Sonia Okobi-Oke trivs bra i Eskilstuna United.
Efter Nigerias VM-möte med Sverige (3–3), där Sonia blev utsedd till matchens lirare efter ett mål och två assists, 2015 fick Europa upp ögonen för den spelskickliga mittfältaren som sedan värvades till Vittsjö. 2018 kom hon till Eskilstuna och nu är Okobi en viktig kugge i Uniteds jakt på en topposition igen.
Den unika statistiken, som tagits fram för fjolårets allsvenska, vittnar om Sonias styrkor på fotbollsplanen. Den nigerianska stjärnan är seriens bästa dribblare före landsmaninnan Uchenna Grace Kanu (Linköping) och Ria Öling (som nu lämnat Växjö för Rosengård). Sonia Okobi är även en duellspelare av rang och ligger högt upp på flera listor.
– Jag såg det för några veckor sedan och blev så glad. Det är stora förbättringar i offensiven men även i defensiven. Folk tror att jag är för lat för att göra det defensiva jobbet men det var väldigt väldigt bra. Jag är så glad över att se den statistiken. Självklart är jag bra offensivt också. Jag hade mer dribblingar än tidigare, det fungerade verkligen för mig förra året. Men det är också laget som gör mig till en bra spelare, säger Sonia.
Du är ju den bästa dribblaren i hela Allsvenskan ...
– (Stort skratt) ja, det fanns i mitt DNA när jag växte upp. När jag var ett barn älskade jag att dribbla förbi alla. När vi spelade skolmatcher gillade jag att dribbla så det är någonting folk kommer ihåg mig för. Men när jag började spela professionellt var jag så rädd att bli skadad för när jag då började dribbla sparkade de mig och tog mig väldigt hårt. Jag tror att jag kände mig mer bekväm förra säsongen med ligan och allt runtomkring. Det dröjde till mitt femte år här i Sverige.
Som högermittfältare är Okobi trea av samtliga på positionen. Toppar gör Emma Koivisto (Göteborg ifjol) före Jessica Samuelsson (Rosengård). Sonias landslagskompis från Nigeria, Uniteds Halimatu Ayinde, ligger också högt upp i statistiken. Bland annat är hon tvåa efter Vittsjös Nellie Persson när det gäller vunna tacklingar. Där är Okobi tolva. Ayinde är även tvåa efter Göteborgs Filippa Curmark på listan över vunna "fria" bollar på motståndarens planhalva. Noterbart är även att Uchenna Grace Kanu ligger i topp på flera av listorna.
– Jag älskar att se när personer med min hudfärg, bland de vita människorna, gör det väldigt bra för det är så mycket som sägs om vita och svarta. Men det händer inte här, vi är alla samma i Eskilstuna United. Jag är så glad över att se mina systrar göra bra ifrån sig överallt men även att se mig själv göra det. Vi har mycket talang i Afrika men alla verkar inte förstå det, säger Okobi.
Tidigare i år presenterades listan över Afrikas bästa spelare de senaste tio åren och där hamnade Sonia trea efter Asisat Oshoala (Nigeria) och Gabrielle Onguéné (Kamerun). Självklart var Okobi även med i årtiondets lag.
– Det är en väldigt stor ära för mig, jag hade inte förväntat mig det. Vi har så många bra spelare i Afrika. Det är ett stort plus till min karriär. Jag blev så glad när jag såg det ... jag kan inte ens förklara. Min syster skickade det först till mig och frågade om jag sett det. Hon förstod inte riktigt om hon fattat rätt och när jag såg ... det var verkligt! Jag var en av Afrikas tre bästa spelare under tio år. "Du är en bra spelare", sa min syster. Då blev jag uppmuntrad och stolt.
– Om jag kan vara bland de tre bästa i Afrika kan jag bli bäst i världen.
Trots de stora framgångarna i den centrala rollen på planen med Super Falcons, som Nigerias damlandslag kallas, får Okobi hålla till på kanten i Eskilstuna.
Unik statistik från förra året visar att Sonia Okobi-Oke är Damallsvenskans bästa dribblare.
– Jag är en bra spelare och gör det bra var min tränare än vill att jag ska spela men min favoritposition är i mitten, som en central mittfältare eller som en nummer 10-spelare. Men det säger inte att jag inte ska spela där tränaren vill. Han förstår det "Sonia är bra där men får spela där hon hjälper laget bäst".
– Vi har även bra spelare i mitten så det är inget stort problem men jag önskar att jag kunde spela mittfältare ... vi får se hur det blir den här säsongen, säger hon och skrattar.
För Nigeria har Sonia Okobi-Oke och Halimatu Ayinde spelat ihop på mitten under mer än sex år.
– Jag vet inte om du kommer ihåg Rita Chikwelu? Hon var i Kristianstad innan hon stack härifrån. Vi hade Rita och Halimatu och jag låg framför båda dem, det var den bästa kombinationen vi har haft.
Skulle du vilja spela på ett liknande sätt med Halimatu i United?
– Det är tränarens beslut. Om han bestämmer att spela med mig och "Hali" där tror jag att folk skulle njuta mer av fotbollen i Eskilstuna och även i Damallsvenskan, säger Sonia och förklarar att vännerna kan varandra utan och innan.
När vi träffas på Tunavallen veckan före söndagens premiär hemma mot Kristianstad vräker regnet ner över planen och termometern visar bara någon plusgrad.
– Det är inte mitt bästa väder ... jag gillar inte när det är kallt i Sverige, säger Sonia och ler.
Gillar du annars att vara här i Eskilstuna?
– Ja. Jag ser inte bara mina lagkompisar som fotbollsspelare, jag ser dem som en familj. Jag har haft så många möjligheter att lämna men jag tycker jag har funnit mitt hem här. Jag har inte mina föräldrar, jag har inte mina bröder eller systrar men jag har lagkamrater som är som mina systrar och coacher som är som mina föräldrar.
– Jag känner att det är en kombination som jag vill vara i. Jag har inte provat så många andra platser men när jag lämnade Vittsjö fann jag bra personer runt mig här. Jag vill vara här en lång tid men du vet ... i fotboll händer det saker. Vi får se vad framtiden har att säga.
Vilka klubbar har visat intresse?
– Ska jag säga det? Min agent talade om för mig ... nä, jag ska inte säga det nu för jag vet inte vad det skulle kosta för mig och laget. Men det var klubbar som ville ha mig, både utanför Sverige och i Sverige, säger Sonia vars kontrakt med United går ut i höst.
Sonia Okobi vill att tränaren Magnus "Munken" Karlsson ska vara som en pappa för henne.
Vilken personlighet är du i omklädningsrummet?
– Jag skulle vilja säga att jag är lite av en joker ... jag vill alltid att alla ska vara glada, jag själv och mina vänner. Jag kan säga att min "syster" ... hon vill spela nigeriansk musik och bara dansa runt. Sedan vill de andra tjejerna dansa som afrikaner och säger "Go Sonia, Go Hali" ... vi är nog de roliga i laget och tjejerna gillar det mycket.
Och du är en dansare ...
– Ha, ha ha. Jag är en dansare men inte den bästa, ha ha.
Vem är den bästa spelaren du spelat med?
– Perpetual Nwokocha.
Och vem är den bästa du mött?
– Det finns så många både på klubblagsnivå och med landslaget.
Trots den individuella succén på planen ifjol spelade Sonia med stora smärtor i höger fot. Hon opererades i november och har spelat sparsamt under försäsongen. Nu är hon redo igen att ta sitt lag, som hade ett tungt fjolår och till slut bara var målskillnad från nedflyttning, uppåt.
Vad tror du om era chanser i årets allsvenska?
– Vi har en stor chans att vara bland topplagen nu. När jag kom tillbaka till laget i år såg jag spelare som är hungriga på att spela fotboll, spelare som är beredda att jobba väldigt hårt och jag är så glad för det, säger Sonia och fortsätter:
– Från början till slut jobbar alla väldigt hårt, det är så tydligt. Vi kan hålla i bollen nu, vi är mer fysiska och vi spelar som ett lag i stället för oss själva. Vi har bra spelare som anslutit, speciellt målvakten Emma (Holmgren) och det är ett stort plus för laget. Om vi ska spela med tre backar är hon som den fjärde. Jag tror det är en av de bästa påskrifterna vi haft inför den här säsongen. Och "Östis" (Emma Östlund) är en annan väldigt bra spelare. Och Noor (nya norskan Eckhoff) ... jag har bara hört bra saker om henne. Vi är redo att slåss med topplagen.
Vilka blir era tuffaste konkurrenter?
– Häcken (som hette Göteborg ifjol och vann SM-guldet) är fortfarande ett av de bästa lagen, de spelar klokt. Det gör Rosengård, som fortfarande är bra, också. De här lagen vill jag inte förlora mot. Det är bra lag men mitt lag är också bra. Jag gillar tuffa matcher, då är jag som bäst. Om alla ger 110 procent mot Häcken och Rosengård tror jag vi slår dem. Sonia wanna beat them, säger hon och skrattar.
Är det något annat du vill säga?
– Jag vet inte om det är så mycket mer men om det är något är det till min tränare (Magnus "Munken" Karlsson). Jag har ingen pappa här, mina föräldrar är i Nigeria. Han borde vara som en pappa för mig och försöka ha mer koll på mig. Jag sover och vaknar utan någon bredvid mig. Vi har flugit väldigt långt till det här landet bara för att spela fotboll för det här laget. Han borde försöka lyssna på oss och när han känner att vi är ledsna ska han försöka prata med oss, inte bara om vi är okej och kan spela fotboll. Att vara där för oss utanför planen. Vi vill ha en familj, ett hem så att vi kan göra det ännu bättre. Om jag hade mina föräldrar, bröder, systrar och min man här skulle jag vara mer bekväm. Men nu är det gånger jag inte ens vill äta för att jag inte har någon att äta med. Jag tycker han kan försöka lyssna på oss och försöka hitta sina barn i oss. Då kommer vi se honom som en pappa också.
Har du sagt det här till honom?
– Nej, det har jag inte ... men jag vill säga det till honom någon dag. Möjligen blir han överraskad när han ser det i tidningen.