Det är en smått förkyld och haltande Olivia Schough som gästar Eskilstuna-Kurirens redaktion i mitten av juli. OS-uppehållet i Damallsvenskan är nyligen inledd och en tids ledighet väntar för henne innan landslaget samlas för de sista förberedelserna innan avfärd till Rio.
– Jag är extremt taggad och förväntansfull. Jag har fått uppleva både EM och VM tidigare men OS blir något alldeles extra, säger hon.
Den alltid glada och positiva tjejen från lilla Drängsered i Halland som i mångt och mycket har blivit ansiktet utåt för Eskilstuna United har tidigare lyckats bra i landslagssammanhang. När förbundskaptenen Pia Sundhage presenterade truppen till sommarens mästerskap satt Schough hemma och följde presentationen live. Att hennes namn skulle dyka upp var väntat, men det går aldrig att vara säker.
– Jag kände att jag hade goda chanser. I OS-kvalmatcherna gick det bra så jag var rätt trygg men såklart var det ändå nervöst. När jag hörde mitt namn blev jag överlycklig och kramade om mina rumskamrater Elena Sadiku och Glódís Perla Viggósdóttir.
Med tanke på de fotbollsdrömmar Olivia hade som liten är det klart att detta är en stor chans för henne. Det sägs att hon redan vid två års ålder ville titta på fotboll. Hon började själv spela när hon var sex år och har spelat sen dess. I och för sig har hon både hållit på med bordtennis och innebandy. När hon vid 16 års ålder blev uttagen till både landslaget i innebandy och fotboll insåg hon att det inte skulle fungera, och fotboll var det självklara valet.
– Jag har aldrig tyckt att det varit tråkigt att spela fotboll. Det har alltid varit givet och jag hade tur som hittade mitt kall tidigt. De flesta vet inte vad de vill göra med sitt liv, jag har alltid vetat. Ibland tänker jag på allt jag missar i och med fotbollen men när jag sätter det i ett större perspektiv är det alltid värt det, säger hon.
Som ung var det främst två fotbollsspelare hon såg upp till; Lotta Schelin och Caroline Seger. Båda är meriterade spelare i landslaget och har dessutom blivit två av Olivia Schoughs bästa kompisar.
– Jag har sett upp till dem i hela mitt liv och nu är vi bra vänner. Det är stort!
Men att se sig själv som en förebild för unga fotbollsspelare har hon haft det svårt för, även om det blivit allt påtagligare för henne att så är fallet.
– Autografen har gått varm, säger hon skrattande och fortsätter:
– Herregud, kan jag tänka för mig själv. Jag är en idol för en hel del unga tjejer och killar, det är konstigt många gånger. I början skrev jag autograferna väldigt noggrant och på en rak linje, nu går det mycket snabbare och ser inte lika bra ut, säger hon med ett skratt.
Under OS tror hon dock att det inte blir allt för många autografer skrivna. Hennes egen familj åker inte ner till Brasilien och hon tror inte heller att så många andra supportrar gör det. Dels på grund av priserna, dels på grund av zikaviruset.
Känner du själv någon oro med tanke på zikaviruset?
– Nej. Jag har vaccinerat mig, kanske inte för just det men för en massa annat. Jag är inte orolig.
Men hon hoppas på att många ställer väckarklockan för att se matcherna.
– Jag kommer själv ihåg när jag var liten och ställde klockan på fyra för att se på fotboll. Min granne kom över med popcorn, det var hur mysigt som helst!
Vilken av de andra idrotterna i OS vill du helst hinna se?
– Handbollen, lätt! Jag älskar handboll. Det är en sådan publiksport och det händer saker hela tiden. Men jag tycker inte om att spela själv, det är alldeles för fysiskt för mig.
Känner du några deltagare från andra sporter i svensktruppen?
– Isabelle "Bella" Gulldén i handbollslandslaget känner jag lite. Sedan är jag bekant med Mattias Zachrisson, jag skulle inte säga att vi känner varandra men vi har träffats.
Vilket är ditt starkaste minne från OS genom alla tider?
– Förra OS i London var jag och kollade på. Det var mäktigt att få uppleva på plats! Då (2012) fanns det inte på kartan att jag skulle bli uttagen till landslaget och nu är jag med. Rätt coolt!
Vad ska du prestera för att vara nöjd med ditt OS-deltagande?
– Jag ska göra mitt yttersta för laget och bidra till ett bra anfallsspel.
När det gäller lagets chanser är hon inte alltför drömmande. Nog finns minnena från förra årets VM kvar någonstans, även om hon själv endast ser på det mästerskapet med revanschlust.
– Vi har en tuff grupp men vi borde klara att gå vidare. Vi har en bra känsla i laget och OS-kvalet finns kvar i huvudet. Men i och med OS-kvalmatcherna har svenska folket nog ändå någon slags förväntning på oss.
När hon får frågan vilket lag som tar guld kommer USA ur hennes mun på direkten. Men med lite eftertanke kan hon inte helt räkna bort Tyskland och inte heller Frankrike.
– USA trivs som favoriter och egentligen vill jag inte säga att de kommer att vinna, för det är precis så de vill att det ska låta.
Innan vi skiljs åt kommer val av arrangörsland upp som samtalsämne. Att OS i år anordnas i Brasilien är inte helt oproblematiskt för henne.
– Ibland sitter fel människor på fel plats. Folk dör i förberedelserna för mästerskapet och sedan ska vi komma dit och spela fotboll – fotboll som inte betyder någonting i jämförelse.