Det var 24 juni 1970 på Gamla Ullevi i Göteborg som IFK Eskilstunas lovande burväktare gjorde debut och höll nollan när Sveriges juniorer besegrade Danmark med 4–0. I laget fanns, utöver Börje Edman, bland andra Ralf Edström och Benno Magnusson som båda blev stora stjärnor.
Under lördagen är det dags igen för Edman. Då vaktar han målet när det svenska 70 plus-landslaget i gåfotboll lirar Winter Nations.
– Laddningen började när det blev klart att jag skulle få följa med och extra allt när det meddelades att jag blev enda målvakten som åker. Det blir ett elddop som heter duga. I fredags förra veckan (på sista finslipningen i Uppsala) hörde jag mig för med mina lagkamrater, som spelat mot England, och de sa "undrar om de där två som sköt som hästar sparkar är med igen", säger Börje och skrattar.
Det svenska laget, som är regerande världsmästare, spelar dubbelmöten mot England, Wales och Australien.
– Det kommer att kännas stort när nationalsången spelas. Men det känns inte som att adrenalinpåslaget blir lika stort som när starten går i ett travlopp när jag körde själv, säger Börje.
– Turneringen är förberedande inför VM i England i maj. Sköter jag mina kort rätt nu hoppas jag få följa med dit, som andremålvakt i alla fall.
Börje Edman, som är född och uppvuxen i Eskilstuna, inledde fotbollskarriären som åttaåring när han var med i IFK:s gängfotboll på Ekängen. Han var sedan "blåtopp" ända upp till första senioråret innan det blev BK Sport. Men väl där åkte den då 20-årige Börje på en allvarlig knäskada.
– Det var korsband och ledband som gick åt pepparn, berättar han.
Allt tydde på att karriären var över.
– Doktorn sa "vill du gå när du blir gammal ska du sluta spela", säger Börje.
Då hade han hunnit vinna SM (eller Allsvenska juniorcupen som det hette) 1970 med IFK som bland andra hade Lennart Lindh och Hasse "Tvåan" Carlsson i laget.
– Jag var en mångsysslare som junior. Exempelvis spelade jag basket och var guard i KFUM Eskilstuna, vi var i Allsvenskan ett år. Det var egentligen en väldigt bra kombination som jag kanske inte riktigt fattade just då. I basket hoppar man mycket och det är klart man har nytta av det som fotbollsmålvakt. Min styrka var alla hörnor som det var lite höjd på och som gick till straffpunkten. Jag dominerade ju där trots att jag inte är speciellt lång. Jag hade spänsten och vanan att greppa en boll. Sen spelade jag även bandy i EBS och lirade allsvenskt kval med Tore Larsson och många andra bra spelare.
Fem år efter den svåra skadan fick Edman en ny fotbollschans när han hade flyttat till Umeå på grund av jobbet och kroppen kändes okej.
– Jag var 25 år då och började om igen i Sandvik, ute i Holmsund, som hade gått upp i division tre. Det gick skitbra för mig men vi åkte tyvärr ur trean och Teg gick upp i stället. Jag hade då blivit utsedd till Umeås bästa målvakt och Teg undrade om jag ville byta till dom. "Jag vill ha 20 000 om jag ska gå över", sa jag då. "Nej, så mycket pengar har vi inte. Men du kan få 10 000 och en travhäst", blev svaret. Så det tog jag, säger Börje.
Mannen som var ordförande i Teg var även ordförande i Umåkers travsällskap ...
– Jag kunde ju ingenting om trav då. Men erbjudandet resulterade, efter ett antal år, i att jag började med det i stället.
Men innan dess skrevs det ett nytt, om än litet, fotbollskapitel.
– När jag flyttat från Umeå till Norrköping köpte jag Electroluxbutiken där. Då kom byggmästare Åke Björhäll och pratade med han som jag köpte butiken av. Björhäll, som även var ordförande för Sleipner, sa att "vi har ett helvete, målvakten är skadad och vi har två matcher kvar i division 1". Jag stod och överhörde samtalet och sa "jag vet en målvakt som varit hygglig". "Vad kul! Vem då", svarade Björhäll. "Det är jag". "Nej du kan väl inte stå i mål, du är ju handelsman ...".
Men Börje fick samma dag infinna sig på Idrottsparken och träna med laget. Sedan gick affären snabbt och det hela slutade med att han fick vakta Sleipners mål under de två avslutande matcherna. Det räckte dock inte för att hålla laget kvar i serien.
Sedan la Edman handskarna på hyllan. I stället blev sulkys, boxar och fyrbenta vänner Börjes stora grej vilket det fortfarande är tillsammans med IFK. Men hästen han fick för att ta klivet till Teg blev "bara" en bra lärdom.
– Jag gjorde väl alla fel jag kunde göra. Hade ju i den vevan flyttat ner till Norrköping och sökte då upp målvaktslegendaren Bengt "Zamora" Nyholm som var proffstränare på Mantorp.
– "Vi målvakter måste ju hålla ihop så du måste hjälpa mig nu med hur man selar på en häst", sa jag. Och det gjorde han. Så småningom tog jag amatörlicens och tänkte att den här hästen ska bli tränad ... men den blev alldeles för mycket tränad så den kom aldrig till start. Året efter köpte jag den som var lillebror till min häst och med den körde jag första loppet jag vann på Mantorp. Då hade jag förstått att man inte kan träna två gånger om dagen med en häst (skratt). Sen har jag haft många hästar och kört runt tusen travlopp.
Efter återkomsten till Eskilstuna 2003 blev det Sundbyholm för Börje som då även sysslade med fönsterförsäljning. Men när hans fru gick bort 2018 slutade han tävla.
– Då tyckte jag inte det var kul. Det var vår gemensamma grej och jag hade åkt till alla travbanor och galopperat ... och ibland hade det gått bra. Men skulle jag sitta och åka till Färjestad en måndagskväll och kanske galoppera i första sväng. Nej! Jag var färdig, säger Börje och fortsätter:
– Jag har vunnit på Solvalla och tävlat på V75 en gång. Sista starten gjorde jag på Hagmyren och vann det loppet när jag körde en kompis häst så där är jag obesegrad (skratt). Ett år blev jag amatörchampion på Sundbyholm, jag vann fyra lopp det året. Vid ett tillfälle tog jag en dubbel, med min häst som var tredjehandsfavorit och med en bottentippad som jag fick köra efter att kusken lämnat sent återbud på grund av sjukdom.
Edman har dock ett fortsatt stort engagemang på Sundbyholm. Han hjälper exempelvis till vid inskrivningen, tar alkotester på kuskarna och är ansvarig för att transpondrar sätts på vojlockarna när det är V75, V86 och V64. Allt för att vi tv-tittare ska kunna se hästarnas placering under loppen. Han har även förtroendeuppdrag som platsen i hästägareföreningens styrelse ihop med bland andra före detta tennisstjärnan Kent Carlsson. Edman är även valberedningskommitténs ordförande till "Sällskapet".
Börje och nuvarande kärestan har också ett speciellt uppdrag: Att köra program, som trycks i Sundbyholsmtravets egna pressar, till Färjestad. Det blir 23 (!) gånger per år.
Fotbollen vägrar dock att släppa greppet om Börje Edman eller om det nu är tvärtom.
– Gåfotboll kom in i spelet genom Lennart Lindh när han fick en signal från Lasse Elmsäter som hade i uppdrag från förbundet att dra igång sporten i distriktet. Jag jublade väl inte men tänkte att jag hänger på och jag tyckte det var jättekul, säger Börje.
– Sedan bjöd jag in gamla IFK-are och även Skogstorp, Hällby och BK Sport till Tunavallen för ett första pass gåfotboll under Elmsäters ledning.
Att Edman själv kom med i landslaget nu handlar om tillfälligheter, skicklighet och en stor säljarkeps. Det viktigaste steget togs när han skulle bjuda in Hammarby till en mellandagscup och fick prata med en man som heter Kenneth Berg i "Bajen". Kenneth och Börje hade träffats på IFK:s första turnering, i Enskede, några månader tidigare. För övrigt en turnering där IFK till slut ställde upp efter att Edman och en viss Lasse Stenbäck "spiontränat" med Enskede men det är en annan historia ...
– "Jag har ett annat uppdrag jag fått av förbundskaptenen för 70 plus-landslaget. Vi behöver ha en reservmålvakt", sa Kenneth Berg när Börje tog kontakt.
– Då åkte min säljarkeps på blixtsnabbt. "Jag kanske kan känna en som varit målvakt och det är jag".
En vecka efter ringde förbundskaptenen och undrade om Börje kunde komma upp på en testturnering i Enskede och på den vägen är det.
I det svenska laget spelar även Björn Carlsson som lirat allsvenskt med Djurgården och som faktiskt var en period i IFK Eskilstuna.
– Honom har jag mött som junior när han spelade i Nyköping, berättar Börje som nu ska försöka överglänsa idolen tillika legendariske keepern Gordon Banks som bland annat blev världsmästare med England 1966.
Och vem vet ... om 71-årige Börje Edman radar upp räddningar i Wales kanske favoritlaget Tottenham får upp ögonen för den pånyttfödde målvaktsfantomen som hittills aldrig släppt in något mål i blågula tävlingssammanhang.