AFC:s Samuel Nnamani.
Det var garanterat få som i våras satsade hull och hår på att nykomlingen Akropolis skulle ligga femma samtidigt som ex-allsvenska AFC Eskilstuna kunde titulera sig som jumbo efter halva säsongen.
Men anledningen känner vi till sedan en tid.
Efter en fullkomligt osannolik inledning med skador och covid-19 härjandes i truppen tvingades AFC rota långt ner i listorna och fick registrera spelare från juniorlaget för att ens få ihop till avbytare.
Fyra raka tunga förluster följdes upp med en oväntad trepoängare (3–2) mot Jönköping. Men efter det har det bara blivit två segrar, mot Gais och Sundsvall.
Akropolis har däremot fått vara med om en annan resa och har under säsongen bara två förluster. De har imponerat stort och var ett tag obesegrade i hela elva matcher på raken. Med andra ord, den insats som Akropolis stått för hittills i Superettan, är den som imponerar mest i "halvtid".
Tittar vi i andra ändan där AFC befinner sig har det stora problemet för Eskilstunaklubben i år varit avsaknaden av kontinuitet i startelvan. Laget har hela tiden tvingats till förändringar och i år har 30 spelare använts – flest i hela Superettan.
AFC har dessutom varit väldigt sårbart på ytorna mellan inner- och ytterbackar och när laget gett sig iväg på offensiva räder har de tappat enkla bollar på mittplan vilket i sin tur varit poängavgörande. Därför har de goda insatserna varit få vilket ger dem utmärkelsen "Superettans flopp" efter halva säsongen.
När det handlar om lyckade värvningar inför säsongen är de också lätträknade i klubben. Då är det andra lag i serien som lyckats bättre. Med enkla medel.
Som Akropolis.
Och som Degerfors, där det säkerligen var få som kände till, Johan Bertilssons anfallskollega, Victor Edvardsen inför säsongen. Och för att inte tala om den tredje länken i det offensiva Degerfors, Villiam Dahlström som de hittade på Gotland. Trion har svarat för otroliga 25 av lagets 33 mål och enligt de senaste årens statistik efter 15 omgångar spelar tabellettan Degerfors i Allsvenskan nästa år.
De positiva bitarna för AFC då? En av dem är definitivt att klubben valde att behålla Samuel Nnamani trots bud på anfallaren. Likaså att Wille Jakobssons värde har ökat efter matcherna i början av säsongen.
Ett av de tippade topplagen i den näst högsta serien har redan i år fått känna på var de befinner sig i näringskedjan. I Brage försvann lagets chanser att haka på en topp tre-placering när klubben sålde anfallaren Christian Kouakou till IFK Göteborg. Sådana val kan bli ytterst viktiga när Superettan ska summeras i början av december.
Även om jag tror att AFC inte gör en lika dålig höst som vår då laget nu fått tillbaka flera spelare efter skador och sjukdomar så lär de ha kniven mot strupen den 5 december då de möter Norrby hemma i sista omgången.
Spelare att hålla ett extra öga på under hösten:
Christos Gravius – Den tidigare AIK-talangens frisparksfot för tankarna till en viss Milenko Vukcevic som var en ikon på Stora Valla på 90-talet.
Filip Tronêt – Nyttige Västeråsspelaren är verkligen värd en plats i ett allsvenskt lag igen.
Samuel Kroon – Spelade 2018 för Nyköpings BIS – har nu gjort succé i Halmstad.
Christian Rubio Sivodedov – Djurgårdsspelare som via en tur i tyska Schalke 04 hamnade i Akropolis. Serverar nu mackor till succéanfallaren Nicola Vasic.