Chloe Eriksson under den damallsvenska debuten mot Hammarby förra året.
I fjol tog hon enorma kliv i utvecklingen och var ofta var alternativet bakom den ordinarie duon Linn Vickius och Noor Eckhoff på det centrala mittfältet i United. Men i mitten av september – kort innan det damallsvenska mötet mot Linköping – skadade Chloe Eriksson sig illa under en träning.
Några dagar senare kom beskedet – mittfältarens främre korsband var av och en operation planerades in i början av oktober.
Operationen gjordes och därefter började långa resan tillbaka till fotbollsplanen där den normala rehabiliteringstiden är nio månader upp till ett år.
Redan i februari var Chloe med lite smått i den gemensamma träningen och de senaste månaderna har hon kunnat öka belastningen successivt. Så efter en lyckad rehab tillsammans med Uniteds fysioterapeut Annika Barsley är mittfältstalangen nu på väg tillbaka.
– Ja, det är ganska nära nu, så det är kul. Jag börjar se ljuset i tunneln. Som det är nu är jag nästan med fullt i träning och min status är väl runt 90–95 procent. Tidigare hade jag en annan färg på västen så att de andra inte skulle kliva på mig. Men nu är jag med lite mer på riktigt och får vänja mig vid duellspelet, säger Chloe Eriksson som utöver sina inhopp i Damallsvenskan även gjort åtta ungdomslandskamper.
– Men det gäller att vara med i huvudet också för efter en korsbandsskada gäller det att lita på knät. Det känns bra och just nu njuter jag bara av att komma ut och träna varje dag. Bara en sådan sak som att köra intervallpass kan jag tycka är kul nu...
För United väntar inom kort matcher mot Lidköping (2/7) och Häcken U (8/7) innan det är dags för sommaruppehåll. För Chloes del siktar hon in sig först på spel efter uppehållet i omstarten av Elitettan (13/8) där de möter AIK.
– Det hade nog kunnat bli spel tidigare med A-laget om det inte hade varit för uppehållet. Men vi får se om jag kan få testa på och spela lite i någon match med F19-laget innan dess.
De senaste månaderna har trots allt tagit hårt på henne. Som tur är – men otur för United – har hon inte varit ensam i gymmet med sina rehabövningar. I år har hon fått sällskap av långtidsskadade Stina Niklason och Patrycja Jerzak.
– Som kvinnlig fotbollsspelare känns det nästan som att man får vara beredd på att dra ett korsband någon gång i karriären. Det är så pass vanligt. Hur tråkigt det än låter. Men det var verkligen inga bra tankar i början. Jag kände direkt att nu är det ett år utan fotboll. Jag hade ingen aning hur det skulle kännas att dra ett korsband men jag visste direkt att det var av. Jag hörde hur det knakade till.
– Men jämfört med andra har jag ändå haft tur att ha så många runt omkring mig. Jag har Annika (Barsley, fysioterapeut) och sedan bor jag kvar hemma och får stöd från familjen. Utöver det har jag alla i laget och sedan har jag även haft skolan som varit en trygghet. Jag har ju haft en vardag så allt har inte bara vara varit nytt.
Unitedmittfältaren Chloe Eriksson har haft stor hjälp av klubbens fysioterapeut Annica Barsley och siktar nu på en comeback efter sommaruppehållet.
Men en sak är klar.
Tiden i gymmet har gjort henne starkare på flera plan.
– Jag har kunnat träna upp grundfysiken och styrkan. Det har gjort att jag växt rent fysiskt efter alla timmar i gymmet så jag hoppas att det kan bli till någon fördel när jag sedan är tillbaka i spel, säger Chloe Eriksson.