Sharon Zúñiga är både spelare och tränare i IFK.
Under söndagen spelade det nystartade IFK-laget sin allra första match, mot Eskilstuna Uniteds damjuniorer på Årby IP. I mitten av den första halvleken slog Kim Arodin en hörna som Sharon Zúñiga nickade in och i samma sekund skrevs ett stycke fotbollshistoria.
– Det är lite sjukt faktiskt att jag, som back, fick äran att göra första målet, säger Sharon och ler.
– Från början såg jag inte att bollen gick in. Det var när de skrek "jaaaaa!" som jag förstod att jag gjort mål. Då blev jag jätteglad, det var som ett lyckorus i kroppen.
Sharon kramades om av sina lagkompisar och gjorde high five med flera av dem.
– Jag brukar inte fira mina mål så mycket och nu var det så mycket adrenalin. "Oj, jag gjorde mål". Det var chockat.
Matchen var Sharons första sedan hon, då i Kungsör, åkte på en skräckskada som hållit henne borta från fotbollsplanen i två och ett halvt år.
– Det var en tjej som satte dobbarna på min hälsena och när jag skulle ta första steget tryckte hon ner skon vid hälsenan så att den gick av. Det var hemskt, det svartnade och jag svimmade. Sedan var det enda jag hörde att alla stod runtomkring och kollade för jag kunde inte ställa mig upp eller någonting.
– Jag hade precis kommit tillbaka efter att ha fått barn ... det var hemskt att precis ha börjat spela igen och få en långtidsskada. Så det var ju helt underbart att göra mål nu.
Sharon, som tidigare även spelat i ettan med Forsby och kommer från en riktig fotbollsfamilj, opererades i september förra året och lite mindre än sex månader senare gjorde hon nyligen sin första träning med IFK.
"Blåtopparna" vann till slut med 6–1 mot United efter att Vanessa Johansson gjort ett hattrick och Kim Arodin de övriga två målen.
– Det var sjukt faktiskt och verkligen imponerande av hela laget att vi kämpade med 13 spelare bara och ändå fick in sex mål på första matchen. Det var väldigt tufft för alla men vi gjorde ju det här tillsammans. Det var helt underbart att vinna stort, säger Sharon Zúñiga.
Efteråt firades det rejält i omklädningsrummet och när Sharon kom hem till sjuåriga Cataleya möttes hon av mera glädje.
– Min dotter var superglad för att jag gjort första målet. Jag fick massa kramar och massa grattis, säger Sharon och tittar leende på sin älskling som nickar instämmande.
– Jag vart glad, säger Cataleya.
Sharon berättar att hon sedan gick och la sig.
– Det var första matchen på tre år som jag spelade nästan 90 minuter så jag var väldigt trött men väldigt glad.
Cataleya spelar också fotboll i IFK – i ett flicklag som tränas av mamma Sharon Zúñiga.
Sharon Zúñiga med dottern Cataleya.