I början av januari la Helgstrand ut ett inlägg på Facebook där det stod att han gärna återvänder som tränare. Jocke fick många gillamarkeringar från en rad andra lokala fotbollsprofiler.
– Jag känner ett sug igen efter att jag har hållit upp i snart ett och ett halvt år. Sen är det väl lite fel tidpunkt, de flesta har ju kommit igång. Jag har svårt at tro att det blir något denna säsong, säger Helgstrand.
Blev det något napp på det du skrev?
– Jag fick lite förfrågningar men inget jag tyckte var intressant.
Det händer ju också att tränare får sparken ...
– Ja (skratt), tyvärr är det så. Man kan väl finnas till hands på något sätt då.
Joakims senaste uppdrag blev en ettårig sejour i Kvicksunds SK som han lämnade efter sista matchen i november 2021. Då hade Helgstrand varit tränare i 29 säsonger – utan uppehåll.
Förra året blev därför annorlunda när Jocke inte hade något uppdrag alls i sporten han älskar.
– Fotbollsmässigt absolut ingenting. Det har känts speciellt, egentligen har man haft det sedan man var sex år och började spela i gängserien (skratt). Jag hade inget uppehåll från spelare till tränare heller, säger Helgstrand och fortsätter:
– Uppehållet har väl varit väldigt nyttigt på många sätt och vis. Framförallt har man ju hunnit med sina barnbarn och följa deras saker och ting. Plus att man fått lite distans till allt. Är man inne i något och det rullar på är det svårt att få de vidgade synerna så det är skönt att få öppna ögonen lite.
Största delen av den egna spelarkarriären gjorde Jocke i moderklubben Verdandi som då låg i gamla division två. Därefter lirade han för Triangeln, Standard och Skultuna där det blev ett år.
– Så var jag ett år i IFK Eskilstuna också men då höll jag mest till i deras allsvenska reservlag.
Som tränare har han varit totalt 15 år i Triangeln (både herrar och damer), sex år i City, fem år i Kungsör, två år i IFK Eskilstuna och ett i Kvicksund.
– Med facit i hand skulle jag tagit ett break redan efter Triangelns damer (laget lades ner efter femteplatsen i ettan 2019) där vi hade haft det för jäkla bra runtomkring med lag och allting. Men nu har jag fått mitt uppehålla och känner att man kan hoppa in i det hela igen.
Vad är det för driv som krävs när man varit med så länge dom du?
– Det är ju det här att tillföra något, samhörigheten, engagemanget, drivet man har ... och det är ingenting man kan få i övrigt. Jag skulle ju kunna spela mycket mer golf men nu har jag tyvärr en tumme som gått sönder. Det blev inte mycket golf förra året och det kommer inte bli någon golf i år heller och då får man inte det andra runtomkring som man vill ha. Det blir väldigt tomt, det blir det.
– Nu har jag fått distans till det hela och känner engagemanget och inspirationen komma igen. Det var ju rätt så många år på raken man hade hållit på förut ...
Till vardags jobbar Jocke just nu som speciallärare och med idrott på Stålforsskolan.