur Superettan är det ju inte direkt så att det finns mer resurser och pengar nu. Vi går på knäna och ledarna känner att det blir ännu tuffare än det varit.
Erika tystnar ett tag och säger sedan:
– Det har varit några konflikter ... det är lite egna agendor, man vill göra lite som man själv vill. Men det är med sorg som jag kliver av och det vill jag att folk ska veta. Jag har gråtit så det var inte ett lätt beslut.
En stor del i det är synen på klubben.
– AFC är väl inte jätteomtyckt av andra lag. Det började egentligen när de kom hit till Eskilstuna och plockade russinen ur kakan och det fick dom otroligt mycket skit för. Jag har känt att det sitter kvar när jag försökt prata med exempelvis IFK, City och BK Sport, säger Karlsson.
– Jag vill ju på riktigt att man bara kan samarbeta i Eskilstuna för barnens och ungdomarnas skull. Det är deras utveckling. Det handlar om att vuxna inte kan släppa det här. Det går inte att jämföra kanske ... men jag har varit på jättefina studiebesök hos IFK Norrköping och Blackburn. Jag har ju faktiskt sett hur man skulle kunna jobba med DNA, med miljö och med trygghet och känslan av att "här vill jag vara". När man sedan är ute och säger "kom till oss" är det inte riktigt "åh, här vill jag vara". Jag har alldeles för stort hjärta för det här så jag har tyckt att det varit jobbigt men har ändå kämpat på och fått in bra samarbeten med exempelvis skolor.
– Det är relationerna och broarna som folk måste börja bygga med varandra. Vi har inga relationer och det är därför vi blir osams. Jag tror på mer värme och kärlek, att folk bara börjar tänka mjuka värden. Lägg ner machokulturen, det är 2024 snart. Jag har fått många samtal om att "ni är storebror och ni måste ..." Tänk om alla bara kunde samarbeta och sluta kasta skit på varandra.
Tycker du att AFC fått oförtjänt kritik?
– Ja, det tycker jag. Jag har ändå försökt ... och pratat med RF Sisu och SöFF (Södermanlands Fotbollförbund). Jag har sagt att jag känner mig som en sån där boxningssäck som hänger och de bara slår på från alla håll. Det är inte jätteroligt att stå i den positionen när det enda jag vill är att barnen ska spela fotboll och utvecklas. Då blir det tungrott och jag kommer till en punkt där man inte kommer vidare.
Vissa kritiker har ju tidigare sagt, och säger fortfarande, att AFC förstör för andra lag i stan.
– 2017 och 2018 var det ju så. Men jag upplever ju mer att den här konflikten mellan Eskilstunalagen har varit i 40 år. Kan vi inte börja om liksom? När det ska lägga sig. Vi ligger efter redan och det är inte direkt att vi får ett uppsving när folk fortsätter så här, säger Erika Karlsson.
– Jag bad faktiskt SöFF om att "snälla kan inte ni ta över stafett pinnen nu". Kalla in lite ledare från olika föreningar så kan vi sätta oss runt runda bordet och där nånstans börja i alla fall.
Men om exempelvis AFC tar ett halvt lag från en annan klubb ... kan du förstå att det blir irritation?
– Jo, absolut men jag kan inte rå för hur vissa ledare gör. Då tar jag ett möte och säger "ni får inte göra så, vi får jättedåligt rykte". Alla försöker måna om sitt egna lilla slott. Tornen blir höga och då rasar det till slut.
Från 15 november till och med 15 december får spelare prata och träna med andra lag – och byta klubb.
– Vi har en frimånad av en anledning, att vi inte ska bråka. Om man bara kunde få med alla på det här tåget blir det mycket bättre. Om sedan någon blir utfryst, mobbad eller om det är andra speciella case sätter man ju såklart inte stopp oavsett tidpunkt. Det är ju sunt förnuft. Om alla följer reglerna och har lite mera kärlek blir det bra. Sluta vara så hatiska.
– Ska vi ha utveckling och utbildning före resultat måste det vara extremt duktiga ledare och då går det inte att he en egen agenda. All cred till föräldrar som stöttar och hjälper till men det är tufft att vara en förälder som ska vara den professionella inför gruppen och inför alla andra föräldrar. Det skapar ganska mycket kaos, tyvärr. Det är orättvisor hit och dit och "din son får spela mer, han är inte bra".
Tror du på ett samarbeta över gränserna?
– Ja, till hundra procent. Men då måste man ha ledare som är beredda att göra det. Att ha bra ledare och bra människor i en förening är a och o.
– Vi behöver ett lag i Damallsvenskan och ett i herrallsvenskan. Vilket det blir spelar ingen roll för mig men stan är tillräckligt stor för det. Vill ju inte att alla våra talanger ska dra till Västerås, Norrköping eller andra städer.
Vad händer för dig nu?
– Det vet jag inte. Jag har varit på lite intervjuer och det är klubbar som drar i mig. Det är jätteroligt men jag känner att det är Eskilstuna jag vill vara i och hjälpa. Jag är härifrån och vill lägga all min kärlek och kunskap här. Jag hoppas kunna fortsätta inom fotbollen i stan, säger Erika Karlsson som också tillägger att det inte är några hard feelings mellan henne och AFC.
– Jag är otroligt glad för den här resan och extremt tacksam över att jag fick chansen. Jag har även haft två magiska mentorer, "Abba" (Urban Pettersson) i Värmbol och Anna Linder från Eskilstuna. Utan de två hade jag inte klarat det. Sedan har Rickard Lindberg och Torbjörn Berglund, som är på RF Sisu hjälpt oss massor. Där kan klubbarna få hjälp med bra utbildningar till föräldrar, ledare och spelare.
Erika funderar ett tag och fortsätter:
– Jag kan hjälpa flera föreningar i stan och behöver inte vara fast i en. Jag kan vara en övergångsbrygga eller bro, de har ändå trampat på mig och det som inte dödar härdar.