Här kliver ikonen in i United: "Kanske tycker jag är skitstörig"

Bara några timmar efter att supervärvningen var i hamn gjorde Lindahl entré. I den 61:a minuten under lördagens träningsmatch, vid ställningen 1–2 vilket blev slutresultatet, hemma mot Bollstanäs ersatte hon briljanta provspelaren Clara Wiklund mellan stolparna. I den röda dressen med nummer 12 på ryggen tog Hedvig över Tunavallen och styrde alla sina medspelare som hon dessutom kunde namnen på. Detta efter att bara ha gjort en träning innan.

– Ja, jag vet inte vad som händer. Helt plötsligt så, säger Lindahl och skrattar innan hon fortsätter:

– Jag lever väl i nuet och då fastnar saker lättare kanske, jag vet inte, men det har fastnat. Sen står det ju namn borta i omklädningsrummet så man har ju tittat lite ...

Med sin rutin, sina meriter och sin stora pondus blir hon förstås en enorm tillgång i det unga Unitedlaget.

– De kanske tycker jag är skitstörig som håller på att ge dem en massa information men jag tänker att ju mer hjälp man kan ge varandra desto bättre är det, säger Hedvig Lindahl.

Några större prov sattes den förra landslagsmålisen inte på men vid något tillfälle parerade hon ett närskott och vid ett annat ägde hon luftrummet.

– Jag är på planen ganska mycket fortfarande (som assisterande tränare i Västerås SK) och hoppar in ibland men att förbereda sig rent mentalt för match var ju ett tag sedan. Det var jättekul.

– Jag har väl varit i en liten identitets... – jag vill inte kalla det kris men att man hoppar in och ut i identiteter så det var ganska lätt att hoppa in i spelartankarna.

Hedvig Lindahl kom in och tog över Tunavallen med sin stora pondus.

Foto: Joakim Serrander

Hur känns det att vara tillbaka i just Eskilstuna?

– Det är också väldigt fint. Jag fick precis höra av Tuna 12 att dom väldigt sällan lånar ut nummer 12 och då kände jag "wow vilken respekt". Jag känner en stor glädje av att vara tillbaka. Jag hade många fina upplevelser när jag var här (i Tunafors SK som senare blev United) då jag gick gymnasiet och hela landslagskarusellen började. Jag har många minnen och många vänner kvar i stan. Och det känns kul att hjälpa United. De har verkligen ett behov av att få hjälp och jag har samtidigt ett behov av att få kanske sluta på ett annat sätt än jag trodde det skulle bli.

Vem var det som tog kontakt?

– Det var Annica Barsley som hörde av sig. Vi är lika gamla och spelade i flicklandslaget ihop en gång i tiden. Vi har haft kontakt länge, länge, länge så hon frågade bara hur formen var, om jag håller igång fysiskt och om jag var intresserad av att ställa upp.

Var det ett svårt beslut?

– Nej, absolut inte. Direkt kände jag bara "yes vilken möjlighet". Sen handlade det lite om ekonomiska förutsättningar för att ändå kunna pendla, vara borta från familjen och tiden man lägger ner. Men det var många som chippade in och försökte lösa det. En ansvarsfull förening vill inte hamna i samma sits som det var förut så då försökte vi hitta en bra lösning och till slut så kom vi överens.

Enligt uppgifter ska bland annat Tuna 12 gått in med 8 000 kronor.

Hur länge stannar du här?

– Vårat kontrakt är bara väldigt kort tills deras ordinarie målvakter är tillbaka så inledningsvis är det bara några veckor. Man får passa på att kolla på United om man vill se mig i målet (skratt), om jag får stå. Jag måste säga att Clara (Wiklund från Linköping som gjorde flera högklassiga räddningar) var kanonbra.