Idrotten är grym ibland.

När AFC under söndagen på ett svinkallt Tunavallen gjorde en av säsongens bästa insatser var det en dag då bollen bara inte skulle i mål.

Eskilstunakillarna jobbade som arbetshästar. Spelarna vann andrabollar på ett sätt som jag knappt sett dem göra på hela säsongen. Dessutom förde de spelet och skapade flera vassa lägen.

Men icke. Hur Nalic, Kozica och de andra än vände och vred på saker och ting i straffområdet fanns alltid ett Siriusben – eller för all del en hand i vägen. Det var svårt att se från pressläktaren, men flera jag pratade med efteråt var säkra på sin sak. AFC skulle haft straff i slutskedet.

Nu blev det inte så och hemmakillarna fick nöja sig med en pinne.

Vilket förstås är bättre än ingen, men oj så synd att det inte blev tre.

Då hade nämligen klubben haft saken i egna händer i sista omgången mot Falkenberg.

Nu måste man i stället förlita sig på Sebastian Larssons AIK hemma mot Sundsvall.

Normalt ska förstås det regerande mästarlaget vinna en sån fight enkelt.

I en slutstrid där lag slåss för sin överlevnad är dock inget normalt.

Allt kan hände och det är förstås på sitt sätt fascinerande.

Nästa lördags möte i Falkenberg mellan hemmalaget och AFC blir något extra.

Det är en sån där tillställning där vinnaren tar allt och förloraren ... ja, får slicka sina sår i nästa års superetta.

Då får AFC tillbaka avstängde Kadir Hodzic. Vilket är så viktigt. Han betyder enormt mycket för både offensiven och defensiven.

Dessutom tror jag Gustav Jarl kan få chansen att starta och det är också ett rejält plus.

Totalt sett var 0–0 inget bra resultat. Men det glömmer vi nu.

Tror nämligen att AFC reder upp detta och landar på en kvalplats.

Det är deras tur att ha flyt och nu räknar jag med att alla i klubben ser optimistiskt på saken och laddar hela veckan med positiva tankar.

Sedan får kapten Rashkaj och kompani göra sitt på Västkusten och räkna med att AIK gör det samma.

Till sist: Hatten av för Eskilstuna United.

Vilken avslutning Munkens gäng gjort efter de svaga starten i våras.

Nu ser jag redan fram mot våren och då inte bara för att det blir ljusare och varmare. Nej, 2020 tror jag på en säsong då United på allvar är med och utmanar om guldet.

Så bra har nämligen tränare Karlsson fått ihop det. Och kanske är Mimmi Larsson tillbaka i laget då. Jag blir i alla fall inte förvånad om hon presenteras som nyförvärv inom kort.