IFK Eskilstuna ligger i dagsläget på en niondeplats i division 2 Södra Svealand. Här syns Joel Rigö i en match mot Mjölby (1–1) tidigare under säsongen.
Nästa säsong kommer inte att vara sig lik, sett med IFK-ögon.
Under flera år har Eskilstunapubliken varit vana vid att Andreas Fröjdfeldt leder det anrika laget. Men efter säsongens sista omgång är det över.
– Det har cirkulerat i mitt huvud under ett och ett halvt år och det är ett genomtänkt beslut. Efter att vi slog Rågsved med 3–0 blir jag informerad om att det finns ett missnöje mot mig i styrelsen. Det finns ingen konflikt eller något sånt men jag kan inte göra mer än vad jag gjort. Allt det här underlättade mitt beslut och då är det bättre att någon annan tar över, säger Andreas Fröjdfeldt.
– Åtta år får räcka och efter den här säsongen är det högst troligt att det blir ett generationsskifte på spelarsidan i IFK. Att mitt beslut kommer så här tidigt handlar om att jag ville ge IFK tid men också ge mig själv chansen att fundera på vad jag ska göra. Men målsättningen är att det ska bli något med fotboll även nästa säsong, sedan får vi se på vilket sätt.
När IFK ringde "Fröjden" för lite mer än sju år sedan och frågade om han ville ta hand om division 4-laget var klubben en splittrad sådan. Ändå var deras önskan att han skulle ta laget till division 3.
– Jag sa i stället att jag hoppas att jag kan lämna laget som en division 2-klubb. Men bara om vi jobbar med en stor portion tålamod.
IFK-ledningen köpte idén men samtidigt trotsade han en del kritiker.
– Min strategi har alltid varit att odla fram yngre spelare och jag kanske har bränt de äldre ibland för att jag agerat som jag gjort och kortsiktigt kanske jag förlorade på det.
– Men det har alltid funnits en baktanke med att skicka fram yngre spelare. De är relativt billiga och min tanke var att påskynda deras utveckling så att de skulle vara så bra som möjligt den dagen de äldre spelarna som Lundevall och Helg skulle flytta hem. Men också Gustav Jarl, även om jag inte hade räknat med honom för ett par år sedan.
Redan under Fröjdfeldts debutår 2016 var han med och förde upp IFK till trean och resten är, som bekant, historia med följande placeringar:
5, 3, 1, 9, 11, 10.
Dock har årets målsättning om att "tävla på riktigt" – med de mer etablerade lagen i serien – uteblivit.
Säsongen började med att Fröjdfeldt var tvungen att sänka sin budget med 20 procent på grund av det ekonomiska läget i världen. Därefter har laget besvärats av både skador och sjukdomar och mot Sleipner tidigare i år var 43 procent av lagets spelarbudget otillgängliga för spel.
Även om situationen inte säger allt, säger det en del.
Nu ligger IFK i dagsläget på en niondeplats i division 2 Södra Svealand och kämpar om ett nytt kontrakt.
– När vi sitter i den här situationen finns det inget annat än att bara lösa ett nytt kontrakt. Så nu är det fullt fokus på IFK och de avslutande omgångarna.
Även om säsongen är långt i från över, vilket är ditt bästa minne under de här åren i IFK?
– Första året i division 3 spelade vi stundtals exceptionellt bra fotboll. Så det får nog bli år två och tre. Då spelade vi vår bästa fotboll. Sedan seriesegern 2019 men det är ytterst få gånger vi fått tävla med det laget vi byggt upp. Det har alltid hänt något...
Fröjdfeldt tar upp pandemiåret 2020 då IFK satt med en vass offensiv i Emil Fritzell, Hugo Rödlund, Stefan Ilic och nederländaren Achraf Douiri.
– Men när pandemin satte igång flyttade Douiri hem och spelar i dag i Volendam i den nederländska högstaligan. Så det har verkligen varit många duktiga spelare som passerat genom åren.