Den 49-åriga Västeråsbon har inget behov av att synas i rampljuset. När F19-laget firade sin finalseger iförda guldhattar på Tunavallen stod Lotta en bit därifrån och gladdes på avstånd.
– Jag behövde inte vara med där, det var tjejernas grej. Men självklart gladdes jag med dem ändå, säger hon när vi ses i vip-rummet på Tunavallen i slutet av november.
Hur stolt är du över säsongen som gått?
– Jag är jättestolt, över laget och tjejerna. Men samtidigt är jag lite så att jag snabbt går vidare. När någon säger grattis till mig nu måste jag fundera på vad de menar, om jag fyller år eller liknande, innan jag tänker "just ja". För mig handlar det redan om att försöka göra nästa år ännu lite bättre.
Lotta bor alltså kvar i Västerås och har inga problem med pendlandet. Hon jobbar 25 procent på Västmanlands Fotbollförbund, resten för United. En klubb hon började samarbeta med redan 2010, innan döttrarna Vicki och Lisa började spela för A-laget några år senare.
– De första åren var jag inte anställd av klubben. Sedan släppte jag fotbollstränarsysslan helt ett tag innan jag kom tillbaka.
Vad är din styrka när det gäller att utbilda unga fotbollsspelare?
– Jag tror att min glädje smittar och mitt engagemang betyder mycket, glädjen är grunden. Förra året genomförde jag den högsta utbildningen när man jobbar med unga blivande elitspelare. Kunskapen är viktig om spelarna ska tro på det du säger. Jag kan också stötta spelarna på rätt sätt mot elit då jag vet vad som krävs. Sedan tror jag även att jag är lätt att prata med och att få alla att känna sig sedda, oavsett hur mycket speltid de får.
Säkert spelar det också in att Lotta är utbildad lärare och har känsla för pedagogik. Kanske också att hon själv hade en framstående spelarkarriär med sex år i Allsvenskan med Gideonsberg.
– Jag var innermittfältare och spelade bland annat med Gunilla Axén. Under mina år nådde vi som bäst en SM-semifinal.
Lotta kallar sig anpassningsbar, något som är bra när Viktor Eriksson och A-laget tränar samtidigt.
– Jag brukar fråga honom hur stor yta av planen jag får använda i dag. Då kanske han visar att vi får ta ena hörnet. "Jaha, jag hade tänkt öva inlägg", säger jag då men hittar på något annat, berättar hon med ett skratt men tillägger mer allvarligt:
– Vi har ett mycket bra team kring A- och F19-lag där det är högt i tak och mycket humor och bra samarbete. En av framgångsfaktorerna är att vi är "nära" vårt A-lag.
Uniteds framtidsnamn utbildas i samma spelsystem som seniorerna kör, de senaste åren således 3–5–2. Allt för att komma så väl förberedda som möjligt när/om A-laget kallar.
Tydligen går det bra för till 2017 har redan Cajsa Åkerberg, Elin Rombing och Sara Linnakallio lyfts upp dit.
– Och fler blir det, jag lovar. Vi har exempelvis Matilda Plan, Izabell Rydell, Ida Hyttinen, Linn Vickius, Sofia Paulsson och Jonna Giocondi på gång. När det snackades om att United värvade så mycket utifrån tänkte jag "vänta bara ...".
Lotta, som även är assisterande tränare för F00-landslaget, säger även att det ser ljust ut i 01- och 02-kullarna och att spelare från närområdet verkar lockas till Eskilstuna United.
Men drömmer du inte om att snart bli A-lagstränare?
– Jag är ganska bekväm och trivs mycket bra med det jag gör nu, även om man inte ska bli för bekväm om man ska fortsätta utvecklas. Jag tror att mitt ledarskap passar bra för unga men vi får se i framtiden om jag även vill jobba med mer "färdiga" spelare.