När mittbacken anlände till Eskilstuna i februari 2013 var hon okänd för de flesta och det var nog ingen som trodde att 25-åringen från lilla engelska kustsamhället Hemsby strax utanför Norwich skulle stanna kvar i Eskilstuna.
Numera är hon en välkänd profil i staden och har under sin tid i United blivit en ikon.
– Att jag skulle stanna så här länge var verkligen inget jag tänkte när jag skrev på första gången, säger Vaila Barsley.
– Anledningen till att jag stannat är ju att jag trivs så bra här. Jag gillar att det är kallt på vintern och varmt på sommaren. I England är det samma temperatur hela tiden. Här gillar jag livsstilen, kulturen och nu när vi även fått barn så det känns som att det blir Sverige ett tag till.
"Vi" är som bekant Vaila, Annica (tidigare Svensson som hon gifte sig med 2018) och deras gemensamma dotter Elida.
Själv växte Vaila upp på en gata med bara pojkar.
Tillsammans med sin äldre bror Daniel och fyra andra spelades det fotboll från morgon till kväll och visst var det där hennes tuffa spelstil utvecklades.
– Jag hade inget val, säger hon och skrattar.
Sin första fotbollsutbildning fick hon i Stalham Knights. Via Norwich fick Vaila i ungdomsåren anrika Arsenal som klubbadress och på den gemensamma träningsanläggningen fick hon följa klubbens herrlag och de dåvarande stjärnorna Thierry Henry och Fredrik Ljungberg på nära håll.
Men att det blev just Sverige var mest en slump.
– Tillsammans med min agent fick vi en träff på Eskilstuna United. Utifrån sett hade Sverige en av de bästa ligorna i världen inom damfotbollen på den tiden, säger Vaila som dessförinnan hade hunnit med en tur i amerikanska W-League men även fått testa på spel i Champions League med irländska Peamount United.
Så även om det handlade om spel i Elitettan blev det en flytt till Sverige och ett annat United – trots intresse från ett annat land.
– Det var faktiskt en klubb från Finland som visade intresse men jag valde att tacka nej till dem. Även om ligorna här i Sverige har tappat lite nu så var det ett enkelt beslut att ta. Jag tänkte att här kan jag visa upp mig och sedan ta klivet till Damallsvenskan.
Men hon kom inte ensam.
Från samma klubb – Peamount United – kom även den tre år yngre mittbackskollegan Louise Quinn och tillsammans bildade de en svårforcerad centrallinje som även var ett hot framåt på fasta situationer.
Kombinationen skulle visa sig bli en storslagen succé.
– Inför säsongen var vi tippade i mitten av tabellen. Jag kommer ihåg att jag och Louise pratade om det och sa "i helvete heller att vi ska komma åtta". Men egentligen tyckte vi nog att det bara var kul att vi var så nederlagstippade. Det kändes som att vi gjorde allt för att vinna och bara "köttade".
Året i Elitettan slutade också lyckligt.
I sista omgången bärgade de seriesegern efter en vinst på bortaplan mot Öster (1–2) vilket innebar att United kvalificerade sig för första gången i klubbens historia till landets högsta serie – Damallsvenskan.
– När vi kom tillbaka till Eskilstuna hamnade vi på Harrys som det hette då. Tränaren Viktor Eriksson kommer säkert vara skitsur när han läser det här men han och många andra dansade i en soffa de hade på stället. Han satte även fart på en ljuskrona i taket och det var till och med så att vakterna kom förbi. Den kvällen glömmer jag aldrig.
Bara en månad efter att avancemanget blev representanter från United inbjudna till ett träff med Sparbanken Rekarne och med sig hem från mötet fick klubben ett lukrativt sponsoravtal. Det treåriga avtalet var värt 7,5 miljoner kronor och något liknande hade inte hänt i staden sedan City och Peab jobbade tillsammans i början av 2000-talet.
Tillsammans med en enorm publiktillströmning till hemmamatcherna blev detta startskottet på en framgångsrik era för Eskilstunaklubben där de bland annat kom tvåa i serien 2015 och kvalificerade sig till Champions League-kval efterföljande år.
– Både 2014 och 2015 var superroliga år. Som nykomlingar tog vi in etablerade spelare som Sara (Thunebro), Annica (då Svensson) och Sofie (Persson). De var så viktiga för oss. Allt rullade bara på de åren och jag tror inte riktigt vi förstod hur bra vi var då. Det kändes bara som att vi skulle vinna och 2015 vann vi otroligt många matcher.
Och för att vara exakt blev det 16 segrar – vilket var mest i hela Damallsvenskan det året.
Vaila Barsley hade efterföljande år en fortsatt viktig roll i laget och blev även uttagen i Skottlands EM-trupp 2017 där hon fick känna på den absoluta toppnivån inom damfotbollen. Men efter säsongen 2021 som kantades av skadebekymmer fick den majestätiska mittbacken, som då även satt på ett utgående kontrakt, beskedet att det inte skulle bli någon fortsättning i klubben.
Uniteds dåvarande tränarkonstellation Elena Sadiku och Fredrik Bernhardsson hade ingen plats i truppen för den då 34-åriga försvararen med 164 allsvenska matcher i bagaget.
– Jag förstod att jag var i slutet av min spelarkarriär och att de ville satsa på yngre förmågor. Jag hade inga problem med att de inte ville behålla mig som spelare. Problemet var hur de gjorde det. De hade verkligen kunnat göra det på ett bättre sätt ...
Men för Vaila, som gjort nio säsonger med Eskilstuna, var det viktigt att själv bestämma när hon skulle sluta.
Mittbacken fick kort efter ett samtal från den damallsvenska nykomlingen BP där hon fick en nyckelroll i försvaret under säsongen 2022. Samma år blev också 35-åringens sista som aktiv. En förfrågan dök sedan upp om att jobba med AFC:s ungdomslag och hon hade säkert hoppat på den möjligheten om inte klubben i hennes hjärta hört av sig.
Då var det inget som kunde stoppa Vaila.
Den 13 december i fjol presenterades hon som ny huvudtränare för United – klubben som bara månaden innan hade nekats elitlicens och blivit tvångsnedflyttad från Damallsvenskan till Elitettan.
Men det förändrade inte hennes beslut.
– Kärleken för klubben fanns kvar. Den försvann aldrig så det var ett enkelt val.
Vailas första år som huvudtränare slutade med en blygsam åttondeplats. Långt ifrån avancemanget som många Unitedfans hade hoppats på. Men när klubben nu tar sats mot en ny säsong i landets näst högsta serie har Barsley gnuggat lite extra på sina framtida mål.
– Jag vill vara den bästa tränaren jag kan vara. Jag är bara i början av resan och har UEFA A-licens vilket är kravet för att leda ett lag i Elitettan. Men jag har väldigt mycket kvar att lära mig, säger hon och nämner sin stora förebild.
Chelseas huvudtränare Emma Hayes – som senare i år ska ta över USA:s landslag.
– Jag gillar hennes personlighet. Emma är väldigt stark, vet vad hon vill och ställer krav på sin trupp. Om jag kan vara fem procent av henne är jag på god väg. Kan jag sedan hjälpa United upp till Damallsvenskan igen har jag nått ett av mina mål. Jag kan inte säga hur lång tid det tar men det beror såklart mycket på spelartruppen och om vi i ledarteamet gör ett bra jobb. Sedan handlar det såklart om motståndet.
Vad skiljer det lag som United hade 2013 i Elitettan mot fjolårets?
– Mål.
Är det så enkelt?
– Ja, om vi ser till den truppen vi hade då gjorde Felicia Rogic 14 mål samtidigt som jag och Louise (Quinn) gjorde runt 18 mål ihop. Det är över 30 mål på tre spelare.
– Just nu kollar vi på årets nykomling Malmö FF och deras lag de bygger upp inför säsongen. De borde flyga igenom Elitettan. Vi kan inte tävla med dem, så är det bara. Ingen annan kommer kunna göra det heller. Men vi som klubb kommer aldrig att sätta oss i samma skit som hände under 2022.
För Vaila Barsley vet vad hon pratar om.
Utöver sitt fotbollskunnande är hon utbildad revisor och har även jobbat för Ernst & Young i New York.
– Jag tror nog ändå att det hjälper mig lite i arbetet att jag har en ekonomisk bakgrund. Jag förstår hur allt funkar. Under tiden i BP var det inte så bra betalt. Jag behövde jobba lite vid sidan om så jag var faktiskt på PVC i Västerås under en tid.
Själv laddar Vaila nu för en ny säsong som huvudtränare där laget gör sitt första pass under onsdagen. Samtidigt passar hon på att hylla stadens seniorboende – Strigeln och Nålmakaren.
– Även om jag började på SFI 2015 så var det först två år senare när klubben startade upp Hjärta United och jag var volontär som det svenska språket tog fart på riktigt. Så det är tack vare alla där som jag lärt mig att prata svenska.