När den allsvenska säsongen drog igång i våras gjorde den det tillsammans med en konflikt. Polisen och supportrarna påbörjade sitt stångande där rättsväsendet använder alla sina knep – felaktiga knep om du frågar mig – till att få bort pyroteknik.
Det här har enat kärnan av Fotbollssverige, supportrarna och till viss del även spelarna. Jag vet inte om den allsvenska supporterrörelsen har varit starkare än vad den är idag.
Samtidigt upplöstes den allsvenska säsongen i tidernas drama. Till slut blev det Djurgården som reste sig från graven i Norrköping och välförtjänt tog SM-guldet.
Lägg till en VM-sommar där damerna visade att de fortsatt är ett landslag att räkna med. En grupp med många rutinerade pjäser, inte minst bjässen Hedvig Lindahl i målet, kryddat med unga talanger för framtiden.
Samma beskrivning kan användas för herrlandslaget som klarade ett nytt mästerskapskval med bravur. De kunde överkomma spekulationerna kring Victor Nilsson Lindelöfs "nej tack" och Emil Forsbergs inställning och går mot nya framgångar.
Samtidigt blommar Alexander Isak och Dejan Kulusevski ut. De båda blivande stjärnorna hjälper till att blåsa friska vindar i seglen på skeppet som är svensk fotboll.
Årets par: Niklas Eriksson och Linus Doktare har parats ihop på topp i KVBS och gör mål på allt. Toppar skytte- och poängligan och har hjälpt föra laget till en på förhand oväntad topplacering i Bandyallsvenskan.
Årets mest oväntade: Finska hockeylandslagets VM-guld. Det stjärnlösa laget visade alla att det är LAG som vinner mästerskap.