1999 värvades Kennet Andersson till Lazio. Även om det bara blev en kortare sejour för Eskilstunasonen, och bronshjälten från VM 1994, i den italienska storklubben hann "Svennis" sätta stora avtryck hos honom.
– Han var redan en stor tränare. Året innan tackade jag nej till Juventus och Parma och trivdes bra i Bologna – men när han ringde var det någonting mer. Han övertalade mig att komma till Lazio. Och det var dels att han var svensk förstås, dels att han hade den powern att han var en så stor och viktig tränare, säger Kennet Andersson.
Den säsongen hade Lazio ett stjärnspäckat lag med spelare som Pavel Nedved, Alessandro Nesta, Marcelo Salas och Juan Sebastian Veron i laget. Ett lag som "Svennis" tog hela vägen till Scudetton.
– Han hade en jäkla massa stjärnor då och den styrkan att kunna hantera dem. Den var fundamental, tror jag. Det var många stora viljor i det laget. Att kunna hålla balansen. Några måste sitta på bänken ibland så den balansen var väldigt viktig för det laget.
– Vissa fick dra iväg lite mer åt sina håll. Det var inte det gamla svenska, att dra alla över samma kam – alla ska få samma förutsättningar precis varenda sekund. Ibland har någon lite mer behov av att vara sig själv. Att kunna balansera ett sådant lag var en stor styrka, och det var en viktig del i att vinna Scudetton det året.
Hur skulle du beskriva honom som människa?
– Som han var som tränare, ganska enkelt. Som man upplever honom, ganska rena ord. Han lindar inte in massa ord i allting utan det var ganska enkelt och han var lätt att förstå.
Efter en tids sjukdom somnade tränarikonen in under måndagsmorgonen i sitt hem på Björkefors omgiven av sin familj. Nu hyllas han av en hel fotbollsvärld.
Hur kommer du minnas honom?
– Jag tror som man upplever honom. Att han var ganska enkel och rak och att han kunde hantera de olika lagen, de olika kulturerna där han var i Portugal, Italien och England. Han kunde adaptera och applicera sin stil, förändra den men ändå vara sig själv under den hela tiden. Det är det man minns.
Kennet Andersson fortsätter:
– Man kommer komma ihåg honom som Sveriges största tränare genom tiderna. Det tror jag ganska få kommer sätta sig emot. Så är det för mig i alla fall. Han är den störste tränaren vi har haft internationellt sett.
Sven-Göran Eriksson blev 76 år gammal.