Ribban ligger på 6.22, en höjd som ingen människa hittills har klarat. Armand Duplantis är redo. Han springer fram mot mattan inför en vilt hejande publik i Uppsala. På vip-läktaren sitter Anders Kindmark och runt honom finns prominenta gäster som Ingemar Stenmark, Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist, Kjell Isaksson och "Mondos" flickvän Desiré Inglander.
På Kindmarks namnskylt står det Chairman Upsala IF ...
Det har gått några år sedan Anders växte upp i Torshälla då orientering var hans stora intresse. Nu är han ordförande i Sveriges hetaste friidrottsklubb. En klubb som ökat sitt medlemsantal lavinartat och där den bästa stavhopparen genom alla tider, och världens främsta idrottsman just nu efter fotbollsspelaren Lionel Messi, har sin hemvist sedan 2016.
– Vi flyttade hit till Uppsala 2009 och då hade våra tvillingtjejer varit med i Råby-Rekarne ett tag och när man kommer till en ny stad ska man hitta på något att göra. Då kollade vi på nätet och hittade Upsala IF, säger Anders Kindmark.
Döttrarna, som då var tolv år började, och på den vägen är det.
– Det var perfekt att komma in i en sådan verksamhet för två unga flickor och sedan dess har jag också varit med i Upsala IF. I början som förälder och så småningom blev jag funktionär. Min fru var med i styrelsen men eftersom jag veckopendlade till Borlänge var inte jag det då. Men sedan slutade jag att pendla och började då jobba med Blodomloppet (ett motionslopp som arrangeras på flera olika platser i Sverige). Tävlingen är superstor i Uppsala, vi brukar ligga mellan 11 000 och 15 000 deltagare ungefär. Efter några år var jag projektledare för den och efter det behövde de en ny ordförande i Upsala IF och så blev jag vald till det. Nu är jag inne på femte året som ordförande.
Trivs du i rollen?
– Ja, jag trivs i rollen för jag har ju varit med om den här resan i Upsala IF som egentligen kanske startade för tio år sedan när friidrottsgymnasiet blev etablerat i Uppsala. Då började det hända saker ... då var vi kanske 250 medlemmar i klubben och efter något år var vi 350-400. Sedan byggde vi den här arenan och när den blev klar rusade det bara. Inom något år var vi uppe i ungefär ett tusen medlemmar och nu är vi nog 1200-1300.
Den fina friidrotts- och innebandyarenan är en förklaring. Samtidigt tänker jag att klubben, som ökat sitt medlemsantal med flera hundra procent, gör något rätt i en tid då andra föreningar runtom i Sverige tappar.
– Vi har ju jobbat strategiskt. Vi har en sportchef, Henrik Wennberg, som är en otrolig eldsjäl som varit med och drivit mycket och i takt med att vi blivit större och större har vi jobbat mycket med strukturen i föreningen och med vår värdegrund. Men även att styrningen är tydlig i föreningen, säger Anders Kindmark och fortsätter:
– Vi har varit noga med att vi ska försöka vara en förening för alla. Det ska finnas femåringar, det ska finnas ungdomar som sedan blir juniorer och seniorer och det ska finnas veteraner. Vi har väl lyckats skapligt med det men vi jobbar fortfarande med tappet man får när de närmar sig gymnasieåldern, det är jättestort även här. Att attrahera ungdomar är svårt och det har väl känts ännu svårare efter pandemin men det är ändå så att det rullat på bra. Sen är vi den enda friidrottsföreningen i Uppsala, om man jämför med Eskilstuna där det finns flera. När jag var med i Råby fanns det Ärla också och sen kom Eskilstuna FI. Nu finns det väl ytterligare någon utbrytning (Ärla SK). Att vi just kunnat agera utan en massa stridigheter har nog varit bra men som sagt ... två viktiga faktorer är att ha en arena att samlas runt och duktigt folk anställda som inte minst håller i pengar och ser att ekonomin är långsiktigt hållbar. Det är rätt kul att jobba i en sån förening.
Sedan kom ju Armand Duplantis in också och började tävla för Upsala. Vad betyder han för er?
– Han gör att det pratas Upsala IF i Uppsala, han gör att det pratas Upsala IF i Sverige. Han hjälper till att sätta oss på kartan och i bilden av en framgångsrik förening vilket innebär att andra elitidrottare kommer hit. Vi jobbar inte med värvning, vi välkomnar de som vill komma till oss och det är rätt många som fyllt på. Där är väl han en anledning, det andra är att det är en rätt välskött förening, säger Kindmark som beskriver "Mondo" som en i mängden – trots stjärnstatusen.
– Jag minns att han kom hit, var i hallen eller utomhus och hoppade och var duktig och att ett antal barn och ungdomar samlades runt honom. Och att han gärna stannade till och pratade med dom. Han är ju så ... när han tränare eller kom in i hallen. Är det några småungar som hoppar stav går han fram och tittar och pratar, han är som vilken klubbkompis som helst. Det är ingen skillnad på Mondo eller någon annan här, det är bara att det råkat gått skapligt bra för honom.
Om du skulle ge ett råd till klubbarna i Eskilstuna för att bli lika framgångsrika och öka medlemsantalet som ni gjort. Vad blir det?
– Att ge råd är svårt för jag har ingen aning om hur de jobbar med sin ordning och reda, om den är bra eller dålig vet inte jag. Men att vi haft nytta av att jobba med struktur det är helt uppenbart.
– Jag uppfattar att man slutat bråka ganska mycket i Eskilstuna, jag känner en hel del av dom som är med där sedan många år. Jag var med första gången 1988 och mätte längd med optisk mätning på Tunavallen eftersom jag då jobbade med sånt på fortifikationsförvaltningen och Folke Andersson, då Ärla IF, jobbade på samma ställe.
Hur ser det ut med dina egna idrottsmeriter?
– I min ungdom var jag orienterare i OK Tor. Min farbror var med och bildade klubben 1949 och min mamma var nog med på ett hörn också. Ända fram till junioråldern orienterade jag, sedan var det ganska lite ... jag spelade innebandy, korpfotboll och boule. Jag var med och bildade Eskilstunas första bouleklubb, Bordeaux, och spelade seriespel plus ett antal SM. På ett SM i trippel blev vi sjua eller åtta av 250 lag. Det var rätt stort då tyckte vi, säger Anders och fortsätter:
– När jag fyllde 50 år var vi några som såg att de invigde en bro i södra Sverige och började träna för halvmaran som skulle gå i samband med det. Det var rätt jobbigt men strax efter gick Göteborgsvarvet och sedan höll jag på i tio år och sprang tre-fyra halvmaror om året, om än mycket långsamt.
Anders tystnar ett tag och säger sedan:
– Det är också lite intressant att komma in som ordförande utan att vara, i det här fallet den där friidrottsspecialisten vilket jag tror är en fördel. Jag vet inte så jädra mycket om de här sakerna och jag vet inte vem som vann 110 meter häck på SM 2006 men däremot har jag nån slags generell kunskap och en förmåga att leda föreningen utan att vara spetsad inom ett visst område.
Konsumerar idrott gör han och har gjort sedan tidig ålder.
– Jag har länge hållit på Frölunda i hockey, det beror på att jag 1966 fick en matchtröja i julklapp. Jag läser gärna resultatsidorna i Upsala Nya Tidning och ser även hur det går för Linden. Jag tittade mycket på fotboll när jag var ung. Då var IFK Eskilstuna bäst, City näst bäst och sen fanns det Södra FF och några till. Och som Eskilstunabo gillade jag handboll. Jag vet inte hur många matcher med Bobban Andersson och de andra som jag varit på genom åren. Jag har en grabb som spelade i Guifs 90-lag och fanns med i junior-SM ihop med Mattias Zachrisson som precis kommit från Irsta och var en talang av stora mått redan då. Så handboll är ju häftigt och friidrott är rätt kul också.
I yrkeslivet har Anders Kindmark under många år arbetat som chef på Vägverket och Trafikverket.
– Jag har jobbat med både vägbyggnad, ekonomifrågor och planeringsfrågor. Nu på slutet har jag jobbat mycket med säkerhet utifrån ett infrastrukturperspektiv (vägar och järnvägar), att förbereda Sverige för om det skulle hända något. Jag har jobbat jättemycket med trafiksäkerhet under många år. När nollvisionen blev ett begrepp var jag med här i region Mälardalen och i Eskilstuna då och jobbade med åtgärder för att man inte ska dö eller skadas svårt i trafiken. Det var också intressant och skapligt viktigt.
Vad var den stora anledningen att ni flyttade till Uppsala?
– Vi bodde i ett fantastiskt stort hus i Snopptorp med lika fantastiskt stort underhållsbehov, vi hade ett torp i Norduppland och vi hade många barn. Min frus mamma och pappa bodde i Uppsala och sedan låg det lite bättre till jobbmässigt, det var en kombination av det där. Det var lite spännande att vid 54 års ålder göra något nytt efter att ha bott alla år i Eskilstuna.
Hur ofta är du där nu?
– I och med att jag har barn och barnbarn och bror i Eskilstuna är jag nog där några gånger i månaden. Och nu har jag nästan slutat jobba kommer jag ha lite mer tid så att jag kan åka och hälsa på dem lite mer.
Nyligen hölls stavhoppsgalan Mondo Classic för andra året i rad inför en fullsatt arena i Upsalas regi och fler tävlingar lär det bli.
– Vi bildade ett eventbolag för att skydda föreningen. En sån chansning som det var får inte påverka ungdomsidrotten med de 700-800 som håller på. Men det har blivit succé och den här galan förra året blev utsedd till världen bästa friidrottsgala 2022. Det är häftigt.
Hur mycket vill du tillskiva dig själv att ni lyckats få hit konceptet?
– Väldigt lite skulle jag vilja säga, det är bara massa bra saker som fallit på plats. Jag är kanske skapligt duktig som ordförande, sen har vi vår fantastiska sportchef, ett antal människor som jobbar med sponsring, vi har en styrelse och alla andra ideella krafter. Att sedan Mondo råkar ha en mamma som tävlat för Upsala IF och ville bli medlem här är inte min förtjänst. Jag känner snarare en jättetacksamhet över att få vara med på resan, det är hur häftigt som helst och gör att det blir ännu roligare att vara ordförande. Man får träffa de här personerna och bli intervjuad av Eskilstuna-Kuriren ...
– Men vi har vågat ta sådana beslut som varit viktiga och där det inte varit självklart att man skulle ha gett sig på det.
Farten är hög, Armand Duplantis är på väg, trycker ner den gigantiska staven i golvet och flyger uppåt. Det går ett sus genom publiken när han river i sitt tredje och sista försök. Något världsrekord blir det inte den här gången. Men Duplantis segerhopp på 6,10 är en höjd som bara några få i världen klarat genom tiderna.
Efter prisutdelningen ringlar kön lång av beundrare som vill ta en bild med eller få en autograf av "Mondo" som inte dissar någon. När hans medtävlare redan suttit på banketten ett bra tag och merparten av åskådarna sedan länge klivit ut i den kalla och klara februarikvällen fortsätter stjärnan att lysa bland fansen. Samtidigt ska arenan bli vanlig igen och när klockan visar 22.32 säger kostymprydde Anders Kindmark efter en redan lång dag:
– Nej, nu är det dags att byta om och börja jobba.
Fakta/Har dammig whisky i skåpet
Namn: Anders Kindmark.
Ålder: 67 år.
Bor: I Uppsala sedan 2009. Flyttade då från Eskilstuna där han efter uppväxten i Torshälla bott i Hällby och på flera andra ställen.
Familj: Lägger man ihop mina och fruns barn blir det sex stycken, från en kille på 36 år till tvillingtjejerna som är 25.
Ser på: På tv, nu kommer min fru att skaka på huvudet om hon läser detta, kollar jag gärna på Antikrundan. Jag är rejält fascinerad av det och brukar åka på auktioner. Naturligtvis sport också och en del serier. SVT Play är bra så man inte behöver passa någon tid.
Lyssnar på: Jag är ju uppvuxen med Tages och Beatles som jag gillar, även Freddie Mercury och genom åren har det blivit väldigt mycket Björn Afzelius.
Äter helst: Om jag ska laga det gör jag nog några goda pannbiffar med en svampsås, potatismos och lite lingon. Och tar en god öl till eller något skapligt rödvin.
Dricker helst: Öl och vin. Jag har rätt mycket whisky i skåpet men det står mest och dammar.
Läser: Mycket, just nu Jan Guillous senaste som är rätt fascinerande. Brukar försöka mig på Nobelpristagare och det är väl inte alltid jätteenkelt.