Året var 2007. Linn Andersson gjorde då sin första säsong med United. Här syns hon tillsammans med tvillingbrorsan Robin inför en intervju med Eskilstuna-Kuriren.
Linn Andersson, kanske mer känd som "Bobbans dotter", slog igenom i Eskilstuna United redan 2007 men bor sedan tio år tillbaka på västkusten.
Efter flera säsonger inom elitfotbollen och tuffa dueller mot stjärnor som Anja Mittag, Pernille Harder, Lieke Martens och Manon Melis, håller backen – som nu hunnit bli 34 år – till på en annan nivå.
De tre senaste säsongerna har Linn blivit mamma två gånger och dessutom fått vara med om Örgryte IS satsning på damfotboll där laget vandrat från fyran till ettan.
Men hennes resa från Yxvägen i Torshälla genom fotbollens alla seriesystem började långt tidigare.
Mamma Ulla-Britt spelade handboll i ungdomen. Likaså hennes pappa Bobban Andersson, som säkert många känner till, som var en framgångsrik elitspelare både inom handboll och fotboll på 70- och 80-talet. Så när tvillingbrorsan Robin valde handboll med Guif blev det i stället fotboll för Linn.
Men egentligen kunde det ha blivit en annan sport.
– Ja, jag valde faktiskt mellan fotboll och hästhoppning. Men hästarna tog lite för mycket tid så jag tvingades välja, säger Linn Andersson.
Efter att hon i tidig ålder fått chansen i moderklubben TNIS damlag blev det Triangeln. Efter två säsonger i Mestaklubben skrev hon 2007 på för Eskilstuna United som då höll till i division 1. Där stannade Linn under sex säsonger, mestadels till vänster i backlinjen – trots att hon är ensidigt högerfotad.
Under den sista tiden i United träffade hon Pontus Axell som under säsongen 2011/12 spelade handboll för Guif. De blev ett par och när pojkvännen året efter valde att flytta tillbaka till västkusten – flyttade Linn efter.
Linn Andersson, sittande längst fram, tillsammans med de andra i United under säsongen 2011.
Vid den tidpunkten fanns det ingen given klubb att gå till. Men efter att ha haft Hovås/Billdal och Kungsbacka i tankarna blev det i stället Damallsvenskan och – en de mest framgångsrika klubbarna inom svensk damfotboll med sex SM-guld – Jitex. Personen bakom den nya klubbadressen var Eskilstunaprofilen Leif Edeborg som tipsade sin vän Stefan Rehn, då huvudtränare i Jitex, om att Linn skulle byta stad.
Det blev snabba ryck.
Ett lyckat provspel under våren 2013 ledde till kontrakt. Men samtidigt blev det en tråkig sorti i United och strul om hennes avtal – något hon i dag helst inte vill prata om.
– Det är så länge sedan... Jag hoppas bara det ska gå bra för United, alla tjejer och för staden.
Men redan samma vår olyckan framme för Linn. I en träningsmatch med Jitex skadade hon sig svårt och kvällen slutade på sjukhus då vad- och skenbenet hade gått av. Säsongen var därmed förstörd.
Året därpå krigade hon sig tillbaka men fick vara med om ännu en tung säsong.
Hennes Jitex, där hon hade lagkamrater som förra Unitedspelaren Anna Oscarsson och landslagsmålvakten Jennifer Falk, kom toksist och blev tidernas jumbo i högsta serien med noll inkammade poäng.
Minus 55 i målskillnad.
Det sved.
– Jitex hamnade i en ekonomisk kris. Man hade helt enkelt för mycket utgifter och levde lite över sin budget. Så det var nog inte så konstigt att det blev som det blev. Sedan var man tvungen att börja om och det är mycket svårare än vad många tror.
Linn Andersson jagar storstjärnan Anja Mittag under en match mellan Jitex och Rosengård 2014.
Säsongen därpå i Elitettan blev bara ettårig. Så efter ytterligare en nedflyttning fortsatte karriären i division 1 under tre år.
– Jag kanske kunde ha fått ett kontrakt i Elitettan eller ett sämre i Damallsvenskan men jag kände att jag trivdes så bra med allt i Jitex. Det blev nästan självklart att stanna kvar.
Men så blev hon gravid för första gången och tog ett uppehåll i karriären 2019.
Och kanske var det just detta som blev vändningen för Linn. Efter mammaledigheten kom saknaden till fotbollen. Så när säsongen 2020 satte igång var Linn igång igen och skrev på för klassiska Örgryte IS som då precis hade dragit igång sin damverksamhet.
Efter tre raka avancemang, och ytterligare ett barn i familjen för familjen Andersson/Axell, håller den numera mittbacken till i division 1.
– Det har verkligen varit en häftig resa. Det började med att jag fick höra av några gamla vänner att de hade startat ett lag. Så jag hörde av mig och sa att jag var sugen på att hänga med och på den vägen är det.
– Det blev lite som en trigger. Jag har ju alltid tyckt om att spela fotboll och det är så mycket roligare träning än att gå till gymmet. I början i ÖIS var det mest att spela matcher men helt plötsligt var vi i division två. Vi var helt enkelt för bra då alla i laget hade spelat antingen i Damallsvenskan eller i Elitettan. Men spelar du i tvåan kan du inte bara träna en gång i veckan. Så därefter blev det faktiskt två...
Var det förankrat hemma?
– Det är väl det som är problemet. Pontus, som är fystränare både för Alingsås och ungdomslandslaget, är bara hemma en kväll i veckan, så det är inte lätt att få ihop familjepusslet. Nu tränar vi faktiskt tre gånger i veckan men det är inte alltid så att jag hinner att vara med på alla pass.
Linn gör nu sin fjärde säsong och kanske sista säsong i Örgryte IS.
Samtidigt under intervjun visar Linn prov på god simultanförmåga då hon löser veckans handling för familjen och ber om en sekund.
Hon frågar en butiksanställd. Var har ni rostad lök?
Linn ursäktar sig och samtalet fortsätter:
– Nu när jag är mammaledig känner jag att jag hinner med lite mer. Det är lite skillnad om man jobbar. Då ska man hem, laga mat och göra det här och det här. Nu hinner jag tvätta, laga mat, förbereda allt och hämta barn på förskolan... innan klockan två, säger Linn.
Genom åren i landets alla seriesystem har hon fått utstå den tuffa vardagen som damfotbollsspelare.
– Det har såklart hänt mycket inom damfotbollen och det har blivit bättre förutsättningar överallt. Men man behöver ett jobb vid sidan om för att klara det ekonomiskt. Under tiden har man också fått lite andra prioriteringar. Men jag tycker att antingen spelar man fotboll eller så skiter man i det. Man kan inte göra det och sedan gå och klaga.
Linn Andersson flyger fram som en frisk fläkt i United 2007.
Hon har också lagt märke till – precis som alla andra fotbollsintresserade – att namnstarka föreningar satsar mer och mer på damfotbollen. Bara i Örgrytes serie finns klassiska herrföreningar som Malmö FF, IFK Göteborg och Halmstads BK.
Alla tre siktar mot att nå eliten.
– Spontant känns det väldigt roligt. Det höjer damfotbollen, både värdet och att de visar engagemang från herrfotbollen men också att klubbarna verkligen satsar på jämställdhet. Det finns så många positiva bitar i det.
– Men sedan finns det så många som ska jämföra dam- och herrfotboll. Där är inte jag med. Jag tycker inte man behöver göra det. Eller rättare sagt, det går inte. Det är så pass stor skillnad mellan damer och herrar med fysik och teknik på alla sätt. Däremot tycker jag att man ska försöka nå samma förutsättningar och då tänker jag främst på bidragen från Svenska Fotbollförbundet. För där är det så olikt att det är en ren katastrof.
Och att det blir svårare som enskild damförening att klara sig är något hon fått känna på.
– Så är det. Det vet jag att Jitex länge har pratat om. Det kommer bli svårare och svårare, både med sponsorer och med att vara en attraktiv klubb.
Känner du någon skillnad nu när du är i Örgryte?
– Både ja och nej. Det är lätt att det går för fort också. För oss i ÖIS har det gått så himla fort framåt och det är inte bara så att vi ska till Damallsvenskan. Vi hade tidigare en plan på att ta oss till division 1. Nu är vi där och måste ha en ny avstämning med styrelsen och höra hur den långsiktiga planen ser ut för att ta oss till eliten.
– Som förening måste man ha med sig hela organisation annars funkar det inte och det gäller allt – ändå ner till kiosken.
"Jag hade faktiskt inte tänkt att spela i år för jag insåg att jag inte skulle få ihop tiden", säger Linn Andersson.
Samtidigt är det dags för nästa stopp under intervjun då Linn ska hämta ut ett paket.
– Ursäkta mig, jag hade visst åkt till fel utlämningsställe, säger hon och skrattar.
Resan fortsätter och i dagsläget tyder det mesta på att det inte blir något nytt avancemang för Örgryte den här säsongen. Göteborgsklubben innehar en mittenplacering och om det här blir hennes sista säsong som fotbollsspelare, precis som Zlatan, återstår att se.
– Jag hade faktiskt inte tänkt att spela i år för jag insåg att jag inte skulle få ihop tiden. Men när klubben fick fyra tuffa skador under försäsongen så ringde tränaren och frågade om jag kunde tänka mig att prova och se om jag fick ihop livet. Och det fick jag men utan farmors hjälp hade det inte gått.
– Efter sommaren är tanken att jag ska börja jobba heltid igen vilket gör att det blir tuffare att hinna hämta barnen, fixa allt, och sedan åka och träna på det. Men det är lite oklart då jag sökt lite utbildningar också så vi får se hur det blir.
Någon flytt tillbaka till Eskilstuna är inte aktuell i dagsläget. Men om en månad, den 15 juli, väntas det giftermål i Torshälla kyrka där Linn och Pontus säger ja till varandra.
Och att Linn Andersson är en enastående talang på att ha många bollar i luften bevisar hon gång efter gång.
– Så är det kanske. Mina vänner säger att jag är bäst på att prata i telefon, säger Linn.
Linns familj samlad på en och samma bild. Blivande maken Pontus och barnen Nora och Bella.