Tårarna trillar på Hedvig Lindahl när Uniteds ordförande Anna Arnerdal hyllar stjärnan i ett tal.
Strax innan klockan 17.00 på lördagen var det av allt att döma över för alltid. I sitt helgula målvaktsställ fick Lindahl avsluta med flera fina räddningar, inte minst den sista svettiga dubbelparaden i slutsekunderna som räddade en poäng, när Eskilstuna United spelade 1–1 hemma mot Alingsås i högsommarvärmen på Tunavallen som dagen till ära fyllde 100 år. Sedan kom tårarna och hyllningarna till en av svensk fotbolls allra största. Publiken, med Tuna12 i spetsen, stod kvar länge efter slutsignalen och skanderade Hedvigs förnamn. I micken tackade hon bland annat med orden: "Vad fina ni är. Här i Eskilstuna har jag alltid känt mig som hemma från dagarna i Rekarne när jag bodde med Helena som är här på läktaren nånstans".
Det kramades, togs selfies, skrevs autografer, applåderades och hölls tal efter att båda lagen ställt upp i honnör och innan Uniteds spelare hyllade stjärnan med tårtkalas i den egna loungen. På plats där var bland annat Hedvigs familj och hennes tidigare målvaktstränare Birger "Bigge" Ahlberg.
Huvudpersonen själv beskriver känslorna i kroppen efter sin sista match.
– Lättnad, glädje, tacksamhet. Jag känner en ödmjukhet över att folk har gjort det så fint för mig och kommit hit idag, inte bara för mig så klart men många gjorde det säkert, att de gjorde den där honnören på slutet och att tjejerna kämpade så himla hårt och gjorde en bra match. Vädret var med oss ... det finns så mycket att vara tacksam för, säger Hedvig Lindahl.
Hur var känslan innan du gick ut till den här matchen?
– Jag var fokuserad, det var lite mera adrenalin än vanligt eftersom det var mycket som sammanföll, att Tunavallen fyller 100 år var ju roligt. Jag visste inte det när jag sa till Vaila att "nu känner jag att det är sista matchen". Det blev mycket happening och då fick jag upp adrenalinet lite. Idag kändes kroppen bra, det får man vara tacksam för i den här åldern, säger Hedvig och skrattar.
Är det definitivt slut nu?
– Ja, det är ju tanken. Man kan skjuta på det hur länge som helst men jag känner "det får vara nu". Tror min kvalitet kommer gå ner om jag fortsätter och Julia (Langörgen) är tillbaka och hon är här varje dag, det är inte jag.
Och om Eskilstuna skulle ringa igen och behöva din hjälp om det är kris?
– Då får jag väl lyssna (ha ha ha).
Tränaren Vaila Barsley är en av alla som hyllar både spelaren och människan Hedvig Lindahl.
– Det är jättekul att hon kom till Eskilstuna och hjälpte oss när vi hade vår målvaktskris. Hon har kommit in som en fantastisk målvakt men också som en fantastisk person och bidrar på och utanför planen. Så det känns jättekul att hon kan avsluta sin karriär här och vi kan fira henne även om hon förtjänar mycket mer än vad vi kan göra.
Om det blir kris en gång till ... ringer ni henne igen?
– Hundra procent, säger Vaila och skrattar. Hundra procent.
– Nej men jag sa till henne när vi pratade om att hon skulle sluta nu "om det blir kris kan du hjälpa oss igen?". Hon svarade: "Ja men ring så får vi se vad som händer" men förhoppningsvis får vi ingen ny målvaktskris.
De båda lagens spelare ställde upp sig i honnör för en rörd Hedvig Lindahl.
Frågan är om Lindahl kan förstå hur bra hon varit och fortfarande är som fotbollsspelare.
– Jag tror att sånt där kanske kommer med tiden, hur mycket "inpact" man gjort egentligen och hur länge rekord står sig och såna grejer men nog förstår jag att jag ändå bidragit. Precis som många andra i min generation bidragit och pushat fram gränser och börjat kräva mer och mer för damfotbollens utveckling. Vi har gjort vårt och dom innan oss gjorde sitt. Det fanns de som började med att få det socialt accepterat att ens få träna. Vi har gjort det vi kunnat med det som varit i världen då. Det är jag stolt över och jag är stolt över mina kamrater som hjälpt till.
– Rent sportsligt har jag gjort mycket landskamper, det är ju ett rekord som jag är stolt över och ett rekord som säkert är svårt att ta in eftersom landskapet ser annorlunda ut. Nu är klubbarna mycket tyngre och har högre belastning på spelare och då kanske landslagsläger stryker på foten om de ska vila. Så jag tror rekordet kommer stå sig. Sen kanske jag inte fick vara med på den ekonomiska utvecklingen men jag fick vara med och ha ett rekord.
Hedvig Lindahl har vaktat målet i osannolika 189 matcher (varav 113 segrar) för Sveriges A-landslag. Hon har vunnit två OS-silver, blivit utsedd till världens bästa målis och representerat storklubbar som Chelsea, Wolfsburg och Atletico Madrid för att nämna något om tjejen som är född i Katrineholm och uppvuxen i Marmorbyn. 1998 tog karriären fart i Tunafors som senare slog slogs ihop med Slagsta och blev United. Resan från då till nu är inget annat än högklassig fotbollshistoria.
Lindahls bragdartade insatser i olika straffavgöranden är ögonblick som etsat sig fast på svenska folkets näthinnor.
– Det är coolt och roligt. Jag tror alla som gift sig kan relatera. Frågar man folk: "Hur hade ni det på bröllopet?" får man höra en rolig historia. Det är samma sak ... "Hur var det på straffläggningen?" eller många nämner straffen mot Kanada 2019 till exempel. Det är kul att höra folk säga "jag vågade inte se", "jag skrek" eller "jag slog till något hemma".
Om du ska ta ut några bra saker från karriären. Vad blir det?
– Sportsligt för mig är det kanske att jag nådde någon typ av kulmen i Rio-OS (2016) när vi slog ut USA i kvarten och gick sedan vidare till finalen. Det var förlängningar och straffläggningar, att vi var så uträknade hela den turneringen och sen så kom vi hem med ett silver. Vi överpresterade utifrån vad man hade kunnat förvänta sig. Sen så klart nästa OS-turnering när vi var så nära guldet betyder ju också något, säger Lindahl och fortsätter:
– Men det är svårt att säga, det är olika saker. Det kan vara elitlägret 1998 eller när vi vann division två med Tunafors, inomhus -SM med Linköping 2004, cupguldet och eller att vinna dubbeln med Chelsea. Det behöver inte heller alltid vara titlar, det kan vara en enkild match där man kan känna att man presterade, typ som idag. Vi mötte serieledarna och får ut mycket av vårat lag och de får inte ut vad de vill. Det känns gött.
Länge såg det ut som om Lindahl skulle få hålla nollan men i 79:e minuten kunde Alingsås, som hade sju raka segrar innan mötet med United, Ina Österlind kvittera Tiama Youhanas 1–0 från 18:e och bli den sista liraren som gjorde mål på Lindahl.
Om nu inte den där dörren öppnas ännu en gång ...
Hedvig Lindahl har precis spelat klart sin sista match i karriären.
Under lördagen gjorde Hedvig Lindahl sin sista match i karriären.
Hedvig Lindahl ställde upp och tog bilder och skrev autografer till alla som önskade.
När United firade i Tunavallens innandöme var bland andra Hedvig Lindahls tidigare målvaktstränare Birger "Biggen" Ahlberg med.
Efter att ha hyllats och snackat med fansen kliver Hedvig Lindahl här av fotbollsplanen som spelare för allra sista gången.
Uniteds målskytt Tiama Youhana och Moa Selling har precis ätit upp sina godsaker.