Med ett fint placerat skott, i 82:a minuten, blev Marcus Danielson stor hjälte när hans Djurgården slog AIK med 1–0. Men efteråt handlade nästan allt om skandalscenerna som inträffade då AIK först fick ett rött kort (som snabbt blev två) i slutminuterna. Bengaler haglade in på planen, kraftiga smällare kastades, maskerade fans tog sig ner till kortlinjen och poliser med hundar fyllde Tele2 Arenas konstgräs.
– Jag säger väl som alla andra ... det är för jävla tragiskt att det inte får handla om idrott och den fina delen av supporterkulturen som jag verkligen gillar med fest, flaggor, sånger och ett galet tryck på läktarna som stora delar av Europa är ganska avundsjuka på att vi har. Det är därför jag åker utöver att "Mackan" spelar såklart, säger Eskilstunaprofilen Micke Danielsson som varit djurgårdssupporter sedan barnsben.
Micke har tidigare spelat allsvensk fotboll för Trelleborg och Örebro. Söndagens match såg han på plats tillsammans med Marcus Danielsons mamma (Birgitta) och ena bror (Tobias) samt vännen Johan. Trots att Micke varit på massor av derbyn och spelat många heta matcher själv var det här något av det värsta han upplevt.
– Vi var ju på Råsunda i slutet av säsongen 2004 med Örebro och låg under mot AIK i paus med 1–0, sedan vände vi och vann med 2–1 och det var ju det året som AIK åkte ur. Då blev vi kvar i katakomberna, kommer ihåg att jag stod och pratade med Krister Nordin och några andra AIK-are. Deras säkerhetsansvarige var inne och sa "ni går fan inte ut" för då öste de (publiken) på med grejer mot spelargången. Det var ju inte riktat mot oss i Örebro utan mot deras egna spelare. Det är den likheten man känner nu ... som djurgårdare, där vi stod, var det ganska tryggt i går. Men de som satt på fel sektioner hamnade ju i någon form av bengaltennis och det är aldrig kul.
– 2004 minns jag att vi var ute på planen och sa till våra supportrar att "kliv på bussarna, åk härifrån, ställ inte till med någonting så firar vi i Örebro i stället". Vi spelare hade poliseskort med vår buss därifrån, AIK-spelarna hade poliseskort ut till Karlberg. Det var tuff stämning men det här son hände nu är ett steg till. Det finns ju ingen hejd, man maskerar sig, kastar bengaler både mot Djurgårdens målvakt som är oskyddad och upp mot där det sitter familjer. Det är ju rätt hemskt ... och att polisen får skicka in hundar på planen. Det blir en hotfull stämning, halvkrig där man känner "är det här idrott eller något annat". Det är aldrig försvarbart.
Micke Danielsson fortsätter:
– Det är mycket snack nu om att spelarna borde ta avstånd men det är inte så jävla lätt, det kan jag vara ärlig och säga. Det är inte lätt att stå där som AIK-spelare och fördöma, man ser ju vilket våldskapital de har.
Micke säger att han inte blev rädd.
– Nej, jag har varit på så många matcher, man är bara rädd för ungarnas skull. På väg in var det någon som slängde något jävla skott och då var det en lite tjej som stod och var ledsen och pappan fick trösta.
Efter skandalscenerna bröts matchen i ungefär en timme.
– Då sa vi till varandra "vad händer nu?, vad ska det bli?, törs man gå ut? Vi sa också att det är omöjligt att spela vidare efter det som hände.
Men matchen återupptogs.
– Det är en otroligt tuff situation att sitta där nere och vara matchdelegatrådet. Hur ska de agera och hur de än gör kan det bli dåligt. "Om vi bryter nu, hur blir det då? Blir det kaos utanför och ska vi ta ansvar för det då?" Det är skitläskigt och jättetråkigt att vi hamnar i en situation där de ska äga frågan på läktaren. Och om man inte spelar vidare vinner våldsverkarna.
Vad ska man göra åt problemet?
– Ja, men någonting måste det bli för den här diskussionen kommer alltid att finnas kvar, det går inte bara att säga att nästa gång blir det bättre. Men sen vad straffet är ... om det hamnar i tomma läktare eller ... jag vet inte om jag ska vara ärlig. Det är en oerhört svår fråga. Det är klart att polis, förbund och så vidare inte kommer sitta på rumpan och bara tycka att det här låter vi hända var och varannan gång, säger Micke Danielsson.
– Jag älskar verkligen supporterkultur när den är som finast. Nu fick vi som djurgårdare vara glada och sjunga högt. Det var hur roligt som helst och helt plötslig blir det så här. AIK har en tuff situation som Djurgården varit i under många derbyn där det blivit torsk. Jag har sett många där man åkt hem med förlust och besvikelse och det är ju för jävla tråkigt att vi inte kan hålla det vid det. Att det ska gå överstyr är oacceptabelt på alla sätt.