Lundberg, som fick stora applåder från sina gamla fans, vaktade Örebromålet i samtliga 90 minuter.
Bortsett från Uniteds jubileumsmatch förra året har inte Emelie spelat fotboll sedan hon lämnade Eskilstunaklubben 2021. Nu är hon verksam som talangansvarig i KIF Örebro.
Men comebacken mellan stolparna var oväntad.
– Vi hade den här lösningen förra säsongen att jag skulle vara den extra keepern om det skulle hända att jag behöde kliva in och nu är alla tre målvakter i A-laget sjuka, säger Lundberg.
Under den första halvleken som Örebro vann med 3–0 (och matchen med 4–1 till slut) räddade Emelie enda skottet hon fick på sig – från tidigare lagkompisen Kaisa Collin.
– Hon skulle inte få göra mål på mig (skratt).
Bortsett från ett misstag i början av andra som Lucia Duras utnyttjade till 1–3 var Lundberg nästan oförskämt bra.
– Jag tror kanske det kan vara lättare att komma tillbaka som målvakt än utespelare, man går på rutin. Jag fick en träning i kroppen i fredags, då visste vi att det skulle kunna hända.
– Fiona (Eriksson) har sina skott, man blir lite skraj och måste ha kroppen bakom när hon skjuter. Får hon upp tempot efter korsbandskadan blir hon riktigt bra.
Kommer du att fortsätta spela?
– Nej, nej. Nu får det vara nog, min kropp säger stopp. Jag har problem med ryggen och nacken ... om det skulle hända något sånt här igen ställer jag upp för klubben men det är ingenting jag vill satsa på.
Vaila (Unitedtränaren och kompisen Barsley) har inte ringt?
– Ha ha. Nej. Hon (Julia Langörgen) som stod i mål under första halvlek verkar vara riktigt bra och gjorde några fina räddningar, säger Emelie Lundberg.
Vad tror du om United i år?
– Vaila har ett tufft jobb framför sig och hon vet nog om det också. Det är mycket att få ihop ... alla ska lära känna varandra på planen och utanför planen. Det blir nog tufft här på våren men är det någon som ska klara av det så är det Vaila.